Konstiga tankar

Ibland får jag för mej att mina vänner inte tycker om mej längre. Då nojar jag över det en stund men sen kommer jag på att "nej så är det inte, varför skulle dom sluta tycka om mej bara så där" och så känns det bra igen.

Varför dom tankarna uppstår i förstaläget vet jag inte, dom bara dyker upp ibland. Oftast helt utan någon logisk förklaring. Jag menar hade man typ blivit dissad eller så av någon vore det väl rätt naturligt att sådana tankar uppstod men jag har ju inte blivit dissad av någon och tillfällena då dom dyker upp kan vara när som helst typ. Jag vet att det har hänt när jag har suttit vid TVn, när jag har lyssnat på musik och till och med på en fest en gång (då var jag dessutom rätt full så det utmynnade i någon sorts semiångest, men det är en helt annan historia). Helt ologiskt med andra ord.
Kanske kan det bero på någon sorts undermedveten rädsla att inte vara omtyckt eller att bli övergiven eller något sådant, men eftersom jag inte riktigt vet är det kanske dumt att spekulera i orsaker. Hur som helst är det rätt dumt att tankarna uppstår när jag vet att det inte är så (och det är ju också genom den insikten som nojigheten sedan försvinner). Men å andra sidan är det ju ett utmärkt tillfälle att sjunga lite på Autisternas trevliga sång "Tankar försvinn" så inget ont som inte för något gott med sej eller nått.