Autisterna

Jag har lyssnat på Autisterna idag. Autisterna är bra. Annika skrev bra om Autisterna i höstas: "pop på svenska som du kommer att luras tro är lycklig, men som i slutändan nog kommer att få dig att grina".
Jag kan hålla med om att det är lite så som Annika skriver om Autisterna. När ma nförst hör dom så kan man uppleva det som ganska treviga, dansant och nästan oförarglig pop. Men så börjar man lyssna lite mer noggrant på texterna och inser att dom faktiskt är ganska sorgliga och vemodiga. Det gäller inte alla låtar på skivan (en del låter vemodiga redan från börjn) men några stycken, kanske framförallt "Aldrig bli mig själv" som vid en första lyssning får en att vilja indiedansa (och även innehåller lite härligt febrigt blås i slutet) men som man efter några lyssningar inser har en stundtals nästan smärtsam text.
Autisterna är bra.