Stenhård konkurrens
Nämnde ju häromdan att det är hård konkurrens om konsertbesökarna i Karlskoga dom närmsta veckorna, men hård konkurrens är nog bara förnamnet. Dom närmsta veckorna kan vara några av dom mest konsertintensiva på länge i Karlskoga. Idag (elle rent tekniskt igår, 25:e) spelar DLK på Wickan, nästa helg spelar Sahara Hotnights på Wickan och Miss Li på Statt, vecka nefter det har vi som bekant Sugarplum Fairy på fredagen och redan dagen efter spelar Lasse Lindh på Statt samtidigt som ett Degerforsband (som jag tappat namnet på) har realesefest på Wictoria, och sedan avslutas den intensiva perioden helgen efter det med att Melody Club spelar på Statt.
Så som synes blir konkurrensen stenhård. Rent objektivt är det naturligtvis positivt att det händer mycket och till viss del är det stimulerande, man sporras liksom att göra sitt allra allra bästa men samtidigt är det så klart en källa till oro. Med så här månag spelningar på så kort tid kan inte alla gå bra, någon måste förlora, låt hoppas att det inte är vi.
Skulle vi förlora kampen om besökarna den här gången kommer det sannolikt innebära slutet för Klubb Perfektion och det vore jävligt trist. Mest för mej personligen naturligtvis eftersom jag investerat sjukt mycket tid och energi i klubben och jag tycker det är jävligt roligt att hålla på med. Men, och det här säger jag med uppenbar risk att låta självgod, jag tror också att vi har en roll att fylla, att det vi gör på ett sätt är viktigt för livescenen i Karlskoga. Just att vi, till skillnad från Wickan och Statt, faktiskt brinner för musiken och för det vi gör. Att vi aldrig skulle boka något vi inte själva gillar. Och inte bara vad gäller band utan även musiken från DJ-båset, att vi faktiskt erbjuder en plats och ett dansgolv för alla som är trötta på att höra samma uttjatade discodynga. Ett dansgolv där man kan få dansa till den där fantastiska poplåten, där man kan få höra den där låten som betytt så mycket. Jag menar, vart annars i Karlskoga kan man dansa till "There is a light that never goes out"? Ge sej hän till "Klubbland"? Storma dansgolvet till den där låten man älskar så djupt men aldrig fått höra utanför sitt pojk- eller flickrum?
Jag tror, som sagt, att vi har en plats att fylla och jag vill tro att det vi gör är viktigt. När jag spelade skivor sist vi körde klubben tyckte jag mej se en glädje man sällan ser annars, en glädje över att äntligen få höra riktigt bra musik på ett ställe i Karlskoga. Jag kan ha sett fel men jag tyckte mej se en glimt i deras ögon, en glimt om att det vi gör faktiskt har betydelse, att vi behövs.
Billie the Vision and the Dancers skrev på en av dom affischer vi fick i present efter premiären, "tack för en oförglömlig kväll, Karlskoga behöver Klubb Perfektion". Just då kändes det kanske mest som några peppande ord inför vårt fortsatta arbete men det känns som det kan vara så, som att vi faktiskt behövs, att Klubb Perfektion fyller en funktion.
Hoppas publiken inser det och kommer och tittar på Sugarplum Fairy, att det inte är vi som förlorar.
Så som synes blir konkurrensen stenhård. Rent objektivt är det naturligtvis positivt att det händer mycket och till viss del är det stimulerande, man sporras liksom att göra sitt allra allra bästa men samtidigt är det så klart en källa till oro. Med så här månag spelningar på så kort tid kan inte alla gå bra, någon måste förlora, låt hoppas att det inte är vi.
Skulle vi förlora kampen om besökarna den här gången kommer det sannolikt innebära slutet för Klubb Perfektion och det vore jävligt trist. Mest för mej personligen naturligtvis eftersom jag investerat sjukt mycket tid och energi i klubben och jag tycker det är jävligt roligt att hålla på med. Men, och det här säger jag med uppenbar risk att låta självgod, jag tror också att vi har en roll att fylla, att det vi gör på ett sätt är viktigt för livescenen i Karlskoga. Just att vi, till skillnad från Wickan och Statt, faktiskt brinner för musiken och för det vi gör. Att vi aldrig skulle boka något vi inte själva gillar. Och inte bara vad gäller band utan även musiken från DJ-båset, att vi faktiskt erbjuder en plats och ett dansgolv för alla som är trötta på att höra samma uttjatade discodynga. Ett dansgolv där man kan få dansa till den där fantastiska poplåten, där man kan få höra den där låten som betytt så mycket. Jag menar, vart annars i Karlskoga kan man dansa till "There is a light that never goes out"? Ge sej hän till "Klubbland"? Storma dansgolvet till den där låten man älskar så djupt men aldrig fått höra utanför sitt pojk- eller flickrum?
Jag tror, som sagt, att vi har en plats att fylla och jag vill tro att det vi gör är viktigt. När jag spelade skivor sist vi körde klubben tyckte jag mej se en glädje man sällan ser annars, en glädje över att äntligen få höra riktigt bra musik på ett ställe i Karlskoga. Jag kan ha sett fel men jag tyckte mej se en glimt i deras ögon, en glimt om att det vi gör faktiskt har betydelse, att vi behövs.
Billie the Vision and the Dancers skrev på en av dom affischer vi fick i present efter premiären, "tack för en oförglömlig kväll, Karlskoga behöver Klubb Perfektion". Just då kändes det kanske mest som några peppande ord inför vårt fortsatta arbete men det känns som det kan vara så, som att vi faktiskt behövs, att Klubb Perfektion fyller en funktion.
Hoppas publiken inser det och kommer och tittar på Sugarplum Fairy, att det inte är vi som förlorar.
posted by Nicklas R at 01:08
0 Comments:
Post a Comment
<< Home