Båtupptagande ledde till fundering

Häromdagen följde jag med och hjälpte farsan med att ta upp båten. Ingen stor grej egentligen men en intressant tanke slog mej. Nämligen den att det visar ganska tydligt på hur djupt rotade könsroller och liknande faktiskt är. Det förutsätts liksom på ett sätt att jag som kille ska kunna hjälpa till med den typen av uppgifter, såsom att bära saker, lägga i och ta upp båten, montera saker och ting och så vidare.
Tittar man på när den typen av sysslor ska utföras så är det väldigt ofta så att jag blir tillfrågad om att hjälpa till medan min syster blir det väldigt sällan. Hade jag exempelvis inte hunnit följa med och hjälpa till med båten hade antagligen inte min syster blivit ombedd att hjälpa till utan då hade farsan och en annan gubbe som var med och hjälpte till gjort det själva.
Det visar på något sätt hur djupt könsroller och föreställningar kring manligt och kvinnligt och vad som förväntas av män respektive kvinnor sitter. Det förutsätts på något sätt att jag som kille nästan per automatik ha någon sorts fallenhet för den typen av ”manliga” uppgifter.
Visserligen kan jag förstå det på ett sätt då män generellt sett är fysiskt starkare än kvinnor, men samtidigt är det ju långt ifrån så att alla män är starkare än alla kvinnor. Tar vi min familj som exempel är jag sannolikt betydligt svagare fysiskt än vad min syster är och alltså vore det många gånger mer rationellt att be henne om hjälp när saker ska bäras eller liknande. Men så sker sällan, och som jag ser det tror jag att det beror på just föreställningar om könsroller och liknande.

Jag menar absolut inte att jag lider av det eller att jag håller med dåren som då och då uttalar sej i media om att det är vi män som är diskriminerade, snarare tvärtom. Jag menar att det på något sätt pekar mot att det helt jämställda samhället ligger längre bort än vad vi vill tro. Man börjar liksom fundera på att om undermedvetet könsrollstänkande så starkt påverkar så pass triviala situationer, hur påverkar det då samhället i stort? Kan sann jämställdhet verkligen uppnås innan man brutit igenom dom slentrianmässiga föreställningar och antaganden om manligt och kvinnligt som i mångt och mycket präglar vårt tänkande och sätt att bemöta män respektive kvinnor?
Jag tror att det tänkandet i mångt och mycket påverkar samhället mer än vi egentligen är medvetna om. Eftersom mycket av det sker så slentrianmässigt och undermedvetet, är så inpräntat i oss sedan lång lång tid tillbaka, tror jag inte att vi alltid märker om vi bemöter män annorlunda än kvinnor och kvinnor annorlunda än män. Nu tror jag inte att det tänkandet kommer att försvinna under min livstid, med tanke på att barn fortfarande skolas in i könsroller lär det dröja, men jag tycker det är viktigt att vi i alla fall gör så gott vi kan med att bemöta kvinnor och män lika och att inte tillskriva människor egenskaper, färdigheter och liknande utifrån kön. Man kan liksom inte göra mer än sitt bästa.
Jag tror inte heller att sann jämställdhet kan uppnås innan dessa föreställningar är borta. Visst är lika lön, rätt till delad föräldraledighet och andra praktiska jämställdhetsgrejer viktigt, men jag tror ändå att det i grunden ”bara” är symptom på ett djupare problem, föreställningarna om manligt och kvinnligt och så vidare.

Se där vilka tankar ett båtupptagande kan ge upphov till.