Ett återseende

Jag tror jag drömmer. Det är nämligen som så att solen skiner. Det har den inte gjort på evigheter. Nstan så man hade glömt bort vad solsken är. Man får nypa sej i armen för att kunna tro att dte är sant, man hade liksom börjat förlika sej med tanken på att gråheten vunnit och att vi aldrig skulle få se solen igen.
Men nu skiner solen. För öfrsta gången på länge. Det känns ovant.