Redan hemma?

Är jag redan hemma? Ja det är jag.
Varför då? Vi stängde tidigare. Det var så lite folk att det var ingen idé att ha öppet längre. Det var liksom så man skämdes över det, skämdes inför han som äger statt, inför sej själv och framförallt inför bandet.
Bör dock sägas att Elenette trots förutsättningarna var fantastiska (och inte på något sätt bör lastas för den låga publiksiffran, det var helt andra faktorer som spelade in där), visserligen körde dom bara 4-5 låtar (det var så lite folk att det inte fanns någon poäng med att köra mer än så) men dom låtarna var fantastiska. Svinbra. Ett par av dom var dessutom nya och dom smakproven fick en att redan nu längta efter nästa Elenette-skiva.
Sen när vi hade gjort upp allt med betalning och så där (och efter att jag talat om hur fantastiskt bra jag tycker dom är) fick jag en fin tygväska och en vinylsingel. Då blev jag glad, det var en mycket fin present.

Men att det var så lite folk gör förstås ont. Inte så mycket på grund av det ekonomiska, det löser sej alltid, utan det är mest jobbigt för egot. När man lägger ner så här mycket tid och energi på något känns det liksom nästan personligt när det inte går bra.
Så varför gick det då som det gick? Mycket hänger nog på datumet skulle jag säga. Det är trots allt två veckor efter lönehelg och en vecka efter halloweenhelgen, två helger då det är mycket folk ute. Men det är lätt att vara efterklok också, det var ju det datum som fanns tillgängligt liksom.
Så hur lite folk var det då? Jag kommer inte säga någon siffra men jag kan säga så mycket som att det var den överlägset sämsta siffran hittills för Klubb Perfektion.

Men för att avsluta i positiv anda så var Elenette som sagt fantastiska. Det är det jag kommer bära med mej från den här kvällen.