Ett jättekosntigt svar

När The Hives (som för övrigt var grymma, som vanligt) var slut och man började dra sej hemåt kände jag hur någon knackade mej på axeln. När jag vände mej om stod där en flicka, eller kvinna är nog ett bättre ord då hon såg ut att vara äldre än mej, som gav mej en tygblomma med motiveringen att jag hade sett så många konserter (lite läskigt att någon hade känt igen mej men det är inte relevant för historien). "Det är mitt jobb" svarade jag. Varför sa jag så? Det är det ju inte, jag har ju inget jobb överhuvudtaget och hade jag haft det så finns det nog hur som helst inget jobb som går ut på att gå på festival och se massa konserter. Jag svarade nog helt enkelt på ren reflex bara för att säga något när jag i själva verket var rätt paff (härligt ord) över situationen. Är ju inte direkt ofta det brukar löna sej att nörda med att kolla in så många konserter som möjligt på festivaler. Men den här gången gjorde det det, jag fick ju en tygblomma för det. Men återigen, varför sa jag att det var mitt jobb att se massa konserter? Jag förstår inte alls vad det svaret kom ifrån. Tänkte tacka, och så hör jag mej själv säga att det är mitt jobb. Det är ju jättekonstigt. Och en jättekonstig sak att säga. Ibland förtstår jag mej inte riktigt på min hjärna.