Ett skådespel

När jag stod i kö på Netto förut stod ett gäng utbytesstudenter precis framför mej i kön. När den sista av dom skulle betala sina varor blev det något strul med hennes kort och dte blev krångel med koder och grejer. Ett krångel som dessutom försträktes av att tanten i kassan inte verkade vara någon fena på engelska direkt utan envisades med att försöka prata svenska trots att dom nämnda utbyutesstudenterna uppenbarligen inte förstod ett ord av vad hon sa. Men kortet drogs flera gånger och koden knappades in massa gånger och det började pipa om kortterminalen och det blev ett jäkla kaos. En av dom andra utbytesstudenterna försökte använda sitt kort men det gick inte för vid det laget hade det dragits och knappats så mycket att terminalen inte fungerade. Så dök det upp fler butiksanställda för att försöka lösa det hela och en stressad gubbe försökte ge goda råd och som sagt, det blev ett jäkla kaos och tog en jäkla tid och kön växte sej bara längre och längre. Så till sist ryckte dom ur och satte i sladden till terminalen för att starta om den och efter att ha väntat en bra stund på att den skulle starta om så gick det till sist att betala med något av korten. Och efter att ha stått där och betraktat hela skådespelet (vilket emllanåt var rätt underhållande när kassatanten envisades med att prata svenska) från första parkett blev det äntligen min tur att betala. Jag tog det säkre före det osäkra och betala med kontanter.