Där kom det

För en stund sedan fick jag ett sms. I det stod att kamrat Nilsson nu har fått barn. Grattis till honom och Tove alltså.
Fast det är ju inte utan att man får lite lite ångest. Första kompisen som får barn är ju lite av en brytpunkt liksom, man börjar känna att vi inte är så unga längre. Att folk börjar settle down liksom. Fan jag vill ju rumla runt ett tag till, gå ut och brinna upp i natten och skylla allting på våra fyllehuven liksom (det där kan på allvar ha varit den färskaste referens jag använt någonsin). Nu betyder ju inte det faktum att en kompis får barn att dom dagarna är över men det är ju ett steg i den riktningen kan man säga.
Fast äsch, jag orkar inte ha ålderångest just nu så jag lägger nog energin på att glädjas med dom nyblivna föräldrarna istället.