Franska Polynesien

När jag kom hem förut hade jag fått ett brev som var postat i Franska Polynesien. Alltså fatta, Franska Polynesien! Hur mycket kolonialt 1800-tal låter inte det? Det kändes nästan lite som att man var en 1800-talsmänniska som fick telegram från "sina mannar" i kolonierna. Oerhört spännande.
Jag var naturligtvis fruktansvärt nyfiken på vad det var jag hade fått från Franska Polynesien, och på den korta stund det tog att gå från postfacket till lägenheten, hänga av mej kavajen, ta av skorna och öppna brevet hann jag fantisera ihop ett antal scenarior för varför någon i Franska Polynesien skickade brev till mej. Storhetsvanisinngt nog hann jag exempelvis tänka tanken att något universitet där hade fått för sej att bjuda in mej för att studera där (vilket i och för sig vore sjukt osannolikt, men har ma nen grandios självbild så har man), att någon hade beställt en resa dit och glämt berätta det för mej och att det var någon sorts visumpapper eller nåt, att det var någon form av nigeriabrevsliknande grej, att jag hade vunnit någon sorts tävling och en massa andra mer eller mindre otroliga scenarier. Jag menar, får man bara sådär ett brev från Franska Polynesien börjar ju fantasin skena lite.
När jag öppnade kuvertet och plockade fram innehållet visade det sej vara betydligt mindre spännande än något av dom scenarier jag hunnit fantisera ihop. Det var ett reklamblad. För expekt. Besvikelse. När man får brev från andra sidan jorden vill man ju att det ska vara något spännande.
Kan för övrigt tycka att det är lite onödigt av Expekt att skicka reklamblad ända från Franska Polynesien. Det känns ju helt galet ur klimatsynpunkt.