Mindre lyckad familjeresa

När jag satt på tåget imorse klev det på en familj som direkt när man såg dom utanför tågfönstret hade en aura av småkaos omkring sej. Dom hade helt galet mycket packning, fyra eller fem stora fullproppade väskor, en midnre lika fullproppad väska och en fullproppad ryggsäck på två vuxna och tre barn (varav ett dessutom i barnvagn). Väskorna var så fullproppade och tunga att föräldrarna bara kunde ta en väska åt gången och var då tvungna att hjälpas åt (en i varje handtag). Till slut fick dom dock ombord alla väskor och allt verkade lugnt. Men så tre eller fyra minuter innan tåget skulle gå såg man farsan i familjen springa iväg utanför tågfönstret. Kanske har han glömt något tänkte man. Ett par minuter senare, precis innan tåget skulle gå såg man honom komma springande tillbaka. Med något som såg ut som en servett i handen, vilket gav intrycket att han hade rusat in på pressbyrån och handlat något. Precis när han kom ut på perrongen och man såg att paniken i hans ögon började förvandlas till lättnad över att han skulle hinna började tåget rulla. Hans förtvivlade bankande på tågdörren hjälpte föga.
På andra sidan tåget satt två gulliga kaniner.