Nästan så man blir nostalgisk

Det festligaste med att Tommy Nilsson numera kallar sig Black är den spermaharenaktiga tonen i pressreleasen (framförallt tredje och fjärde stycket). Jag kanske är skadad av den tid då jag växte upp men jag har väldigt svårt att ta ett uttalande som "När jag nu släpper mitt nya mörka album vill jag även markera det med ett nytt namn. Därför döper jag nu om mig till Black. Black är mer än ett namn. Det är ett state of mind. Lite tuffare. Lite mörkare. Lite hårdare." på allvar. Det låter ju exakt som något som skulle ha kunnat publiceras på ovan nämnda hemsida när det begav sig.

Sen ska naturligtvis Tommy Nilsson ha cred för att han vågar göra något nytt och oväntat, att han släpper taget och att han vågar blotta sig för de hån och lustigheter som dyker upp i diverse sociala medier. På sätt och vis skulle man kunna kalla det hela för en farlig idé. Men det undantar ju inte det faktum att pressreleasen är stor humor.