OS är över
Vanligtvis när Sverige förlorar finaler i hockey, eller utslagsmatcher överhuvudtaget för den delen, blir jag skitsur, skriker svordomar och vill mest bara kasta saker i golvet/väggen. När damkronorna förlorade sin bronsmatch exempelvis. Men idag, i OS-finalen, var Kanada tyvärr för mycket bättre för att den ilskan skulle infinna sig. Jag blev, och är fortfarande, fruktansvärt besviken över resultatet. Djup men klädsamt stillsam besvikelse, som jag skrev på twitter. För Kanada var, tyvärr, mycket bättre än Tre Kronor idag, precis som Henrik Lundqvist sa i intervjun efter matchen var det liksom inget snack. Tråkigt så klart, men när det är så stor skillnad som det var idag är det svårt att bli sådär skitsur som jag kan bli annars. Med det inte sagt att förlusten inte gör ont (det gör den) och att jag inte är besviken (det är jag), men Kanada var bättre idag helt enkelt.
Och hela Bäckströmgrejen? Well, som de flesta andra tycker jag synd om killen. Att åka på en sån grej precis innan sin största match, en match man drömt om hela livet, måste vara jävligt jobbigt. Sen hade han onekligen saker i kroppen han inte ska ha (även om det enligt vad som sagts inte verkar vara några tunga grejer), och det går ju inte att säga så mycket om. Sen får väl framtiden utvisa exakt vad som hänt och vart skulden ligger. Men mest verkar det ju bara vara en jäkla missflytsgrej, vilket är förbannat tråkigt.
Angående resten av historien tycker jag det är väldigt dåligt att beskedet kom så sent som det tydligen gjorde. Nu var Kanada så pass mycket bättre idag att jag tror inte det hade påverkat slutresultatet i finalen nämnvärt om det inte hade hänt, eller om beskedet kommit tidigare. Men det är klart att Bäckströms plötsliga bortavaro påverkar Sveriges spel då han är en av lagets bästa spelare, och att det plötsligt måste ändras om i kedjor så nära inpå match. Och självklart påverkas även resten av laget (och deras uppladdning) av att få ett sådant besked precis innan de ska gå ut och spela en så stor och viktig match som en OS-final är, konstigt vore ju annat. Som sagt tror jag inte att det hade blivit något annat resultat oavsett om Bäckström hade varit med eller inte eller om beskedet kommit tidigare så laget och ledarna kunnat förbereda sig ordentligt, för just idag var Kanada tyvärr mycket bättre än Sverige. Men bara tanken på att det hela kan ha påverkat hur finalen gick är illa nog. Hade de ansvariga bara skött sitt jobb ordentligt hade vi sluppit de spekulationerna och funderingarna.
Sen kan jag tycka att framförallt Boustedt överreagerar lite i de kommentarer man hört. Det är inte bra att det blev som det blev. Men det ser också ganska illa ut när en så pass högt uppsatt person som Boustedt går ut med den typ av kommentarer han gjort. Jag förstår om han är upprörd, det kan jag också vara utifrån hur händelseförloppet rapporterats, men lite känns det ändå som att man får väga sina ord lite bättre i hans position. Visst uttalar han sig i affekt, och visst är han besviken efter att matchen gick som den gick, och visst är han både ledsen och arg över hela grejen. Men ändå, det ser inte skitsnyggt ut om man säger så. Är man ledare får man tänka sig lite för innan man uttalar sig.
Men nog om hockeyn. Nu är hela OS över. Det känns redan lite tomt och lite sorgligt. Som det ju alltid gör när den här typen av evenemang är över. Det laddas upp långt i förväg, det börjar, det får sin karaktär, sina intriger, sina snackisar och sina berättelser, och sen är det plötsligt över. De där dagarna då man började dagen med att kolla vilka tävlingar som avgörs just idag, för att sedan planera sin dag utifrån det. Inte konstigt att det blir något av en backlash när det är över, och att man känner viss sentimental tomhet.
För svensk del får det väl sägas ha varit ett bra OS med tanke på att vi tog fler medaljer än vi gjort vid något tidigare vinter-OS, och att det blev 50 % fler medaljer än SOK:s officiella målsättning. Personligen kan jag tycka att några fler av de medaljerna borde ha varit guld för att jag ska vara helt nöjd. "Bara" två guld på 15 medaljer känns onekligen lite skralt. Men det är dumt att klaga, 15 medaljer är riktigt starkt.
Men trots medaljsuccén känns det i någon mån också som ett OS där missflytet grinat många svenskar i ansiktet, där många (utöver längdåkarna naturligtvis) inte riktigt haft marginalerna på sin sida. Det kan vara en knappt missad medalj i slopestyle (obs dommarskandal), det kan vara ett bommat sistaskott i skidskytte, det kan vara en millimetermiss i curling, en urkörning i slalom, en dålig sistaperiod i en bronsmatch, ett fall i sista hoppet i skicross, eller en urkörning precis i slutet när man är på väg mot ett kanonåk i super-G. Kan inte undgå att tycka att det känns lite retsamt.
Kan väl även konstaterats att även fast det blev många medaljer totalt sett så är det också en hel del medaljhopp som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Tänker kanske framförallt på alpinåkarna och skidskyttarna. För visst hade man förväntat sig åtminstone någon alpinmedalj? Och hoppats på i alla fall en medalj i skidskytte? Visst har det varit små marginalen, visst har många gjort godkända resultat ändå, och visst finns anledningar till att det inte blev några medaljer. Men att någon skulle lyckas åka hem åtminstone en medalj i de grenarna.
Sen kan jag tycka att Sverige borde haft en medalj i slopestyle också, men där blev ju svenskarna bortdömda.
Men allt som allt ett bra OS för Sverige. Många medaljer, och även de som inte lyckats som man trott/hoppats har i de allra flesta fall ändå gjort godkända resultat. Det är förvisso bara i fyra olika idrotter det blir svenska medaljer, men det hade å andra sidan varit fler om vissa hade haft marginalerna med sig istället för emot sig.
Dessutom vill jag tillägga att jag är en av, vad det verkar, få som faktiskt gillat Alla snackar Sotji. Helt klart ett trevligt program. Tycker inte alls att tävlingsbilderna saknats, utan det kunniga snacket, de ofast intressanta gästerna och den oftast sköna stämningen har räckt mer än väl. Förstår inte alls vad det är alla som mer eller mindre sågat programmet stört sig på. Tycker att det varit kunnigt och initierat, men samtidigt lättsamt och familjärt. Ett liknande program får mer än gärna göras till OS i Rio 2016.
Och hela Bäckströmgrejen? Well, som de flesta andra tycker jag synd om killen. Att åka på en sån grej precis innan sin största match, en match man drömt om hela livet, måste vara jävligt jobbigt. Sen hade han onekligen saker i kroppen han inte ska ha (även om det enligt vad som sagts inte verkar vara några tunga grejer), och det går ju inte att säga så mycket om. Sen får väl framtiden utvisa exakt vad som hänt och vart skulden ligger. Men mest verkar det ju bara vara en jäkla missflytsgrej, vilket är förbannat tråkigt.
Angående resten av historien tycker jag det är väldigt dåligt att beskedet kom så sent som det tydligen gjorde. Nu var Kanada så pass mycket bättre idag att jag tror inte det hade påverkat slutresultatet i finalen nämnvärt om det inte hade hänt, eller om beskedet kommit tidigare. Men det är klart att Bäckströms plötsliga bortavaro påverkar Sveriges spel då han är en av lagets bästa spelare, och att det plötsligt måste ändras om i kedjor så nära inpå match. Och självklart påverkas även resten av laget (och deras uppladdning) av att få ett sådant besked precis innan de ska gå ut och spela en så stor och viktig match som en OS-final är, konstigt vore ju annat. Som sagt tror jag inte att det hade blivit något annat resultat oavsett om Bäckström hade varit med eller inte eller om beskedet kommit tidigare så laget och ledarna kunnat förbereda sig ordentligt, för just idag var Kanada tyvärr mycket bättre än Sverige. Men bara tanken på att det hela kan ha påverkat hur finalen gick är illa nog. Hade de ansvariga bara skött sitt jobb ordentligt hade vi sluppit de spekulationerna och funderingarna.
Sen kan jag tycka att framförallt Boustedt överreagerar lite i de kommentarer man hört. Det är inte bra att det blev som det blev. Men det ser också ganska illa ut när en så pass högt uppsatt person som Boustedt går ut med den typ av kommentarer han gjort. Jag förstår om han är upprörd, det kan jag också vara utifrån hur händelseförloppet rapporterats, men lite känns det ändå som att man får väga sina ord lite bättre i hans position. Visst uttalar han sig i affekt, och visst är han besviken efter att matchen gick som den gick, och visst är han både ledsen och arg över hela grejen. Men ändå, det ser inte skitsnyggt ut om man säger så. Är man ledare får man tänka sig lite för innan man uttalar sig.
Men nog om hockeyn. Nu är hela OS över. Det känns redan lite tomt och lite sorgligt. Som det ju alltid gör när den här typen av evenemang är över. Det laddas upp långt i förväg, det börjar, det får sin karaktär, sina intriger, sina snackisar och sina berättelser, och sen är det plötsligt över. De där dagarna då man började dagen med att kolla vilka tävlingar som avgörs just idag, för att sedan planera sin dag utifrån det. Inte konstigt att det blir något av en backlash när det är över, och att man känner viss sentimental tomhet.
För svensk del får det väl sägas ha varit ett bra OS med tanke på att vi tog fler medaljer än vi gjort vid något tidigare vinter-OS, och att det blev 50 % fler medaljer än SOK:s officiella målsättning. Personligen kan jag tycka att några fler av de medaljerna borde ha varit guld för att jag ska vara helt nöjd. "Bara" två guld på 15 medaljer känns onekligen lite skralt. Men det är dumt att klaga, 15 medaljer är riktigt starkt.
Men trots medaljsuccén känns det i någon mån också som ett OS där missflytet grinat många svenskar i ansiktet, där många (utöver längdåkarna naturligtvis) inte riktigt haft marginalerna på sin sida. Det kan vara en knappt missad medalj i slopestyle (obs dommarskandal), det kan vara ett bommat sistaskott i skidskytte, det kan vara en millimetermiss i curling, en urkörning i slalom, en dålig sistaperiod i en bronsmatch, ett fall i sista hoppet i skicross, eller en urkörning precis i slutet när man är på väg mot ett kanonåk i super-G. Kan inte undgå att tycka att det känns lite retsamt.
Kan väl även konstaterats att även fast det blev många medaljer totalt sett så är det också en hel del medaljhopp som inte riktigt levt upp till förväntningarna. Tänker kanske framförallt på alpinåkarna och skidskyttarna. För visst hade man förväntat sig åtminstone någon alpinmedalj? Och hoppats på i alla fall en medalj i skidskytte? Visst har det varit små marginalen, visst har många gjort godkända resultat ändå, och visst finns anledningar till att det inte blev några medaljer. Men att någon skulle lyckas åka hem åtminstone en medalj i de grenarna.
Sen kan jag tycka att Sverige borde haft en medalj i slopestyle också, men där blev ju svenskarna bortdömda.
Men allt som allt ett bra OS för Sverige. Många medaljer, och även de som inte lyckats som man trott/hoppats har i de allra flesta fall ändå gjort godkända resultat. Det är förvisso bara i fyra olika idrotter det blir svenska medaljer, men det hade å andra sidan varit fler om vissa hade haft marginalerna med sig istället för emot sig.
Dessutom vill jag tillägga att jag är en av, vad det verkar, få som faktiskt gillat Alla snackar Sotji. Helt klart ett trevligt program. Tycker inte alls att tävlingsbilderna saknats, utan det kunniga snacket, de ofast intressanta gästerna och den oftast sköna stämningen har räckt mer än väl. Förstår inte alls vad det är alla som mer eller mindre sågat programmet stört sig på. Tycker att det varit kunnigt och initierat, men samtidigt lättsamt och familjärt. Ett liknande program får mer än gärna göras till OS i Rio 2016.
posted by Nicklas R at 00:59
0 Comments:
Post a Comment
<< Home