Julfirat

Så var julaftonen i stort sett avklarad. Det har varit trivsamt. Klart att lite snö och minusgrader hade gjort det mysigare, men själva firandet var trevligt ändå. I julklapp fick jag en halsduk, lite choklad och en femhunka. Och så fick jag och min syster ett par förmiddagsklappar av morsan och farsan imorse också. Då fick jag en ask mozartkulor, några par strumpor och ett par nya mysbyxor. Inte otrevliga grejer. Sådant som går åt.
Farmor verkade också bli glad för det lysande (och blinkande) hundhalsband jag gav henne. Hon hade hunden med sig, så vi provade direkt och det satt ganska perfekt utan att behöva kortas. Roligt att det uppskattades.
På tal om farmor har det under senare år annars växt fram som ett av julaftons bästa ögonblick den där stunden då jag är på väg tillbaka efter att ha skjutsat hem henne. Jag dricker ju inte alkohol på julafton (då är det julmust all the way baby), så det har blivit att det är jag som kör. Och just den där stunden när jag sitter ensam i bilen, har radion på och glider fram genom mörkret. Det har verkligen något. Allra bäst är naturligtvis när det är framåt natten, när allt är stilla, nästan ingen trafik och det känns som man är nästan själv på gatorna. Men även när det som ikväll blir förhållandevis tidigt är det njutbart. Susa genom mörkret, se alla julljus och tja, få en stund som är bara ens egen. Det är nästan så det blivit en smått omistlig jultradition.

Men det har som sagt varit en fin julafton. Imorgon är det juldagen, och då vankas det av allt att döma traditionsenlig utgång. Men det är då det. Nu ska jag lyssna på någon lämplig julsång, hitta en kvällens franska och sedan låta julnatten vagga mig till sömns. Finns sämre sätt att avsluta en julafton.