Bragdvändning!

Bofors - Södertälje 4-3 förl. (1-1, 0-1, 2-1, 1-0)

Det är inte över förrän det är slut. Så kan man väl sammanfatta den här matchen. Första perioden jämn. SSK tog ledningen efter en tappad markering. Vi kvitterade med 7 sekunder kvar. Kom in i andra med energi efter kvitteringen. Ett tidigt pp där vi spelar väldigt, väldigt bra utan att få in pucken i mål. Södertälje rör knappt pucken under de två minuterna, lycks inte få ut den ur zon så de kan byta under hela utvisningen. Så precis när de blir fulltaliga lyckas pucken studsa till en SSK-spelare som lyckas slå den till spelaren som kommer från utvisningsbåset, får friläge och gör mål. Där skiftade, som det brukar heta, momentum och det kändes länge som ett avgörande moment i matchen. Resten av den perioden var i huvudsak Södertäljes. BIK får då inte riktigt till det. Fortsätter så i inledningen av tredje, särskilt sedan SSK gör 1-3 i pp efter en lite oturlig BIK-utvisning. Kändes då som att även om vi försökte så kom vi just ingenstans och även om vi gick framåt var det få gånger vi kändes riktigt farliga när lägena kom. Det började kännas kört. Plockad målvakt med nästan fyra minuter kvar. En chansning så klart. Får med oss ett pp och kan spela sex mot fem när en Södertäljespelare äntligen åkte ut på en tripping. Resultatlöst pp-spel. Började kännas ännu mer kört. En kompis som var där passade på att gå för att slippa kön ut från parkeringen, "för vi kommer inte vinna det här ändå". Där och då var jag beredd att ge honom rätt. Men som sagt, det är inte över förrän det är slut. Med 27,5 sekunder kvar kommer reduceringen. Av allt att döma ett tröstmål för att hyfsa till siffrorna, men visst, 27,5 sekunder är ändå 27,5 sekunder. Spelet kommer igång. Målvakten åker åter ut i båset. Tekning på offensiv halva av mittzon. Strax därefter ny tekning i anfallszon. Avslut kommer. Känns som sista chansen. Vi vinner pucken på returen. Jansson spelar upp till back, får tillbaka pucken, skjuter. Med åtta sekunder kvar sitter kvitteringen. Det är inte över förrän det är slut. Har nog aldrig upplevt sådant jubel för ett 3-3-mål. Jansson som gör både 2-3 och 3-3. Vem som blev matchens lirare hade redan ropats ut men det borde ändras retroaktivt. Hjälte.

Där och då hade känslan växlat till att vi kommer inte kunna förlora det här. Inte med den sluthalvminuten. Förläningsspelet började ut ungefär som det brukar. Någon halvchans åt båda håll. Lite lätt avvaktande men ändå på något vis milt böljande. Omkring minuten in en vunnen puck i egen zon. Spelvändning. Friläge. Segern var klar. Det trodde man inte bara några minuter tidigare, när det återstod en halvminut att spela och det stod 1-3 på tavlan. Bragdvändning. Vilken jäkla match. Så gött. Skönare två poäng har man sällan upplevt. Sådan stämning det var i hallen efter avgörandet är det sällan efter förlängningssegrar om det inte är slutspel. Magnifikt.

Nu ska jag titta ikapp kvällens På spåret, så hoppas vi att jag är på lika gott humör efter det.