Friday, March 28, 2025

Vad har vi varit med om?

Hemma igen efter veckan i kentbubblan. Vilken vecka det varit. Bättre och bättre för varje kväll. Gårdagens avslutande konsert går egentligen inte att ge ett omdöme om. Det finns inga ord för det på det här jävla språket. Det var bara så omtumlande och så mycket känslor. Blev tårögd redan på vägen till arenan under promenaden från tunnelbanan. Den promenad som i sig var ganska ljuvlig med kentlåtar pumpande från barerna längs vägen men där insikten att det var sista gången plötsligt slog en. Insikten att det snart skulle vara slut. Igen i kön. Sedan flera gånger under konserten. Efteråt var man mest bara vimmelkantig av utmattning, av värmen av den känslomässiga urladdningen. Sprang på en kompis på vägen ut och vi kunde inte göra annat än att fråga oss vad det var vi varit med om. När jag kom tillbaka till syrrans hus, där jag bodde under veckan, kom allt ikapp och jag kunde bara sitta och skaka på huvudet med tårar i ögonen och undra vad sjutton det var som hände. Man känner sig helt tom. Fysiskt, mentalt, emotionellt. Det har varit en otrolig vecka. Man ville inte att den skulle hända och i en perfekt värld hade det inte hänt men den hände och när det nu hände är jag så jävla glad att jag var där och fick uppleva det här. Herregud.

Är så trött nu. Känns som jag kommer behöva sova i tre dygn i sträck. Trött och med massa känslor som virvlar runt. Hur ska man kunna landa efter det här? Återgå till vardagen? Jobba? Vad är det ens vi varit med om? Vilken urladdning. Vilka urladdningar. Fy fan vad jag hade grämt mig om jag inte hade gått på alla konserterna. Men som sagt, så trött, så trött, så oerhört trött. Kommer säkert återkomma med detaljer och ögonblicksbilder och minnen men just nu orkar jag inte. Jag behöver bearbeta det här. Landa. Försöka förstå vad man faktiskt upplevt. Sova. Jösses. Jag blir gråtfärdig bara av att tänka på det. Det här jävla bandet alltså. Nu hoppas jag bara att det verkligen håller fast vid det löfte som tydligt uttalades under den sista kvällen att det här aldrig kommer hända igen. För man kommer inte orka gå igenom det här en gång till.

Och förlåt tjatighet, men vilken otrolig jävla vecka det har varit. Jag är alldeles utpumpad.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home