En månad

Åt upp det sista påskgodiset i dag. En hallonbåt blev den allra sista biten. Väldigt gott. I kväll är det också en månad sedan den sista Kentkonserten. Känns fortfarande lite overkligt. Lite tomt. Kommer aldrig glömma den där veckan. Kommer nog aldrig riktigt fatta att den verkligen hände. Vilka kvällar det var. Hela vägen från den lite sprittande, förväntansfulla vägen dit till att man kom hem och andades ut på natten. Det var otroligt. Så glad att jag fick tag på biljetter till alla sex kvällarna. Jag behövde det.

Sedan är man väl kanske lite fånig i det att bara en sådan sak som att kläderna man hade på sig de där kvällarna känns lite mer speciella att bära nu, för de var ju där. De blir en påminnelse om vad man fick uppleva.

Känner mig både lite upprymd och lite tom och lite nedstämd och lite glad när jag tänker tillbaka på det. Det var så omtumlande. Så mycket känslor åt alla håll.

Tänk att det redan gått en månad.