Ett stråk av olympisk bitterhet

Vardagen fortsätter lunka på. Bläddrade lite förstrött i en av kvällstidningarnas OS-bilagor och greps av ett stråk av bitterhet över den för flera år sedan förlorade omröstningen om arrangörskapet. Anmärkningsvärt ändå hur många gånger Sverige sökt vinter-OS utan att få det. Ett par gånger är det nästan som att IOK medvetet mobbat oss. Sagt "skicka in en ansökan, vi vill gärna hänga med er" för att sedan räcka ut tungan och säga "haha, trodde ni verkligen det, att vi skulle vilja ha med er, töntar". Nu vet vi ännu inte hur det kommande OS.t blir, men när man ser hur bisarrt utspritt det är geografiskt (att inte ens alpintävlingarna för herrar och damer är på samma ort är absurt) är det svårt att inte tänka att det svenska budet hade gett tightare spel, mer riktig OS-känsla. Där hade trots allt merparten av tävlingarna koncentrerats till Stockholmsområdet, inte som nu spridits ut så att idrottare från olika sporter knappt träffar varandra eller komma kunna gå och titta på något annat en tävlingsfri dag. Men men, de som fattade beslutet hade säkert sina skäl till att rösta som de gjorde. Läste någonstans att Sverige är det land med flest vinterolympiska medaljer som aldrig själva fått stå som arrangör, och med tanke på hur många gånger vi dissats och att det redan nu är värdar valda till och med 2038 (så vitt jag förstår är just 2038 inte formellt beslutat men att IOK gett Schweiz en exklusiv gräddfil) lär det förbli så under överskådlig tid.

När jag läser varför Sverige valts bort som arrangör de senaste gångerna vi visat intresse får jag en känsla av att det handlar om kulturella skillnader och en oförmåga från IOK:s sida att förstå sig på det svenska kynnet. Det har exempelvis hänvisats till att det funnits mindre folkligt stöd än hos andra kandidater och att ekonomiska garantier från politiskt håll inte varit tillräckligt tydliga. Där tror jag dock man inte riktigt förstått att vi lite sådär överlag tenderar att vara skeptiska till sådant på förhand, kanske lite blygsamt tycker att varför ska vi ha ett sånt spektakel här, men att det när det väl är beslutat och börjar närma sig istället blir övermåttan entusiastiska. Ett "vad ska det vara bra för?" förvandlas inte sällan till "det här är det bästa som hänt", om man ska hårdra det en smula. Den mentaliteten kan nog ibland vara lite svår att läsa för den som betraktar det utifrån.

Det om det. Läste en stund på kvällen. Kollade sedan en rulle. Imorgon ska de komma hit och titta på badrumsväggen. Så får vi se vad de säger om det. Bra att börja få den bollen i rullning. Det där lösa kaklet behöver ju åtgärdas så jag kan duscha ordentligt.