Kvällen inför semi

Haft en på det hela taget relativt lugn dag. Kom ihåg att köpa påskmust, fast glömde å andra sidan att köpa det traditionsenliga kinderägget som alltid är en del av min påskaftonsfrukost. Men det ska väl hinnas med. Är ju trots allt flera dagar kvar till påsk. Insåg dock att jag nog gjorde klokt i att gå och handla mitt påskgodis igår, för det var ganska mycket mer folk på affären idag, och det lär ju knappast tunna ut de närmsta dagarna. Vill minnas att jag såg någonstans att skärtorsdagen är den dag det säljs allra mest godis inför påsk, så då kan man tänka sig att det är lite trängsel vid lösgodishyllan.

Stillsam kväll. En film och ett glas vin. Imorgon börjar BIK:s semifinal. Blir spännande. Vi har ju haft en rätt långt uppehåll nu sedan vi slog ut Nybro och då vet man ju aldrig riktigt säkert vart man står. Ser dock ut som det kan bli en hel del publik så förhoppningsvis kommer laget ut med en jäkla energi och ställer ner skåpet redan i första matchen. Precis som i kvarten blir de här två inledande hemmamatcherna viktiga. Vi behöver vinna minst en av dem, och skulle vi ta båda ser det riktigt ljust ut inför fortsättningen. Vi får hålla tummarna.

Tröttsöndag

Hade bok- och sushikväll med en kompis igår. Fortsatte ut på puben. Det var kul och trevligt, så som det alltid är vid dylika tillfällen. Vi är oftast ute fredagar annars så det var lite omväxlande med en lördag, var lite annat folk och så ute (även om det så klart också var en hel del bekanta ansikten). Pratade lite om kent med en tjomme i toakön, fick beröm för min cardigan (eller kavaj som han kallade det) av någon lirare vid bardisken, bevittnade vad som hade kunnat leda till slagsmål (men som väl är ebbade ut i sista stund efter ett par knuffar), tjötade om ditt och datt med min polare, fick tips om kommande konstutställningar som kan vara värt att skriva om, hade en väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Idag har jag varit rätt trött och seg. Antagligen en kombination av gårdagen, de sista svallvågorna av förra helgens förkylning och kanske även övergången till sommartid. Det sista dock i begränsad grad då jag inte ställer om klockorna förrän efter att jag kommit upp på morgonen, vilket ju innebär att mängden sömn förbli konstant.

Häromdagen såg jag årets första fiskmås, och idag kunde konstateras att kvarterets måsar återkommit från sin vintersemester. Suck. Nu kommer man alltså behöva stå ut med deras avgrundsvrål på morgnarna i flera månader, och om en månad eller två riskera att bli attackerad av naturens vedervärdiga störtbombare så fort man kliver utanför porten. Måsproblemet borde bli en valfråga i höst. Här omkring på taken finns alldeles för många. Det krävs åtgärder. Kraftfulla åtgärder. Måsarnas närvaro påverkar min livskvalitet synnerligen negativt.

Ska försöka komma i säng någorlunda i tid ikväll. För imorgon behöver jag ork och energi för att jobba. Det är jag väl ärligt talat inte görsugen på såhär i skrivande stund, men det behöver ju göras och gör jag det inte nu kommer det och biter mig i röven i form av jäkt och stress längre fram. Det kan ju vara skönt att slippa i den utsträckning det går. Är ju dock kortvecka den här veckan. Det blir skönt. Frampå skärtorsdagskvällen ska jag hälla upp och provsmaka årets påskpunsch, och sedan ska jag ägna större delen av påskhelgen åt att äta godis och läsa. Troligtvis blir det något glas ädel dryck också, och kanske ett krogbesök någon av kvällarna. Så full fart måndag till onsdag, jobb i den mån det går på torsdag (folk brukar generellt vara måttligt sugna på att boka in intervjuer och dylikt skärtorsdagen) och sedan långhelg. Låter väl som en plan?

Ett år sedan allting tog slut

Ett år sedan sista kentkonserten ikväll. Vilken kväll det var. Det var de allihop, men en sista kväll är alltid en sista kväll. Kan fortfarande inte riktigt sätta ord på det. Så mycket minnen, så mycket känslor, så mycket av allt. Kommer aldrig glömma det.

Slängde ihop en spellista utifrån den där sista konsertens setlist och lyssnade igenom ikväll. Kändes som ett lämpligt sätt att hedra årsdagen. Som sagt, vilken kväll det var.

När jag dagen efter den där sista konserten kom hem igen beställde jag hem mat, burgare blev det den gången. Som av en händelse är också planen att det ska beställas hem mat imorgon också. Nu är det tvärtemot vad man kan tro inte för att fira den årsdagen också, utan det har helt slumpmässigt råkat falla sig så. Jag och en kompis tänkte ha lite bokprat och sushikväll imorgon nämligen. Det kan ju bli trevligt. Hoppas dock att jag till skillnad från i fjol inte blir sjuk imorgon kväll. Nu blev jag ju sjuk för en vecka sedan istället så förhoppningsvis dröjer det ett tag till nästa gång. Fast i fjol visste jag mer eller mindre att jag skulle bli sjuk. Inte nog med att jag hade tillbringat flera kvällar i publikträngsel och att hela veckan i någon mening blev en urladdning, därtill hade det gått sjukdom i syrrans familj medan jag var där. Så det hade varit synnerligen anmärkningsvärt om jag inte hade blivit smittad av något. Man fick väl mest vara glad att jag klarade mig tills jag kom hem innan det bröt ut.

Och det blev alltså Modo i semi. Inte alldeles oväntat ändå. Finns nog både för- och nackdelar med det. Inte minst bör det vara en fördel för publiksiffrorna (och därmed klubbkassan) då Modo troligtvis lockar någon åskådare extra jämfört med om det blivit Kalmar. Ska man se någon nackdel är det väl att Modo spelade någon match mindre än Kalmar i kvarten och får ett par dagars längre vila än vad de hade fått. Nu går vi dessutom in i semin som det högra rankade laget vilket innebär att vi får hemmafördel. Det ska givetvis vara en fördel, även om vi överlag imponerat mer borta än hemma den här säsongen. Rent sportsligt tror jag annars att det hade varit hyfsat hugget som stucket vilken av de två möjliga motståndarna vi hade fått. Spännande lär det i vilket fall bli.

Tänk att det redan gått ett år sedan kentveckan tog slut. Och att det bara gått ett år.

Blev bestick

Jobbat under dagen. Inget anmärkningsvärt. Kom mig sedan för att köpa nya bestick. Blev en modell från Ikea då jag hade möjlighet att handla mot presentkort där. Martorp. Ganska basic i formen. Bra pris. Så ska de väl förhoppningsvis vara bra att äta med också.

Fick även deklarationen idag. Precis som väntat en rejält restskatt att betala. Visste att det skulle bli det i och med att vi lade in fullt rotavdrag på köket istället för att hålla på att räkna på hur mycket jag skulle tjäna. Spelar ju i slutändan inte så stor roll när man betalar det så länge man vet att det ska betalas så att säga. Sedan blev kanske restskatten något högre än jag trott, men det beror till stor del på att löneutbetalningar blivit sena och det därför är ett par löner (och därmed ett par månaders skatt) som inte räknas in och går att göra avdrag på. Så där kan man ju kanske tycka att arbetsgivaren borde vara skyldig mig några tusenlappar för att täcka återbetalningen av ett avdrag jag egentligen skulle ha rätt till om allt hade fungerat som det ska. Mer oroande är väl dock att summan för lön under året bara motsvarar nio månadslöner trots att jag fått tio utbetalda. Där måste jag verkligen kolla så det inte blivit en miss någonstans, för är det fel lär det ju på ett eller annat sätt landa på mig i slutändan.

På tal om sånt ligger jag för övrigt fyra löner back just nu. Bufferten börjar tunna ur. Jag hoppas verkligen att det kommer pengar snart, för jag är inte ett dugg sugen på att gå in i stressiga maj utan att få lön efter ordning. Har jag inte fått åtminstone en del av det arbetsgivaren är skyldig innan dess kommer det dessutom bli extra påfrestande då jag utöver jäktet med jobbet kommer ha stressen över att kontot börjar bli tomt. Ingen lön har varit i tid sedan februari i fjol, men då har det oftast handlar om ett par veckor. Under senhösten accelererade det dock och den senaste lön jag fått är novemberlönen, och den betalades ut i mitten av januari. Det är faktiskt inte okej. Tror att jag skulle behöva larma och göra mig till och bråka lite mer än jag gör.

Och Modo lyckades ta en storseger mot AIK och säkra en semifinal. Att de skulle ta en sådan klar seger i det här läget trodde jag faktiskt inte. Tyckte att känslan inför matchen var att AIK skulle ta chansen att kvittera serien på hemmaplan. Men som jag sa häromsistens, jag är rätt kass på att tippa. Men då får vi se imorgon då om det blir Modo eller Kalmar vi får ta oss an i semin. Jag har inte ens någon gissning. Det kan går hur som helst i morgondagens match.

Tankar på bestick

Förhållandevis lugn, tämligen vardaglig dag. Kan inte påstå att jag gjort något som varit direkt utöver det vanliga. Har dock börjat fundera på att köpa nya bestick. Detta eftersom ytterligare en kniv gick sönder, bladet släppte från fästet, och jag nu bara har tre stycken kvar. Det är ju lite i minsta laget. Visserligen är de jag har bra, men jag har ändå haft dem i snart 20 år och det har lossnat lite delar från dem i diskmaskinen och sådär. Har visserligen även de bestick jag använder som "finbestick", men de funkar inte toppenbra att köra i diskmaskinen. Gjorde det med en sådan gaffel ett tag och den tappade helt färgen. Så de får jag handdiska om jag använder, och det har jag ju ingen lust att göra dagligen. Men får väl kolla runt lite och se om jag hittar något passande.

Förkylningssymptomen fortsätter sakta men säkert åt rätt håll. Finns väl inte så värst mycket mer att säga om det. Förhoppningsvis fortsätter det så utan att komma något bakslag. Sånt här brukar ju kunna ta omkring en vecka och det var natten mellan torsdag och fredag jag först fick ont i halsen och därefter lätt feber, så det talar ju för att de sista efterdyningarna borde lägga sig snart.

3-3 i matcher mellan Kalmar och Södertälje nu. Är nog inte utan att det är lite skit i byx-läge i Kalmar nu. Visst har de hemmaplan i sjunde matchen, men det kan ge också ge lite extra press och känsla av att man har allt att förlora medan det för SSK bara är att gå ut och köra utan särskilt mycket att förlora. Hur den matchen slutar har ju också stor betydelse för BIK. Vinner Kalmar får vi möta dem i semin, vinner Södertälje får vi möta Modo eller AIK. Vilket av de utfallen som vore att föredra är omöjligt att säga på förhand (och i någon mån även efteråt eftersom man ju inte vet hur det hade gått mot en annan motståndare än den vi faktiskt får möta), men det vi med säkerhet vet blir en skillnad utöver vad det står på motståndarnas tröjor är att vi kommer gå in som högre rankade och med hemmplansfördel mot Modo/AIK medan vi kommer vara lägre rankade mot Kalmar. På tal om Modo och AIK skulle det inte förvåna mig om AIK kvitterar den serien imorgon, och gör de det är dt verkligen helt vidöppet vilka som tar sig vidare därifrån. Statistiskt borde det bli Modo med tanke på att inget lag i Sverige hittills vänt 3-0 i matcher (och det är väldigt, väldigt ovanligt även på andra håll att så sker), men just den vetskapen att det aldrig hänt och att man kan bli det första laget som tappar en sådan ledning kan också bli en jäkla börda. Och tvärtom en jäkla boost för motståndaren att känna att man hämtat upp ett hopplöst läge, kan bli först att lyckas vända det och det finns allt att vinna. Samtidigt tror jag inte att varken vi eller Björklöven skulle ha särskilt mycket emot om respektive serie går till sju matcher och gärna en lång förlängning i sista matchen. I grund och botten bör det trots allt vara en fördel att komma in i en semifinal med fräschare ben och helare kroppar än sin motståndare. Hur som helst blir det intressant att följa upplösningen i de båda ännu pågående kvartarna. Kan nog bli nervdaller både här och var när det väl ska avgöras.

I rätt riktning

Gick ändå rätt bra att komma upp och tvätta imorse. Visst har jag känt av förkylningens efterdyningar under dagen, men det går åt rätt håll. Snuvan/nästäppan är lite lättare, och när jag var ute en sväng kändes stegen betydligt lättare än de gjort de senaste dagarna. Så det här ska jag nog kunna vara återhämtad från inom ett par dagar om inget oförutsett inträffar.

I övrigt har det varit lite jobb, några sidors läsning och sådär. När jag satte mig för att käka lite lunch och knäppte på tv:n upptäckte jag att Pensionat Paradiset visades, så kostade på mig att se den knappa timme som då återstod av den. Ändå sjukt att Tosse bara var 38 när den spelades in. Tycker annars att det borde göras fler filmer om karburatorer idag. Det tror jag skulle locka tillbaka biopubliken till svensk film.

Och så var det helt klart att Leksand åker ur SHL och får spela Hockeyallsvenskan nästa säsong. Bra för allsvenskan, skulle jag säga. Dels ett lag som alltid drar mycket publik överallt, dels kommer de sannolikt ha mindre resurser för att göra en dyngsatsning än vad HV hade haft. Kan nog bli en intressant hockeyallsvensk säsong till hösten. Lär vara ett gäng lag som siktar på att gå för uppflyttning. Förutsatt att vi spelar kvar i HA då, vilket jag i ärlighetens namn tror att vi kommer göra, hoppas jag att vi är ett av dem. Om vi sedan verkligen kommer lyckas vara med och fightas i toppen igen även nästa år beror nog mycket på vad vi får in för tränare och hur väl denne får det att stämma. Ett tränarskifte är ju alltid något av ett osäkerhetsmoment.

En viss kraftlöshet

Måndag. Smugit igång jobbveckan. Inget dramatiskt egentligen. Förkylningen har väl lite stått och stampat under dagen, men från andra halvan och eftermiddagen och framåt tycker jag ändå jag börjat må rätt bra. Märktes dock när jag suttit och jobbat en stund och edan gick ut en sväng att man inte är helt återställd ännu. Det tog mer på krafterna än det brukar så att säga. Fast så vet man ju att det är. Även en relativt lätt förkylning tar ju några dagar att återhämta sig ifrån.

Blev för övrigt mild panikkänsla strax innan jag skulle gå och lägga mig igår och nässprayen jag hade hemma bara räckte till ena näsborren. Var ju bara att ställa in sig på en mardrömsnatt med igenmurad näsa och högst bristfällig sömn, och för den delen en fruktansvärd morgon innan jag skulle hinna iväg och köpa en ny flaska. Fast det blev aldrig så illa som befarat som väl är. Inte så att jag inte var täppt i näsan imorse, men det var trots allt betydligt mindre så än det varit lördag-söndag. Då var det emellanåt helt igenkorkat. Så det blev en tur till apoteket imorse/förmiddags, men den var långt ifrån så desperat som den hade kunnat vara. Och nästäppan känns som att den är på väg åt rätt håll. Har inte täppt till lika krafitgt under dagen, och när jag använt nässpray har effekten hållit i sig längre. Så det är ju positivt.

Imorgon har jag tvättstuga så då ska jag upp hemskans tidigt för att tvätta. Blir ju spännande att se hur måendet är då när klockan ringer och man behöver pallra sig upp för att ge sig ner i källaren.

Kanon!

Nybro - Bofors 3-4 förl. (1-0, 1-3, 1-0, 0-1)

En svepning hade jag inte väntat mig när den här serien startade. 4-1 eller 4-2 hade jag gissat på förhand, men att ha fel åt det hållet är ju bara trevligt. Nu återstår att se vilka vi får möta i semin. Det troliga är väl Kalmar, men de ska verkligen inte uteslutas att SSK tar den serien. Gör det det blir det sannolikt Modo. Vet att många skulle välja Kalmar av de alternativen, men jag är inte alldeles säker på att det vore vad som skulle passa oss bäst. Fats det är ju i vilket fall inget man kan påverka så det är bara att ta den motståndare man får och ta det därifrån. Lär bli en tuff semifinalsserie oavsett motstånd.

Kollade highlights och alltså, BIK:s bortdöma mål begriper jag inte alls. Hur domaren kunde hitta en utvisning på Ljugkrantz precis innan målet är fullkomligt obegripligt när man ser reprisen, särskilt som det enligt matchprotokollet ska ha varit en hakning. Fast med tanke på att domare nummer 8 fanns på isen borde man inte bli förvånad. Såg i KT:s rapportering av matchen att någon av spelarna nämnde något om "spökutvisningar", och det låter väldigt mycket som domare nummer 8. Jag trodde inte att han skulle få döma i slutspelet överhuvudtaget, och nu hoppas jag verkligen att vi inte får honom i några fler matcher fortsättningsvis. Tur att det där bortdömda inte blev avgörande i slutänden.

4-0 i matcher. Avancemang. Gött det!

Förkylning och årsdag

Fortsatt förkyld. Inte i någon våldsam utsträckning, men tillräckligt för att vara irriterande. Inte haft något halsont idag men däremot snuva och lite gränsfall till feber. Snuvan är värst. Måste nog dessutom köpa en ny flaska nässpray. Den jag har brukar vara skitbra, men har inte varit lika effektiv som vanligt den här gången så misstänker att den kanske börjar bli lite gammal. Eller så är det bara för mycket snuva för att effekten ska bli lika tydlig som den brukar.

Lär inte vara helt kurant imorgon, men med lite tur kanske symptomen har gett med sig framåt måndag-tisdag. Det vore skönt. Sedan lär man väl kanske dröja kvar hosta ett tag, det brukar det ju göra när man varit förkyld, men bara det liksom släpper så pass att man inte känner sig sjuk.

Har av förklarliga skäl haft en väldigt lugn dag. Var ute en sväng kring lunch, handlade lite och så. Annars har jag typ läst, sett ett par filmer, druckit ett par apelsin-mer. Åt den klassiska förkylningsrätten fiskbullar och lätt överkokta makaroner till middag. Det blir ganska milt och mjukt och passar bra när man har förkylningssymptom. Ännu mer så vid halsont. Det river liksom inte särskilt mycket i halsen utan glider ner förhållandevis smidigt.

För övrigt är det idag ett år sedan den första av kentkonserterna. Vid den här tiden då bör jag ha varit på väg tillbaka från konserten, kan nog rentav ha varit ungefär vid den här tiden jag brukade vara tillbaka hos syrran på kvällarna efter konserterna. Det var sex fantastiska kvällar. Tänker fortfarande på dem närapå dagligen. Kan fortfarande minnas känslan av att kliva in på arenan, särskilt den där första kvällen. Doften, ljudet, stämningen. Pirret på vägen mot arenan, känslan när man gick från tunnelbanan mot entrén och barerna längs gatan alla spelade kent. Trängseln på vägen tillbaka till tunnelbanan. En rolig grej just den där första kvällen var att tjejen som stod och kollade så man hade biljett in till ståplats var en släkting till mig. Det borde nog ha kvalat in som årets oväntade möte när jag skrev årslistan vid årsskiftet, men tror jag glömde att få med det där. Även väntan inför konserterna hade något. Stå där på innerplan, se arenan fyllas, vänta på att de som satt sig på golvet skulle resa på sig och att "vågen" fram mot scenen skulle gå. Efter ett par kvällar visste man ungefär hur man skulle positionera sig för att sedan få en bra plats när rörelsen framåt kom. Skulle kunna babbla hur länge som helst om de där kvällarna och enskilda minnen av dem, vägen dit, vägen därifrån, dagarna innan det var dags att sätta sig på bussen, pendeln, tunnelbanan för att korsa stan mot arenan. Men vi nöjer oss så. För nu.

Det som kan sägas är att jag även i fjol blev sjuk ungefär såhär års. Dock först ungefär en vecka senare än i år. När jag kom hem igen efter veckan med kentkonserterna slog sjukdomarna till. Ja, sjukdomarna i plural. Först dålig i magen, och när det rätade till sig kom vad jag misstänker var något influensaliknande. Var i princip sjuk i tre veckor efter att jag kom hem. Minns att jag måndagen eller tisdagen efter hemkomsten skulle till tandläkaren. Just den dagen var jag på det hela taget symptomfri men uppenbarligen inte helt kry, för när jag kommit fram dit - en promenad på ungefär tio minuter - var jag helt slut. Hade ingen ork överhuvudtaget. Att vara sjuk så pass länge var givetvis ingen höjdare, men just den gången var det värt det.

Fantastiskt!

Nybro - Bofors 0-7 (0-0, 0-4, 0-3)

Oj, jösses. Det resultatet hade jag inte väntat mig. Att vinna 7-0 är alltid starkt, att göra det på bortaplan i ett slutspel som är något av en måstematch för motståndarna, det ska ju egentligen inte gå. Fantastiskt.

Blir intressant att se hur båda lagen reagerar på det här nu. Det är givetvis lätt att i stunden få för sig att vi bara kommer kunna städa av Nybro lite smidigt i match fyra på söndag, men det är verkligen inte säkert. Visst kan man tänka sig att en sån här förlust sätter sig i skallen i Nybrospelarna, men det kan lika gänra leda till brinnande revanschlust. Samtidigt finns alltid en risk att man efter sådana här segrar svävar iväg en aning, börjar tänka för mycket framåt eller att det stiger en åt huvudet så det istället blir lite nonchalant. Det är ju inte alldeles otänkbart att Nybro lite gav upp just den här matchen lite i sista perioden och att siffrorna därför rann iväg, men det lär de definitivt inte göra i nästa match. Så det gäller att fortsätta vara ödmjuk, lägga ner jobbet, fortsätta kriga lika bra i special teams. Då har vi chansen att stänga det här innan veckan är över, men någon lätt match kommer det inte bli. Nybro vet att det kan bli säsongens sista match, och de kommer göra vad de kan för att förlänga säsongen.

Själv vaknade jag annars med halsont imorse, och har troligtvis haft lätt feber under dagen. Kände väl av det lite grann i kroppen redan när jag gick och la mig igår, men då tänkte jag att det nog mest var trötthet. Inte jätteförvånande att jag skulle bli sjuk dock. Har inte varit sjuk någon gång under vintern, har varit i en del sammanhang med mycket människor på slutet, kommer dessutom från en period med mycket jobb och jäkt (är ju inte alldeles ovanligt att man blir förkyld när man slappnar av efter sådana perioder). Men segt att blir det såhär precis till helgen. Känner mig dock inte överdrivet sjuk och det har inte blivit sämre under dagen, så vi får väl se vart det tar vägen. Man kan ju alltid hoppas att det blir kortvarigt och milt.

Deadlinepunschen fick därmed ställas in/skjutas upp den här gången. Känns lite onödigt att häva i sig sånt när man inte är kry. Särskilt som det ju kan hända att man vill slänga i sig en alvedon eller så.

Lite lugnare

För första gången på länge en dag som inte varit fullspäckad med jobb. Skönt det. Man behöver andas lite ibland och inte bara jäkta på med det som måste bli färdigt nu nu nu. Så bland annat hann jag dammsuga under eftermiddagen. Bara en sån sak. Har dock blivit något fel på min dammsugare. Den stänger av sig med jämna mellanrum trots att batteriet är långt från urladdat. Så ska det ju inte vara, och det är klart irriterande när det händer.

Under kvällen har jag läst några sidor, sett en helt okej film, unnat mig en öl. Börjat planera in lite roligheter framöver dessutom, bara en sån sak.

Morgondagen är ännu ett blankt och oskrivet blad. Tror att jag ska försöka komma mig för att städa köket. Det har behövts ett tag men inte hunnits med. Någon gång i helgen ska jag kanske torka golv. Det var inte de roligheterna jag började planera ikväll. Skämt åsido, sedan jag fick nytt kök går det rätt smidigt att städa av bara man kommer sig för. Golvskurning är inte heller särskilt betungande i och med att jag inte bor så stort. Brukar dock försöka göra det precis innan jag ska ut någonstans så att golven hinner torka medan jag är ute. Vet inte om det är sådant som eventuellt kan kallas life hack.

På tal om hemmafixande kanske det snart börjar bli dags att plocka upp balkongmöblerna från förrådet också. Fast det är ju också en sådan där grej man behöver komma sig för.

Tôpp!

Bofors - Nybro 4-2 (0-1, 0-0, 4-1)

Okej första, dålig andra, bra tredje. Spelar vi som i tredje perioden finns absolut chansen att kunna svepa det här. Ser det ut som i andra kan vi mycket väl tappa fyra raka. Men ändå en positiv känsla efter den här matchen med den starka avslutningen. Visst blev de lite spännande på slutet när de fick in 4-2-målet med knappt fyra minuter kvar (då bara 45 sekunder efter att vi gjort 4-1 i tom bur), men inte värre än att det till sist trots allt kändes ganska tryggt och säkert.

Kan annars konstateras att domaren med nummer 8 på ryggen inte heller fortsättningsvis kommer vara någon favorit. Han har inte varit bra den här säsongen.

Kan bli betydelsefullt för fortsättningen av kvartsfinalen hur allvarlig skadan är som gjorde att Nybros målvakt, Williamsson, behövde kliva av tidigt i tredje. Blir han borta kan det definitivt bli en fördel för oss. Upplevde att inbytte Hävelid gav ett klart skakigare intryck, även om det såklart är svårt att kastas in från bänken i ett sådant läge där det direkt är spel i numerärt underläge som gäller.

Just special teams fortsatte ikväll liksom i förra matchen att vara avgörande. Två pp-mål från vårt håll och inget insläppt i bp. Det ger ju hela den målmässiga differensen i matchen. Kan vi fortsätta så att vi levererar i eget pp och lyckas hålla motståndarna från att göra mål när de har en man mer är mycket vunnet. Special teams är alltid viktigt, men ännu mer så i täta slutspelsmatcher.

Nu väntar två matcher på bortaplan nere i Nybro. Vinner vi minst en av dem tror jag den här kvarten kommer vara avgjord senast efter match fem på tisdag nästa vecka. Vi kan vinna båda, men vi kan också förlora båda. Vi har just nu ett bra läge, men det är långt ifrån avgjort och som prestationerna pendlar under matchernas gång kan det här verkligen gå hur som helst. Första bortamatchen på fredag blir en nyckelmatch. Vinner vi den ser det ganska ljust ut för fortsättningen.

Späckad jobbdag

Har varit jobb hela dagen idag. Rentav lite grann under kvällen för att inte behöva stressa med det imorgon. Är lite sliten nu, man blir ju det efter sådana här dagar. Fast det var rätt skönt när jag var klar med det där kvällsjobbet att kunna luta sig tillbaka och knäppa på en film.

Såg att Västerås gick upp i 3-0 i matcher mot Troja och av allt att döma kommer klara sig kvar. Hade nog trott att det skulle bli en jämnare serie det där. Men så har jag ju heller aldrig varit särskilt bra på att tippa. Utom den gången jag lyckades sätta det exakta resultatet mellan Sverige och Kanada i OS 1998 och vann typ 300 spänn som jag sedan köpte ett par nya hockeybenskydd för. 3-2 till Kanada vill jag minnas.

Imorgon ska alltså årets tredje tidning göras färdig. Sedan tar vårterminen stalp och börjar slutta mot semestern. Inte så dumt.

Gött!

Bofors - Nybro 4-2 (0-0, 2-2, 2-0)

Inte den vackraste av segrar man sett, inte den bästa hockeymatch man sett. Vi kommer behöva höja oss. Men vi vann och det är ju det man vill få med sig från första matchen i en serie som denna. Så hoppas vi att det börjar skina och glöda mer och mer ju längre slutspelet pågår.

För övrigt en märklig situation när Viitala fick Krämers armbåge i ansiktet. Efter att ha tittat på video dömde de ingen utvisning alls för att det var en naturlig rörelse. Det var det förvisso och det såg inte ut att finnas någon intention att träffa utan det var mer lite olyckligt. Samtidigt känns det lite inkonsekvent med tanke på att exempelvis en hög klubba är en hög klubba oavsett om det sker av misstag till följd av en naturlig rörelse. Att armbågen var i ansiktet och något hög går inte att förneka hur oavsiktligt, oturligt och icke onaturlig rörelsen än är, så jag trodde absolut att det skulle bli en tvåa. Är man alltid och nära på helt oavsett omständigheter ansvarig för sin klubba borde man också vara ansvarig för sin armbåge. Där hade det varit intressant att få höra hur den bedömningen gjordes och vad den grundades på.

Ny match på onsdag. Skulle vi vinna den också ser förutsättningarna inför fortsättningen onekligen ganska lovande ut.

Lugn söndag, men redo för slutspel

Ingen anmärkningsvärd söndag. Gjort ungefär vad jag brukar göra på söndagar. När klockan ringer imorgon går vi in på upploppet för det här numret av tidningen. Tryck på torsdag. Sedan är hälften av de tidningar som ska ges ut under vårterminen klara. Så kanske kan man se det som att nedräkningen mot semestern då inleds. Ligger hur som helst ganska bra till tidsmässig. Är några grejer kvar att göra men inget som bör vara några problem att hinna få färdigt i tid.

Även dags för BIK:s kvartsfinal att dra igång imorgon. Blir intressant och spännande. Vore skönt om vi kan få med oss en seger direkt i första matchen, det skulle nog ge lite trygghet och arbetsro för resten av matchserien. Var några matcher i slutet av grundserien där vi inte hade särskilt mycket att spela för, så det blir roligt med en match som verkligen gäller något på allvar. Nybro är kanske inte den sexigaste motståndaren, men slutspel är slutspel och då blir det alltid extra nerv oavsett vilket lag som står på andra sidan.

Min känsla inför kvarten är att vi bör kunna slå ut Nybro, men att det nog kan bli tuffare än vad många tror. Lyckas vi vinna de två inledande hemmamatcherna ska det nog mycket till för att vi ska tappa det, då gissar jag att vi vinner en bortaplan och sedan avgöra hemma i femte i matchen. Det är ju dock det där med att om vi vinner de två hemmamatcherna. Vi har ju inte jättebra siffror på hemmaplan i år, och vi har ju inte sällan problem med den där typen av lag som vi enligt pappret ska vara bättre än, plus att Nybro visade riktigt bra form i slutet av grundserien. Det gäller att vara skärpt och på tårna från start, inte slarva bort något. Sätta puckarna när läget dyker upp. Skulle vi tappa någon av de förta matcherna kan det bli en betydligt längre serie. Skulle vi gud förbjude förlora båda kan det bli en matchserie som tar en ände med förskräckelse. Men det ska vi väl inte tro.

Har varit ett rätt hackigt spelschema med mycket uppehåll mellan matcherna under februari och mars, så det blir kul att nu blir lite tätare mellan matcherna. I alla fall fram till att det förhoppningsvis blir ytterligare ett litet uppehåll innan det är dags för pucken att släppas i en semifinal. Intensiteten och det täta matchandet där matcherna bara blir viktigare och viktigare är ju en stor del av charmen ett slutspel.

En dagen efter-lördag och vandringar i minnet

Var på puben med en kompis igår. Det var trevligt. Drack öl och pratade om film typ, och om en del annat också iofs men mest film. Slog mig sedan idag att jag ganska ofta dagen efter en utgång drabbas av en känsla av att vara olyckligt kär i ingen speciell (för att låna ett uttryck från någon jag inte minns vem det var). Inte alltid, men tillräckligt ofta för att notera det som en grej som händer. Förstår inte riktigt varför. Men kanske är det en variant och kombination av de inte alldeles ovanliga dagen efter-symptomen att känna ökad sexuell lust och nedstämdhet. De känslorna skulle ju mycket väl kunna flyta ihop till något slags diffus känsla av längtan efter något man inte har som sedan tolkas som ospecifik olycklig kärlek. Sedan förstärks det väl kanske av att det just igår var en tjej på puben som var så jävla rakt upp i mina utseendemässiga preferenser att jag under de ungdomsår då man förväxlade attraktion med förälskelse hade känt mig dödskär så fort jag såg henne.

Dagen idag har annars inte bjudit på några större överraskningar. En förhållandevis trivsam promenad, eftermiddagsfilm, musik och ett par öl under kvällen. En ledig och trevlig dag. Bortsett från det jag beskrev ovan inga symptom på dagen efter. I alla fall inte mer än möjligtvis något mer trötthet än normalt.

På tal om trötthet förresten... Planen att gå och lägga sig lite tidigt i torsdags för att jag skulle uppe tidigt igår gick ju sådär. Kom visserligen i säng vid ungefär den tid jag tänkt, men för ovanlighetens skulle lyckades jag inte somna när jag gick och la mig. Höll på att somna ganska fort, men då fick jag något hårstrå eller nåt i halsen och hostade till och sedan var det kört. Tog i alla fall ett par timmar att somna, och sedan märkte jag aldrig att jag sov förrän klockan ringde. Så typiskt. Intervjun jag hade på fredagsmorgonen gick väl dock helt okej trots allt, men jag hör på inspelningen att jag inte var mitt allra vassaste jag.

Medan jag låg i sängen distraherade jag mig från tankarna på att inte kunna somna med att i minnet vandra runt i korridorerna på min högstadieskola. Den är till större delen riven nu (aulan, gympahallen och matsalen finns kvar, men delen där alla lektionssalar fanns revs för sisådär tio år sedan) så det går inte att få ett facit, men upplevde att jag ändå minnes det förhållandevis väl. Var någon korridor där jag var osäker på exakt hur många klassrum det fanns, och det var ett specifikt, ganska speciellt rum jag inte riktigt kunde placera exakt var det låg, men i övrigt var det överraskande många detaljer som dök upp i minnet. När man tänker tillbaka på högstadiet blir det också tydligt hur upplevelsen av tid förändras. Numer är tre år nästan ingenting, men de trå åren man tillbringade på högstadiet kändes, och känns än idag, som närapå en livstid. Att säga att man minns det som igår vore att ta i men man har ju klart levande minnen av de åren, likväl är det en helt annan tid. Jag började sjuan 1998, gick ut nian 2001. När man tänker på hur mycket som hänt i världen och samhället och teknikutvecklingen, det är galet. Bara hur mycket som hände under de där tre åren. När vi började sjuan var det superspeciellt om någon hade en (egen) mobiltelefon. När vi slutade nian hade alla mobiler. De flesta hade en Nokia, 3210 var som jag minns det den vanligaste, men eftersom jag formad av min barndoms hockey-vm hatade allt finskt och hellre ville ha en Ericsson hade jag en T10, en blå. Några år senare bytte jag upp mig till en T610, därefter en W890i, därefter kom smartphoneeran och sedan 2012 har det varit iPhone för hela slanten. Internet fanns då, givetvis, men var inte alls en del av vardagen på samma sätt som idag. Jösses, då hade man ju fortfarande uppringt internet hemma och var tvungen att be föräldrarna om lov för att få använda det. Det är ju redan nu lite som att vår generation låter om internet som vår föräldrageneration pratade om TV. Man minns när det kom, när man själv fick det hemma första gången, hur stort det kändes. Visst, hela byn samlades inte runt skärmen men det var något nytt, något som kom att förändra vardagen. Den tidens webbdesign var på det hela taget fruktansvärd, men jag minns den med nostalgisk värme, och varje gång man snubblar över något som ser ut som internet gjorde under sent 90-tal känner man 'ja! det är ju exakt så internet ska se ut!'. Att alla skulle ha en ganska avancerad, ständigt uppkopplad dator i fickan (som dessutom går att ringa på!) fanns inte på kartan när vi sprang runt i Karlbergsskolans korridorer. Inte heller att alla skulle ha sin egen bärbara dator. Jag vet inte om datasal fortfarande är något som finns på skolor idag, men då var det dit man gick bege sig om man av någon anledning behövde använda en dator. Då var det heller inte självklart att alla datorer var uppkopplade mot internet. Hade någon en dator hemma var fortfarande "har du internet på den där?" en rimlig fråga att ställa. En smartphone hade känts som science fiction. När vi gick på högstadiet hade alla fortfarande en fast telefon hemma. Alla tittade på tablå-tv när det sändes. Möjligtvis att man timade videon om man var borta någonstans när något man absolut ville se visades. Visades en film som söndagsfilm på TV3 var det den alla hade sett när man kom tillbaka till skolan efter helgen. Vi köpte ännu fysiska skivor, cd eller inget. Ringsignaler var olika kombinationer av pip. Det var fortfarande lite, lite fränt med wordart. För att inte tala om clipart. Herregud vad man älskade clipart. När jag vandrat färdigt i högstadiets korridorer började jag även vandra runt på min gamla mellanstadieskola, också den riven (vad är grejen med att alla skolor jag gåt på rivs?). Där var det givetvis mer barndom. Inga korridorer dock, det var en skolbyggnad utan korridorer, undantaget korridoren där lärarrummet och lärarnas kontor fanns. Den gick att gen igenom om man skulle till aulan, fast det fick man egentligen inte. Den låg till vänster när man kom in entréhallen. Eftersom den skolan är riven kommer jag aldrig mer kunna kliva in i den entréhallen, men jag utgår ifrån att den var mycket mindre än jag minns den. Så brukar det ju vara. Vi hade hur som helst vårt klassrum högst upp, så efter att man tagit av sig skorna - vi fick av oklar anledning inte ha skor på oss inomhus - fick vi gå uppför trappan, passera mellanvåningen och sedan ta ytterligare en trappa innan vi kom fram till krokarna där vi hängde av oss våra jackor. Utanför klassrummet stod skåp, jag minns inte exakt men minnet vill få mig att tro att det var glasskåp med uppstoppade djur och dylikt i, men jag kan inte svära på om det verkligen var så eller om jag förväxlar det med något annat. Däremot vet jag med säkerhet att det stod ett skelett där. Vet än idag inte om det var äkta eller konstgjort. Skulle dock inte förvåna om det var ett riktigt skelett. Alldeles intill vårt klassrum fanns datasalen där vi tog datakörkort. Det var en grej på 90-talet. Man fick inte använda skolans datorer om man inte hade datakörtkort. På den skolan fanns ingen matsal utan vi fick gå till ett äldreboende några hundra meter bort för att äta. I sexan vill jag minnas att man hade privilegiet att promenera tillbaka till skolan utan att behöva vänta in resten av klassen för att gå i led tillbaka. De raster jag inte var med och spelade fotboll hade jag ett särskilt hörn där jag ofta stod under rasten. Därifrån kunde jag betrakta vad som pågick på skolgården, låta tankarna vandra, dra mig undan och slappnad av. Jag antar att det var ett utslag av min introverta sida. Mot slutet av mellanstadiet, kanske vårterminen i sexan eller så, började jag växa ifrån de kompisar jag dittills haft. Vi rörde oss åt olika håll, blev någon gång oense om något, hade kanske umgåtts för mycket så vi börjat skava på varandra. Den där perioden, den sena barndomen och skiftet mot tidig ungdom, är ju en tid där sådana processer ofta sker. Man lämnar sitt barndomsjag, slår in på vägen mot den man som någorlunda vuxen ska komma att bli, drar sig i olika riktningar. Där och då kan det vara jobbigt, man känner sig ensam, kanske sviken eller utelämnad, men med tiden inser man att det var en nödvändig process, en del i att växa upp och hitta vem man är. När jag började högstadiet var det ingen av de jag hade umgåtts mest med som hamnade i min klass, men jag hittade nya vänner, och de flesta av dem ingår än idag i kompiskretsen. Någonstans är det väl ändå så att man framåt högstadiet i någon mån börjar välja sina vänner och polare medan man under den tidigare barndomen mest bara råkar börja umgås med några för att det är de som bor i närheten eller som man går på samma aktivitet som. I vilket fall insåg jag där i min insomnia att jag ännu kunde minnas hur ledstången i trappan kändes att hålla i, teckningarna på väggen, trappan ner till omklädningsrummen i gympasalen. Jag minns ett anslag om att börja träna taekwondo som satt på en anslagstavla precis innanför gympasalens entré, golvet i aulan och mönstret på klädseln i soffan i entréhallen. Det är märkligt hur vissa helt oväsentliga detaljer fastnar, hur annat som borde ha varit av större betydelse helt faller ur minnet. Till slut somnade jag, uppenbarligen, någonstans längs rundvandringen i lokaler där jag inte satt min fot på nära 30 år och som sedan länge rivits. Nu håller bostadsrätter på att byggas på platsen för min mellanstadieskola. Där högstadiets alla klassrum fanns är det numer parkeringsplats och radhus. Någon del av mig hoppas att byggnadernas insida dokumenterades innan de revs, för trots allt är det ju en del av stadens historia och det är byggnader som varit med och format vilka ganska många av oss som bor här är och var. Ett rum är aldrig, eller i varje fall ganska sällan, bara ett rum.

Den intensiva jobbveckan fortsätter

Har fortsatt jobba på idag. Den här veckan har varit intensiv, och kommer så vara ända in i kaklet. Imorgon ringer klockan tidigt för en rätt viktig intervju som sedan kommer behöva skrivas ut under dagen. Så det får bli att gå och lägga sig lite tidigt ikväll så man orkar med. Det gäller ju att skallen är med både under intervjun och när det sedan ska skrivas. Och tyvärr är man ju inte så ung längre att man pallar att sova 4-5 timmar utan att riktigt känna av det följande dag.

Såg att Västerås vann sin första kvalmatch. Rätt stora siffror också, så om det är någon indikation för fortsättningen blir det kanske inte en så tight och spännande serie som man hade trott. Ska man se det krasst är det givetvis så att det är bra för BIK om Västerås klarar sig kvar. Det är en klart kortare resa än Troja, och framförallt är det ett rivalmöte som drar lite extra folk till hallen när de kommer hit. Fast känslomässigt går det inte att förneka att det vore väldigt tihi om de trillar ur. Det är ju trots allt som det är med skadeglädjen.

Kom mig för att beställa ny lurar till telefonen idag också. Lite sura pengar att lägga ut då det inte är längesedan jag köpte de jag har nu, men jag behöver ju liksom ha en handsfree som fungerar. Jag gör ju en del telefonintervjuer i jobbet och det blir så jäkla osmidigt utan hörlurar. Visst funkar det att använda högtalare men lurar är betydligt bättre. Ska levereras på måndag tydligen, så det är ju rätt snabba ryck ändå.

Aftonarbete

Återigen mestadels jobb under dagen. Lite kvällsjobb rentav. Var iväg på ett event som skulle bevakas. Invigning med mingel. Är väl i ärlighetens namn inte superbekväm med att mingla, men nu har jag gjort det här tillräckligt länge för att känna igen rätt många på den typen av tillställningar så då går det ändå rätt okej. Sedan är ju invigningar lite vad de är. Man får skriva ner de mest slående citaten från talen, ta några bilder, snappa upp lite kommentarer här och där och så blir det förhoppningsvis något med läsvärde utav det. Det sistnämnda brukar det kunna bli, men då gäller det ju också att man gör jobbet och ser till att faktiskt skriva texten så bra man kan. Sedan vet man ju egentligen aldrig förrän en artikel publicerats om den är bra eller inte. Som jag pratade med en om under minglet är det inte sällan så att de texter som känts kämpigast att få till och som man är minst nöjd med när man lämnar dem som sedan får mest beröm. I grunden är jag förvisso ganska bekväm med att jag vet på ett ungefär vad jag gör, men det gäller att inte slappna av och tro att man är bättre än vad man är.

När jag sedan kom hem blev det Mästerkocken och, faktiskt, en god julöl. Tyckte att jag kunde kosta på mig det efter att ha varit iväg på jobb under kvällens första halva. Gillar dock inte riktigt att avsnitten av Mästerkocken förlängts. Blir lite långdraget med de där extra minuterna. Men det är ju bara vad jag tycker.

Inga intervjuer inbokade under morgondagen, men väl lite annat jobb som ska göras. Det från ikväll ska skrivas såklart, och så är det någon påbörjad text som ska slutföras och lite sådana nätresearchade grejer som behöver tas tag i. Och så måste jag se till att formulera frågorna till en politikerintervju som ska göras på fredag. Annars är det sällan jag går in med helt färdiga frågor, jag har oftast en tanke ungefär om vad jag vill/behöver veta och lite lösa frågeställningar i huvuder och så får man ta det lite på känsla utifrån det, men just för den typ av intervju som ska göras på fredag behövs mer research och klart formulerade frågor. Förberedd ska man alltid vara, men på vilket sätt kan variera.

Nu känner jag att den långa arbetsdagen och kvällens sociala tillställning börjar ta ut sin rätt på kraftreserven, så ska avsluta här och surfa vidare innan skallen och kroppen tycker att det är en bra idé att nicka till framför skärmen.

Glapp

Har fortsatt ungefär lika livat som igår. Skämt åsido, har såklart jobbat på och så idag också. Rörde ihop en god pastasås till middag. Använde då surdegspasta för första gången. Det var faktiskt riktigt gott. Upplevde att den smakade lite mer än vanlig pasta. Så skulle ni hitta det någonstans kan jag rekommendera att prova.

Kvällen efter middagen har varit stillsam. Sett en helt okej film och tagit det lugnt. Man blir ju lite sliten av att lönearbeta mest hela dagarna så då är det skönt att göra så lite som möjligt på den så kallade fritiden.

Har blivit något glapp i mina hörlurar så jag inte kan ändra volymen på annat sätt än med knappen på själva telefonen. Klart irriterande. Var ju heller inte särskilt längesedan jag köpte nya för att de jag hade gick sönder så då blir man ju lite less. Eller jäkligt less om man ska vara helt uppriktig.

Synnerligen livat

Mest jobbelijobbat under dagen. Sedan såg jag en film under kväll. Imorgon behöver jag kliva upp tidigt för att åka till Närke på, just det, jobb. Tjo vad livat. Fast sedan är det bara tre dagar till innan det är helg igen, och det är ju inte så illa. Helgen är ju grejen man alltid borde ha.

Så avslutar vi vecka 10

Kan inte påstå att det varit någon anmärkningsvärd söndag. Gjort ungefär vad jag brukar göra om söndagarna. Dog lite när jag tittade ikapp förra veckans Antikrundan och det var en herre med som lät exakt som Alejandro Fuentes Bergström. Det var nästan så man förväntade sig att han skulle ha med sig ett kartotek för värdering.

I veckan som kommer ser det ut att bli en hel del jobb. Har ett gäng grejer inbokade och fler på gång. Hockeyallsvenskan åttondelar kommer pågå, men de tar jag nog mest notis om i förbifarten då jag kommer ha annat som kräver min uppmärksamhet. Både veckan som kommer och vecka därpå blir det full fart. Sedan hoppas jag kunna andas en smula. I och med att vi sköt en vecka på tryckningen av senaste tidningen blev det aldrig riktigt någon paus mellan att den var klar och att vi startade upp den här tidningen utan det har gått i varandra lite grann. Så blir det ibland. Sedan är det alltid skönt de gånger det blir en vecka extra mellan tidningar så det inte blir så himla jäktigt, men det händer ju inte jätteofta. Håller utgivningsplanen ser det bara ut att bli så en gång nu under våren och då är det den gången det troligtvis ändå kommer vara skitmycket att göra och skitstressigt för att det ska göras en extratidning parallellt med den ordinarie tidningen. Det här ser dock ut att bli den enda treveckorstidningen i år, vilket är skönt då det blir jäkligt tight med tid för att få ihop det.

Slog mig av oklar anledning nu att jag inte hört något om badrummet sedan de var här tittade på det och det börjar bli rätt många veckor sedan vid det här laget. Hör jag inget under kommande vecka får jag nog slå en signal och kolla lite så de inte tappat bort mina kontaktuppgifter.

Helt okej resultat

Så Mellofinal ikväll alltså. Resultatet har jag inte så mycket att säga om. Klart rimlig vinnare på det stora hela. Lär väl hamna någonstans mellan plats 7-15 i Eurovision. Men bra år för Felicia kan man konstatera med seger i både Spelet och Melodifestivalen.

Det bästa i finalen var väl dock det kongeniala i att KAJ slängde kavajerna och såg ut som mormonmissionärer lagom till att de framförde Diggilo Diggiley (om det nu är så det stavas, har dålig koll om det ska vara bindestreck och skit någonstans i titeln). Sämst var mellanakten (trots att Karlskoga nämndes), Brandsta och Smash Into Pieces. Allt som ens snuddar vi nu-metal borde förbjudas. Ska man säga något om resultatet vid sidan om vinnaren så hade jag trott att Lilla Al-Fadji skulle då högre poäng från tittarna. Där gissar jag dock att poängen precis som i deltävlingarna viktas utifrån olika åldersgrupper och att han kan ha fått ganska mycket röster i de yngre tittargrupperna men färre i de äldre, och att det till stor del spelade in i att han fick flest röster i sin deltävling.

Personligen är jag glad att Greczula inte vann. Bidraget i sig var förvisso helt okej men dels har jag svårt för den där lätt bredbenta glamrocksgrejen och framförallt har han en så extremt stark posöraura att han blir lätt outhärdlig. Han var liksom den där snygga, fejkdjupa killen på gymnasiet som alla riktiga rockfreaks low key hatade. När han kastade av sig kavajen och gick ut på catwalken barbröstad, så jävla äckligt. Kändes inte äkta någonstans. Nu är ju visserligen inte mello känt för sin autenticitet, men ändå.

I övrigt har min lördag varit lugn. Kollat på en film och lite sådär. Drack helt traditionsenligt ett par lite för stora (15:or) gröna hissen till mellofinalen. Hade dock sinnesnärvaro nog att inte tycka det vore en bra idé att gå ner till puben efteråt i år. Det vet vi ju av erfarenhet att det kan leda till en tämligen jobbig söndag om man inte har den sinnesnärvaron. 2020 vill jag dock minnas att det blev en riktigt bra och lyckad kväll efter mellofinalen. Det var sista utgången innan de stängde ner för pandemin. Jag sprang på en bekant jag inte sett ute sedan dess och vi var övrens om att Dotter borde ha vunnit. Fast sedan blev det ju inget esc det året så det spelade ju ingen större roll i slutändan. Lite tråkigt för övrigt att den bekanten verkar ha slutat gå ut efter pandemin. Var en sån där som alltid var roligt att springa på. Fast det blev något slags skifte där. Var många man brukade se ute före pandemin som mer eller mindre verkar ha slutat gå ut efteråt. Lite synd på sitt sätt. Det är ju ändå en och annan halvbekant man tappat bort så sett.

Slog mig förresten i eftermiddags att det snart är ett år sedan kentkonserterna. Sjukt.

Då blickar vi mot slutspelet!

Södertälje - Bofors 1-2 förl. (0-0, 1-0, 0-1, 0-1)

Gott med seger, även om det väl av rapporterna att döma inte verkar ha varit någon höjdarmatch. Men höjdarinsatser tycker jag inte heller man ska förvänta sig när man inte har något att spela om även fast det råkar vara slutomgång och sista matchen inför slutspelet. Men i och med det här och kvällens övriga resultat står det alltså klart att det blir Nybro i kvarten. Det hade jag inte riktigt väntat mig om jag ska vara ärlig. Kanske inte heller det lag jag helst hade önskat mig. Dels för att det känns som att vi haft det lite småknepigt mot dem den här säsongen, men framförallt av ekonomiska skäl. En ganska lång resa med allt vad det innebär av kostnader plus att Nybro väl är ett lag som just inte drar några extra åskådare till hallen. Kvartsfinal till trots är en måndag mot Nybro inget som utgör någon större lockelse på marginalpubliken.

Ska man försöka sig på något slags tidig och snabb sammanfattning av grundserien får man säga att en tredjeplats och 97 poäng är klart godkänt. Med tanke på att förra säsongen var första gången någonsin vi gick över 100 poäng är det ett gott resultat. Däremot har väl spelet sällan sprakat och vi har inte fått det där riktiga flytet i grejerna som vi fick i fjol. Framförallt har vi under stora delar av säsongen haft svårt med målskyttet, inte minst i pp har vi långa stunder haft dålig utdelning i (och framförallt på slutet lite för ofta spelat rätt dåligt). Där finns det givetvis en styrka att vi vunnit matcher och plockat poäng ändå men i det vore ändå såklart önskvärt att få upp effektiviteten. Att inte göra mål på sina lägen kan bli kostsamt i ett slutspel, det såg vi ju inte minst i semifinalen mot AIK i fjol. Med det sagt gör vi en på det hela taget bra grundserie där vi går in i slutspelet från en bra position. Hade det inte varit för att vi gjorde en så fantastiskt bra säsong förra året som höjde folks förväntningar inför den här säsongen tvivlar jag starkt på att man hade sett så många gnälliga, negativa kommentarer här och där.

Med det sagt finns det givetvis också utrymme för kritik. För effektiviteten som sagt, för vissa spelare som tagit poängmässiga steg bakåt, för att vi i princip hela säsongen varit behov av ytterligare en center för någon av toppkedjorna. Det känns som jag tjatat hela säsongen om den där centern men när både Bakke och Jansson lämnade i somras hade vi behövt ersätta dem tydligare. Där vill jag påstå att vi haft ett gapande hål i truppen ända sedan start.

Tänk om vi hade fått behålla Jansson och Kingen. Då hade vi nog legat ytterligare något snäpp uppåt i tabellen.

Men slutspelsdags alltså. Kvart mot Nybro kan bli nog så tufft. Vi kommer vara favoriter men det kan nog bli en betydligt mer obehagligt jämn matchserie än vad många tror. Vi borde dock kunna lösa det i slutändan men då gäller det att vi är på tårna från start. Går vi vidare till semi återstår att se vilka vi får möta där. Det enda som med säkerhet går att säga är att vi inte kommer kunna möta Björklöven förrän i en högst eventuell final. Det är ju inte så dumt. Fast dit är det ännu lång väg. Slutspel och slutspel och säsongen skulle lika gärna kunna ta slut redan i kvarten. Låt oss hoppas att den inte gör det utan att det blir ett långt och härligt slutspel för BIK.

Borde inte titta på sånt

Mest varit jobb idag. En ganska intressant intervju av ett slag jag sällan annars gör bland annat. Alltid trevligt med lite omväxling så sett. Nu behöver den bara skrivas ut också, men det blir morgondagens projekt.

Aftonen har sedan varit ganska lugn. Läste ut boken jag läst på sistone. Fick sedna för mig att se filmen Cyrano. Absolut sevärd, men man kan tycka att jag med min fallenhet för olycklig kärlek borde ha lärt mig att inte se sådana filmer. Det kommer lite för nära. Förvånansvärt bra musik dock. Ett par av låtarna skulle faktiskt gå att lyssna på bara i sig. Så brukar det ju inte vara när det är musikalinslag i filmer.

Fick förresten curacon och punschen jag beställde häromsistens idag. Ska bli roligt att se hur punschen smakar när det är dags att öppna den framåt påsk. Den ser i vilket fall väldigt god ut.

Trist, men det är vad det är

Bofors - Kalmar 1-3 (0-0, 0-2, 1-1)

Det är vad det är. Man vill ju alltid att BIK ska vinna, men med tanke på att matchen i sig var helt betydelselös har jag svårt att hetsa upp mig över resultatet. Vi hade lika gärna kunnat vinna, men då hade vi nog behövt göra första målet. Det var den sortens match. Istället fick Kalmar in ettan och när vi några minuter senare åkte på en synnerligen billig utvisning så de fick spela fem mot tre kom tvåan. Och där någonstans var väl matchens öde beseglat. Vi fick in en reducering, skapade en del chanser för att kunna kvittera utan att få in pucken men vi fick inte till den där riktigt slutpushen som hade kommit om det varit en match som verkligen gällt något. Istället ett tredje baklängesmål i tom bur på slutet. Trist såklart, men som sagt, det är vad det är. Sådana här matcher i det här skedet av säsongen är ju mest att spela av och få gjorda. Det vi kan ta med oss är att Goos gjorde en bra match i målet. Han borde kanske ha tagit det första målet, men då var det också rätt dåligt försvarsspel, men därutöver gjorde han en rad riktigt fina räddningar.

Slutomgången blir annars klart intressant för BIK:s del. Då kommer det avgöras vilka vi får i kvarten, och just nu är det tre lag (Oskarshamn, Södertälje, Nybro) på samma poäng, med Mora som skuggar bara två poäng bakom. Alla fyra har fortfarande chansen att bli sexa och således bli vår kvartsfinalmotståndare. Därtill möter vi Södertälje och spelar således en roll i dramat.

I övrigt är alla streckstrider avgjorda. Östersund missar slutspel. Vimmerby klarar kontraktet. Västerås får kvala. Kan nog bli ett spännande kval. Västerås lär gå in som favoriter på pappret, namn för namn har de en starkare trupp, har haft bättre form än Troja på slutet och har hemmaplansfördel. Dock har Troja varit klara för kval lite längre än Västerås och då haft mer tid att förbereda sig, och kanske än viktigare var de nog medvetna om redan från början att säsongen skulle kunna sluta med nedåtkval. För Västerås är det ju snarare ett stort misslyckande bara att hamna i kvalet och man kan tänka sig att det ligger en hel del press på laget från både omgivning och sig själva, samtidigt som de troligtvis tycker det bara är pest och pina att behöva spela de där matcherna. Man ska också komma ihåg att Troja som förening har en viss rutin på att spela kval. De har både åkt ur och gått upp ett antal gånger under årens lopp. Sådant kan absolut ha en viss betydelse för hur man tar sig an ett kvalspel. Hur som helst är jag glad att slippa nervpersen det hade inneburit att hålla på något av de två lagen. Hade man gjort det hade man mått riktigt risigt inför det som komma skall.

Snabba besked

Jobbmöte i eftermiddags. Börjat planera upp kommande nummer. Åkte såklart på att knalla iväg för att bevaka en grej imorrn som jag personligen tycker verkar måttligt intressant, och som jag dessutom befarar kan bli svårt att skriva något vettigt om, men det hör väl till jobbet antar jag. Om inte annat borde jag kunna använda en del av det som bakgrund till en annan grej som ska göras framöver. Fast egentligen skulle jag behövt ha morgondagen som telefondag. Får försöka pussla lite och se vad jag kan hinna med.

Även ikväll har jag fortsatt läsa. Nu har boken under sin sista kanske tredjedel ballat ur helt och gått full sci-fi/dystopi/tidsreseäventyr (där just tidsresandet givetvis bjuder på en del logiska luckor). Det här var inte boken jag började läsa. Nu sitter jag mest och fnissar åt orimligheterna och undrar vart sjutton det ska ta vägen härnäst. Skulle inte bli förvånad om det visar sig att typ andra halvan av boken är en feberdröm.

Grundseriens sista hemmamatch imorgon också. I sig betydelselös för båda lagen, men det vore så klart gött med en seger. Och med tanke på att vi mycket väl kan få möta just Kalmar i en eventuell semifinal kan det ju mycket väl komma att finnas något slags sätta sig i respekt inför framtiden-parameter att ta hänsyn till. Som alltid dock lite sjukt att slutomgångarna är här. Man tycker alltid att det var alldeles nyss säsongen började och man klev in i hallen igen efter sommaren. Att grundserien tar slut innebär ju dock inte säsongens slut. Slutspelet är ju säsongens själva crescendo. Där inte nödvändigtvis den allra mest högkvalitativ hockeyn spelas, men väl den mest nervpirrande och intensiva och mest känslostormande när allt ställs på sin spets och alla matcher är av största betydelse. Där man kan slitas mellan hopp och förtvivlan under en förlängning som pågår i period efter period innan en förlupen puck till sist kastar en in i vild eufori eller förkrossande bedrövelse. Fast där är vi alltså inte ännu. Sista hemmamatchen imorgon, sista bortamatchen på fredag. Därefter kan vi börja ladda för slutspelet på allvar.

Lönearbete och fritidsläsning

Förhållandevis normal dag. Jobbat en del. Uträttat ett ärende på stan. Därutöver läst. Håller på att läsa en av de tjockare bokreaböckerna nu. Något slags spionhistoria. I sig ingen större litteratur, men lite underhållande och spännande och bladvändaraktigt, om än med vissa lätt störande science fiction-artade inslag. Har inget emot science fiction men när det dyker upp orimligheter som gränsar till brott mot fysikens lagar i en berättelse som i övrigt ger sken av något slags realism drar det ner det hela lite grann. Fast hur som helst svårt att sluta läsa, för man vill ju veta hur det går, och hur vägen till slutet ser ut.

Häromdagen fick jag av någon anledning för mig att scrolla igenom förslagen på konton att följa på instagram, vilket är något jag så gott som aldrig annars gör. Då dök en tjej upp som jag hade en flirt med en sommar för vid det här laget ganska många år sedan. Det överraskade. Så vitt jag vet har vi inga gemensamma kontakter och jag har heller aldrig vad jag kan dra mig till minnes sökt på henne. Så riktigt varför insta tycker att jag borde följa henne vet jag inte. Det blev aldrig ens av att vi följde varandra då. Hur som helst blir man ju alltid lite påverkad, vissa skulle kanske säga omskakad, när någon från förr dyker upp i flödet sådär. Det väcker minnen, tankar. Det var en fin sommar och visst har det under åren funnits tillfällen där tankarna vandrat åt ett "tänk om" eller då man slagits av kanske inte saknad men en vagt angränsande känsla av att gärna ha fortsatt samtalet. Sedan minns man ju alltid sådant med en viss nostalgi och gör det mer rosaskimrande än det i själva verket var. I grund och botten är jag ganska övertygad om att det inte hade blivit särskilt bra eller hållit särskilt länge om det hade blivit mer än det blev den gången. Vi hade en hel del gemensamt och väldigt intressanta samtal, men också väldigt olika värderingar och syn på tillvaron. Hon var kristen och kallade sig konservativ, jag är icke-troende och flammande progressiv. Det går fint när man har ett blott intellektuellt (och förvisso erotiskt) utbyte, men blir svårare om man ska försöka bygga en gemensam tillvaro. Efter att vår flirt ebbat ut den hösten fortsatte vi vårt samtal som vänner en tid, men sedan skaffade hon en kille och med tiden upphörde vår kontakt. Vad hon gör nu för tiden har jag ingen aning om, jag klickade så klart på hennes profil men kontot var låst, men hon hade bytt efternamn så jag antar att hon skaffat sig en make. Jag hoppas att hon är lycklig. Skulle vi mot förmodan springa på varandra någonstans någon gång hoppas jag att vi känner igen varandra, för det hade så klart varit roligt att i så fall säga hej och tja och hur är läget, catcha up, kanske bli påmind om något bortglömt internskämt. Fast alldeles oavsett kommer jag nog alltid minnas både henne och den där sommaren med värme, och kanske är det just så, som ett minne, en sommarflirt gör sig allra bäst.

Möte på kontoret imorgon. I övrigt oklart vad som kommer hända. Vågar anta att jag kommer läsa några sidor till. Mars är här och med det våren. Troligtvis min sämsta årstid. Fast berätta inte det för någon. Risken finns ju att man döms ut som helt tokig i huvudet om man inte älskar våren förbehållslöst.

Något jag däremot älskar förbehållslöst är rubriken "E-Type sitter fast i Dubai". Fick genast bilden av att han fastnat i exempelvis ett skåp eller blivit fastlimmad någonstans och inte kommer loss.

Kanon!

Modo - Bofors 1-2 förl. (0-0, 1-0, 0-1, 0-1)

Med den segern är tredjeplatsen säkrad och klar. Gott så. Grymt att den för mig fram till att jag ögnade igenom matchrapporten helt obekante Anthony Nyberg klev rakt in från division 2 och verkar ha gjort en kanonmatch i målet. Det här antalet målvakter under en säsong har nog jag aldrig varit med om förut. Får det till att vi haft totalt tio olika målvakter ombytta under säsongen, varav sex fått spela minst en match. Det är ganska sanslösa siffror. Nåväl. Av rapporterna jag sett att döma verkar vi på det hela taget ha gjort en rätt bra match. Sedan har vi ju haft problem med målskyttet hela säsongen och det är klart man gärna hade sett några fler kassar och att vi vunnit redan på ordinarie tid, men just idag var huvudsaken att få med sig poäng och fixa tredjeplatsen och det gjorde vi ju.

Utöver att vi har säkrat tredjeplatsen är alla de fem översta placeringarna klara. Eller i praktiken klara kanske man ska säga. Kalmar kan fortfarande hamna på samma poäng som Björklöven och rent teoretiskt ta förstaplatsen. Men då får Björklöven inte ta någon poäng alls på de två sista matcherna (där de möter de två lag som just nu ligger på de två nedersta platserna) samtidigt som Kalmar tar in nästa 20 mål i målskillnad. Så jo, jag vågar påstå att tabellens topp fem kommer se ut som den gör nu när allt summeras på fredag. Vi kan även konstatera att Troja kommer sluta sist.

Däremot är resten av tabellen klart levande. Inte minst kampen om sjätteplatsen (som innebär att man går direkt till kvartsfinal) är synnerligen intrikat. Fem lag ligger inom tre poäng med två matcher kvar och har alla chansen att bli sexa. Det är en kamp som också har betydelse för oss då vi kommer få möta seriesexan i kvarten. Så det blir spännande att följa. Kring det nedre slutspelsstrecket känns det däremot ganska avgjort. Östersund kan i teorin ta tiondeplatsen, men då behöver de gå rent samtidigt som något av de tre lagen som just nu ligger sex poäng före kammar noll, beroende på vilket av de lagen det i så fall blir kan de också ha ett gott gäng plusmål att ta ikapp. Helt omöjligt är det dock inte. Östersund har trots allt AIK och Kalmar, två lag som inte kommer ha något att spela för tabellmässigt, i sina sista två matcher medan exempelvis Nybro (som har sämre målskillnad än Östersund) har Mora och Almtuna som de slåss mot i kampen om sjätteplatsen, medan Mora (med betyligt bättre målskillnad) utöver Nybro ska möta ett Västerås som kämpar vilt för att undvika kval. Så det kan bli en liten rysare, men ursprungstipset får bli att de tio som just nu ligger på slutspelsplats också kommer vara de som får spela slutspelsmatcher.

Även runt kvalstrecket kan det bli en spännande avslutning. Där ligger Vimmerby just nu fem poäng före Västerås med sex poäng kvar att spela om. Västerås dock med tio måls bättre målskillnad. Vimmerby möter i tur och ordning Södertälje hemma och Troja borta, medan Västerås tar sig an Mora på bortaplan och sedan avslutar hemma mot Björklöven. Det kan gå hur som helst. Med tanke på vilka matcher de har kvar ger jag dock en liten, liten fördel för Västerås. Visst ser de på pappret ut att ha en betydligt tuffare avslutningsmatch, men vi ska komma ihåg att Björklöven då av allt att döma inte kommer ha något att spela för och att de nog mest bara vill åka till Västerås för att spela av den matchen och sedan förbereda sig för slutspelet. Troja kommer inte heller ha något att spela för, men med tanke på att det mycket väl kan vara sin kommande kvalmotståndare de möter (och det på sin hemmaplan) är det ju högst tänkbart att de vill göra vad de kan för att sätta sig i respekt och försöka skapa ett övertag inför ett eventuellt kvalmöte. Däremot har Vimmerby givetvis fördelen av att ligga fem poäng före och därmed "bara" behöver två poäng till för att vara helt säkra alldeles oavsett vad Västerås gör. Men skulle de kamma noll på onsdag samtidigt som Västerås vinner, då kommer utgången i botten vara ruggigt oviss inför slutomgången. Skönt att vi inte befinner oss där. Jag minns våren 2018 när vi hade legat på kvalplats i stort sett hela säsongen och sedan klarade oss i sista omgången. Man mådde inte toppen inför den matchen. Oerhört skönt när vi lyckades vinna och mot alla odds undvek att behöva kvala, men före matchen var det inget skönt pirr i magen. Det är, som sagt, skönt att ha sluppit sedan dess.