Grinar emot!

Bofors - Björklöven 4-5 (3-2, 1-1, 0-2)

Kändes länge som att vi skulle vinna den här matchen. Vi hade ledningen, stämningen i hallen var på topp, spelarna krigade på isen och det hade verkligen den där känslan av vi skulle få segerjubla när slutsignalen gick. Men så kom en halvbilligitvisning med sex minuter kvar, en sån där 50-50-situation där man inte kan säga att det var rakt av felaktigt men som lika gärna hade kunnat frias, och så var det hastigt och olustigt kvitterat. Ett skitmål från just ingenstans med ett par minuter kvar och det var klippt. Just skitmål kändes ganska symptomatiskt för matchen. För det var just skitmål Björklöven i mångt och mycket gjorde ikväll. Slumpuckar som studsade in, lägen som uppstod ingenting där det inte ens var en målchans. Sedan var det inte så att vi var mycket bättre eller på något sätt var överlägsna, det här var en match som egentligen hade kunnat sluta hur som helst, men det studsade med för Björklöven och grinade emot för oss. Bara som när en av linjedomarna på slutet missar när vi tar ut målvakten och felaktigt blåser för sex spelare när vi håller på att vända spelet, och det istället blir tekning på vår halva av mittzonen. Ett ärligt misstag och inget man kan riktigt klandra honom för då han stod med ryggen mot målvakten och ju inte har ögon i nacken (även om man kan tycka att han i det läget av matchen kanske borde ha vänta på huvudet och kollat om målvakten stod kvar istället för att blåsa på impuls), men ganska typiskt för hur vi inte har marginalerna med oss. Den här matchserien påminner lite om direktkvalet mot Rögle för nio år sedan på det sättet. Vi är med, är rent spelmässigt minst så bra som Björklöven men vi vinner likförbannat inte matcherna. Även när vi som ikväll leder med 3-1 en bit in i första perioden för vi aldrig riktigt, som det heter, vila i den ledningen utan bara några minuter senare studsar det in ett slumpmål på ett avslut som knappt är ett avslut och 999 gånger av 1000 inte blir mål. Hade vi fått hålla den ledningen perioden ut, kunnat bygga momentum utifrån det hade den här matchen kanske, troligtvis, slutat annorlunda.

Fast kanske är det i skitmålen skillnaden i resurser syns. Tittar man på lönekuverten skulle man lätt kunna tro att Björklöven skulle vara helt överlägsna. Bara deras förstakedja kostar väl ungefär halva BIK:s spelarbudget. Likväl är vi tämligen jämna spelmässigt, men Björklöven har uppenbarligen spelare som lyckas få in de där skitmålen, som lyckas vara på rätt plats när pucken plötsligt studsar in framför mål, som nyper dit puckarna när de slumpartade chanserna dyker upp. Kanske är spets inte dominans, flärdfullt spel eller spektakulära solonummer, kanske är (dyr) spets förmågan att göra till synes urartade mål från ingenstans.

Nu står det, trots att vi lika gärna kunnat vinna alla matcherna, plötsligt 0-3 i den här serien och det är givetvis kört. Det känns såklart sur. Visserligen gör det mig inget att spela vidare i Hockeyallsvenskan, jag tycker att det är en trevlig liga överlag, nästa säsong kommer nog bli en rätt kul HA-säsong med ingen självskriven megafavorit (även om Modo, Leksand och kanske AIK och Södertälje nog kommer finnas högt upp i de flesta tips, liksom kanske vi om vi inte gör en katastrofal silly) och ser man det i ett större perspektiv kan vi nog må bra av att gå upp först om något år så att organisationen och allt runt laget verkligen är redo för ett avancemang. Men med det sagt svider det alltid att förlora och nu när vi är i final vill jag givetvis att vi vinner. Man vill alltid vinna, särskilt i en final. Nu får väl dock fokus ligga på att göra en bra match på onsdag, bjuda på publiken på en (sista?) seger och framförallt se till Björklöven inte får fira sitt avancemang i Nobelhallen. Vi fick se Skellefteå göra det 2006 och Rögle göra det 2017 (även om det inte var ett avancemang utan att de höll sig kvar), och det tycker jag kan räcka. Därtill unnar jag verkligen inte Björklöven att gå upp. Framförallt inte för att det då kommer tjatas till förbannelse om Per Kenttäs geni. Är så trött på den tropen, för han är långt ifrån något geni. Att Björklöven nu står på tröskeln till SHL beror inte på att Kenttä är så bra på att bygga lag, utan att han haft en väldigt stor påse pengar att ösa ur för att kunna peka och få i princip vad han vill ha. Hade han varit i närheten av så genialisk som viss media försöker göra gällande skulle Björklöven med de pengar de plöjt ner de senaste åren gått upp i SHL för längesedan. Hade han haft samma budget och förutsättningar som Torsten hade han på sin höjd byggt ett mediokert mittenlag.

Är väl hur som helst ganska troligt, om än inte alls givet, att det blir säsongens sista hemmamatch på onsdag. Så även om det knappas lär bli samma feststämning eller publiktillströmning som det blivit om vi hade vunnit ikväll måste man så klart gå dit för att kunna ge grabbarna en applåd för en när allt kommer omkring väl genomförd säsong.

Själv har jag annars varit i Stockholm ett par dagar. Träffade syrran med familj och sådär, löste in middagen jag fick i 40-årspresent. Jag och en kompis åkte upp i lördags och kom hem idag. Hade då faktiskt systerdottern med tillbaka. Det gick väldigt bra att ha henne med på tåget, och hon tyckte det var väldigt spännande att få åka tåg med morbror. Tydligen har hon ända sedan det blev bestämt för ett par veckor sedan pratat om "åka tåg med morbror Nicklas", så att vinka av mamma när tåget rullade iväg var inga problem alls. Strongt av en tvååring ändå.

Sedan blev hon av oklar anledning lite ledsen när vi var i typ Köping, antagligen för att det blev lite för enformigt att sitta på tåget, men det gick över snabbt när hon fick en kaka att trösta sig med. På bussen från Örebro slocknade hon sedan totalt när vi hade åkt en bit. Ganska mysigt ändå när hon lade sig mot morbror och gosade in sig. Om än lite småbökigt när vi skulle av bussen då hon sov så djupt att det inte var någon idé att försöka väcka henne, men funkade ändå i och med att min kompis var med så att han kunde ta någon väska extra medan jag tog henne. Sedan sov hon i vagnen hela vägen hem till mormor och morfar och vaknade först en rätt hygglig stund efter att vi hade kommit dit. Men tror ändå att hon tyckte att det ganska roligt att få vara ute och åka med morbror. Hon är så go, hon verkar tycka väldigt mycket om sin morbror och vi har fått så himla fin kontakt. Att få leka med morbror verkar vara en riktig höjdare. Förhoppningsvis får jag en lika fin relation till hennes lillebror. Han är ju fortfarande så liten att det mest är äta, sova och bajsa som gäller men han tittar väldigt mycket på mig när jag är där, och verkar tycka att det är ganska najs att sitta med morbror. Men tänk när han blir lika busig och livlig som sin storasyster, då kommer det verkligen inte bli några lugna stunder när man är där och hälsar på. Fan vad man älskar de där barna.