Lovande inledning

Åter en ganska oanmärkningsvärd dag. Har inlett provlyssningen av sp26. Lovande hittills. Inledningen var riktigt stark. Så än så länge är jag nöjd. Ska fortsätta provlyssningen över helgen är planen.

Slog mig förut att det nog är studentdag här i stan imorgon. Blir intressant att se om jag blir väckt av att det går förbi en klass ystra studentfirare här utanför imorgon bitti. Det har hänt några gånger men nu upplever jag att det var några år sedan. Skulle det passa med min dagliga promenad kanske jag tar vägen förbi skolan och/eller stan när flaken börjar rulla iväg. Tycker ändå det finns något fint i att se de unga och oförstörda som känner att de står på världens topp med alla möjligheter framför sig, som tror att de är färdiga men som på sin höjd, för att parafrasera Churchill, befinner sig i slutet av början, som inte har en aning om vad som väntar. Jag kan, det ska ärligt sägas, i svaga stunder ibland sakna känslan av att vara ung och lovande. Fast å andra sidan är jag inte alldeles säker på om någon gång verkligen känt sig så eller om det bara är en känsla som uppstår i backspegeln.

En gång för vid det här laget ganska många år sedan var jag och en kompis ute och drack ett par bärs samma kväll som det var studentfirande i stan. Vi hamnade på Gastro, sprang på någon för oss helt okänd studentfirare som förirrat sig in där istället för på den "officella" studentfesten på Statt (eller var sjutton de höll det då, på min tid var det i alla fall på Statt, studentstatt var nästan mer mytomspunnet än det klassiska juldagsstatt). Det slutade med att vi fick signera hans mössa. När han om kanske ytterligare tio år rensar i förrådet och hittar sin gamla studentmössa måste han undra var sjutton det där är för signaturer och hälsningar.

Sådana äventyr lär det dock inte bli i år. Vi har bord bokat för att gå ut och käka och titta på cruising på lördag så det kommer det med all sannolikhet inte bli utgång imorgon. Det är ju en nackdel med att inte vara ung och lovande längre att man inte riktigt orkar köra två kvällar i rad. Minns en kväll när jag bodde i Hultsfred när det var fester antingen fem dagar på en vecka eller sex dagar på åtta dagar. Skulle man försöka sig på det idag, i synnerhet med den berusningsgrad man hade då, så well, det skulle inte gå.

Men utgång Motorsportveckans sista kväll har blivit lite av en tradition på senare år. Måste vara tredje året i rad vi gör det nu. Även om ingen av oss egentligen är ett dugg intresserad av motorer brukar det vara riktigt trevligt och kul. Mycket folk ute, bra stämning och så är det faktiskt rätt kul att se alla bilar som är ute och cruisar, både de välputsade finbilarna, de spännande hemmabyggena, de udda fordonen och, faktiskt, pilsnerbilarna. Det är ändå något av en upplevelse när de rullar förbi i sakta mak, musik av varierande slag blandas med motorbuller som närapå känns i kroppen och den väldigt speciella avgasdoft som blir vid sådana tillfällen fyller hela centrum. Då blir det den folkfest hela arrangemanget är tänkt att vara.

Förra året slutade just den kvällen med efterfest och en promenad hem genom en ljuvlig sommarmorgon med tomma gator och fågelsång som sällskap. Det kanske det inte gör i år, men det återstår att se.