Noirvärdigt nattregn

En sommardag av det slag många skulle kalla en dag med dåligt väder. Det har regnat. Inte konstant hela dagen men av och till och till och från, med varierande intensitet. Just nu regnar det på ganska bra, och har väl så gjort större delen av kvällen. Jag har inget emot det, i alla fall inte då vi sånär som på ett par svaga muller tidigt imorse klarat oss från åska, och det är nog också bra med lite regn efter värmen och när det varit torrt. Gissar att både naturen och bönderna välkomnar nederbörden. Själv har jag ägnat eftermiddagen åt den klassiska regndagsaktiviteten titta på film. Inte samma maraton som när jag hade filmdagen för någon vecka sedan, men fyra filmer har det blivit och det är ju inte illa det. Ett par öl och lite choklad dessutom.

Och så ringde telefonen på eftermiddan då Tutta hade frågat om de inte kunde ringa och fråga om jag skulle komma och leka idag också. Så fint. Nu passade det inte riktigt idag och man hatar ju att säga nej till henne, men också kanske bra att de får lära sig att vänta och längta lite. Däremot ska jag nog dit en sväng imorrn så det är ju ingen jättelång väntan det handlar om. Vet, som jag sagt förut, inte riktigt vad jag gjort för att bli så populär, men det känns roligt och fint så klart.

Vet annars inte om det just finns så mycket att berätta om den här dagen. Just nu njuter jag lite av ljudet av regnet. Det har ändå något visst med nattregn som man hör slå mot fönsterblecket, mot balkongräcket, mot asfalten. Det är lite mysigt. Får en att vilja lyssna på jazz värdig en riktigt regnig noirfilm.