En kväll före

Så imorgon är det alltså dags för val. Jag ha inte förtidsröstat utan kommer gå och rösta i min vallokal. Det har lite mer känsla, känns lite mer på riktigt.

Valet ser ut att bli betydligt jämnare än vad någon för bara någon månad sedan någonsin hade trott. Då såg det ju stensäkert ut att det skulle bli regeringsskifte, men det har tightat till sig mer än jag trodde det skulle göra. Skulle det bli så att högern på något vis lyckas vinna kommer ansvaret falla tungt på Socialdemokraterna, och i det läget kommer det inte finnas något annat alternativ än att inte bara Magdalena Andersson utan hela den socialdemokratiska partiledningen ställer sina platser till förfogande. Då har de på ett flagrant sätt lyckats slarva bort det här, igen. Där är vi dock inte ännu utan det får vi återkomma till om det överhuvudtaget blir aktuellt. Däremot kan vi se att just S just nu ser ut att gå mot ett med sina mått mätt dåligt valresultat oavsett hur utfallet i vem som får bilda regering blir. För det har de bara sig själva att skylla. Jag tror att hela den här dansen med att lägga sig nära högern och att lägga fokus på att flirta högerut med framförallt centern har varit en dålig strategi för dem. Skulle inte förvåna mig om siffrorna efter valet visar att de tappat en stor del av sina mer vänsterlutande väljare till V och MP, medan flera som ideologiskt är liberala som i förra valet gav S sin röst för att de inte ville se SD få inflytande men inte vågade lita på att C inte skulle falla till föga och stötta Kristersson i kraft av borgerlig statsminister nu istället gått till just centern. Det senare tappet borde inte vara särskilt överraskande, och det skulle inte förvåna mig om det är just de väljarna de lutat sig mot när de sett att "våra väljare föredrar samarbete med C".

Som jag varit inne på tidigare är jag överhuvudtaget förvånad över att vänstersidan inte varit mer enade under valrörelsen. Det är inte så längesedan S, V och MP såg ut att ha egen majoritet inom räckhåll, och jag tror att man då borde ha satsat fullt ut på det alternativet. Pratat ihop sig om 5-10 frågor där man är överens och prioritera dem under valrörelsen. Säga att det här är sådant vi vill och komma genomföra om vi vinner regeringsmakten, vi kommer arbeta tillsammans efter valet men exakt vilken form samarbetet tar får vi återkomma till när vi har ett valresultat att förhålla oss till. Då hade man haft ett tydligt alternativ till nuvarande regering med en tydlig agenda för vad man vill göra, med ambitionen att forma en gemensam regering men att man håller öppet för att valresultatet kan göra någon annan form av samarbete än en ren koalition nödvändigt.

Istället valde S att ganska öppet flirta med C, vilket är sakpolitiskt obegripligt då de två partierna vill helt olika saker och där den enda gemensamma nämnaren är att de ogillar SD. Ett tightare samarbete mellan de tre rödgröna partierna (där räknar jag inte in Centerpartiet) hade varit betydligt mer logiskt då de rent politiskt trots allt har ganska mycket gemensamt och ser ganska lika på i vilken riktning man vill röra sig, om än med vissa skillnader i hur långt och hur fort man vill röra sig ditåt. Med den väg S valt finns det idag noll anledning för en vänstersinnad person att rösta på S (fast då var de anledningarna i och för sig obefintliga redan innan). Istället handlar det om att lägga sin röst på V eller MP för att visa att vi vill ha en sant rödgrön regering, i någon mån tvinga S att behöva ta hänsyn även vänsterut och kanske framförallt att minimera Centerpartiets inflytande om oppositionen vinner valet.

I skrivande stund är det nog ingen som kan säger säkert hur det kommer gå, men imorgon kväll vet vi. Det kommer bli en rysare.

PS. Vill man ha lämplig musik att lyssna på dagen till ära satte jag ihop en kort spellista med valdagsrock, kan förekomma spår av ställningstaganden i låtvalen.