Julöl hämtad och minnen väcka av film

Hämtade de där julölen i eftermiddags. Alltid lika trevligt att packa upp de där kartongerna. 20 stycken av 15 olika sorter blev det i år. Ska bli spännande att provsmaka de så att säga nya sorterna för i år. Blev mest svenskt den här gången, från olika småbryggerier. En av dem vet jag redan nu kommer bli sjunka ner i soffan när julstöket är färdigt på eftermiddagen den 23:e-ölen. En stark (vi snackar 14%), troligtvis riktigt smakrik rackare som trots att den inte är särskilt stor kommer ta en bra stund att dricka. Eller det är i alla fall planen. Eftersom jag kommer vara nere hos föräldrarna då måste jag kolla så det är ok att jag tar med den med tanke på farsans problematik och så.

I övrigt har dagen varit ganska lugn. Städade av köket lite fort. Fastnade framför gamla Crocodile Dundee när jag fick se att den visades på tv under kvällen. Lite barndomsminnen ändå även om jag inte mindes särskilt mycket av detaljerna. Men man såg den ju ett par gånger där i sena mitten av 90-talet. Antagligen på något skollov eller så, för det var ju typ bara då man fick vara uppe och titta på filmer som visades på tv. Har även ett minne av att trean brukade visa Bondfilmer på fredagar. Fast det var nog lite senare när jag hade hunnit börja på högstadiet. Vet att jag låg på sängen i mitt rum och tittade på det, och fick ofta kämpa med att hålla mig vaken hela filmen, dels för att fredagar ju var skoldag och att man hade varit uppe tidigt, dels för att jag då ännu inte var van att vara uppe särskilt sent om kvällarna. Var väl först framåt gymnasiet kvällarna började bli längre (när jag satt och tittade på Letterman fram till typ midnatt och sedan var skittrött på morgonen) och när jag flyttade hemifrån som jag verkligen började hitta min dygnsrytm. Eller ja, till en början försköt jag dygnet rätt rejält och kunde väl inte riktigt hantera friheten i att de dagar det inte var föreläsning på förmiddagen kunna bestämma själv när jag skulle kliva upp. Insåg väl dock någon gång där framåt vintern när det var dagar då jag knappt hunnit se dagsljuset att det nog ändå fick vara någon måtta. Sedan dess har 10 varit min standardtid att kliva upp. Visst är det en hel del dagar jag kliver upp tidigare än så på grund av jobb och annat, men att gå och lägga sig mellan 2 och 3 och sedan kliva upp 10 är i någon mening riktmärket jag lever efter. Minns någon av se sista somrarna innan jag flyttade hemifrån, då satt jag uppe sent en natt och tittade på Apornas planet i mitt rum som var så sommarvarmt att svetten rann även fast det var mitt i natten. Vill minnas att jag hade fyllt upp en vattenflaska med iskallt vatten att svalka mig med. En annan kväll, som jag säkert nämnt här tidigare, jag minns är den sista kvällen innan jag flyttade hemifrån. Då satt jag i den fåtölj jag hade tillbringat så många timmar i under ungdomsåren, i ett rum betydligt tommare än det varit bara några timmar tidigare, och tittade på Starship Troopers som råkade visas på tv den kvällen/natten. Skulle man vara riktigt ambitiös och börja leta i gamla tv-tablåer skulle man säkert kunna hitta det exakta datumet, men jag nöjer mig med att konstatera att det bör ha varit i augusti 2004. Jag tror för övrigt det var sista gången jag satt i det fåtöljen. Det var en bra fåtölj. Många avsnitt av Wimans sågs från den. Stora delar av deras smått legendariska 24-timmarssändning satt jag i den. Många var de gånger jag somnade med huvudet mot armstödet. Häromåret när jag var ute på ett jobb blev jag bjuden att sätt mig ner och upptäckte att fåtöljen som stod där var likadan som den jag hade haft i mitt tonårsrum. Det var inte utan att det blev en smula nostalgiskt. Kanske borde jag höra av mig till personen jag intervjuade då och se om jag får köpa den. Minns en annan gång, jag gick på gymnasiet då, när jag satt en sen kväll och tittade på Mannen från UNCLE. Lyckades klämma hål på inte en finne men någon annan typ av knuta i ansiktet. Det gjorde rätt ont och det som rann ut luktade rätt illa. Naiv som man var då tänkte jag att det väl skulle bli som när man klämde en finne och att det skulle gå över under natten. Nästa dag hade det svullnat upp till en böld och gjorde ännu ondare och jag fick åka till vårdcentralen (eller om det rentav var akuten, skitsamma) där de skar upp bölden och tömde den på var. Tittar man noga kan man se att jag fortfarande har ett litet hål på ena kinden som ett spår av det hela. Mitt tonårsrum, mitt barndomsrum. Jag går förbi nedanför det fönstret då och då, morsan och farsan bor bara ett stenkast därifrån så jag passerar när jag ska till dem, och tittar fortfarande ganska ofta upp mot det. Undrar vem som bor där nu och hur det ser ut. Om något spår av mig finns kvar. Troligtvis inte. Jag kan fortfarande minnas sådant som satt på väggarna. Möbleringen. Vad som fanns i hyllorna (fast kanske inte i alla hyllor). Skrivbordet som jag mest använde som förvaringsyta. Golvet som hade en tendens att fyllas med grejer. De sprängfyllda tidningssamlarna av papp. CD-ställen, som jag faktiskt fortfarande har kvar. Videon, som efter ett sommarjobb i början av 00-talet byttes mot en kombinerade dvd- och vhs-spelare (som jag också fortfarande har kvar men där dvd-spelaren inte fungerat på kanske tio år). Det hade varit roligt att få se hur det ser ut idag. Hur hela den lägenheten ser ut idag. Den där så väldigt mycket som jag minns från min barndom utspelade sig. Där det med tiden koms att hållas fester, där idén till Klubb Perfektion föddes, där amerikaklockan hängde i hallen och det matbord jag har nu stod i köket. Som så mycket annat man minns från sin barndom skulle man säkert tycka att det är mycket mindre än man minns det. Ändå skulle det, hur omgjort och hur annorlunda möblerat det än är, säkert på något sätt kännas så oerhört bekant, kanske rentav som hemma. Jag ger mig sjutton på att bara att kliva in i trappuppgången skulle väcka känslor och minnen man inte visste att man hade till liv. Jag har inte varit där på drygt 16 år (mina föräldrar flyttade därifrån hösten 08) men jag skulle inte bli förvånad om tvättstugan och källaren och garaget och trappuppgången luktar precis som då. 16 år förresten. Då har morsan och farsan bott där de bor nu lika länge som i den lägeheten. Vill minnas att vi flyttade dit 92, samma år jag började skolan. Ändå känns det som att det är någorlunda nyligen som mor och far flyttade in i sitt nuvarande radhus men som att det var närmast oändligt länge vi bodde i den där lägenheten. Upplevelsen av tid förskjuts onekligen en del med åren. Bara en sådan sak att det är 12 år sedan jag flyttade in här, vilket då blir ungefär lika länge som det gick från att vi flyttade in i lägenheten där jag hade mitt tonårsrum till att jag flyttade hemifrån. Det är nästan hisnande att tänka på. För det känns ju inte alls som att jag bott lika länge här som i lägenheten där jag växte upp. Här känns det ju inte alls som det var särskilt längesedan jag flyttade in. Men nu har jag i alla fall sett Crocodile Dundee även i den här lägenheten. Bara en sån sak.

Stilla andra advent

Rätt lugn söndag. Veckohandlat och så. Drack ett glas finmust och spelade Elvis julalbum. Åt ett par pepparkakor. Finns inte så väldans mycket mer att tillägga. I morgon är planen att titta in på systemet för att hämta upp beställningen av julöl jag gjorde i början av veckan. Det blir najs.

Jävlar!

Bofors - Modo 0-2 (0-0, 0-1, 0-1)

En match vi lika gärna kunde ha vunnit. Kanske borde ha vunnit sett till skapade chanser, Men vi hade inte riktigt marginalerna med oss samtidigt som deras målvakt gjorde en bra match, och får man inte in pucken är det ju svårt att vinna. På det hela taget en ganska jämn match. Två lag som försvarade sig bra, att skotten på mål efter två perioder var 12-11 säger om inte det mesta så i alla fall ganska mycket. Men vi gjorde ett individuellt misstag, ett slarvigt pucktapp i egen zon som Modo lyckades utnyttja och göra mål, i vårt pp dessutom vilket såklart svider lite extra. I tredje gjorde vi sedan en forcering, sköt fler skott på mål än i de två första perioderna tillsammans, skapade en hel del lägen men fick inte in pucken. Vi fick även spela två minuter i fem mot tre utan att göra mål och lyckas man inte utnyttja de lägena är sådana här matcher svåra att vinna. Modo satte sedan tvåan i tom bur i slutminuterna. Kanske att vi hade plockat målvakten lite för tidigt där med tanke på att det bara var ett mål upp, men det är ju också lätt att säga när man sitter med facit i hand.

Sedan avslutades matchen med ett rejält råkurr i slutsekunderna och ännu ett inte oansenligt gruff vid slutsignal. Det piggade upp. Man vill ju se känslor och hetta. Det var nästan så man kände att man vill se en slutspelsserie mellan de här lagen framåt vårkanten. Då skulle det nog kunna bli riktigt gött grinigt och hetsigt.

Resultatet ikväll var givetvis en besvikelse och vi behöver, vilket har varit genomgående hela säsongen, bli mer effektiva men på det hela taget en insats som var värd ett bättre öde.

Tjoho!

Mora - Bofors 1-3 (0-2, 1-0, 0-1)

Lika härligt som alltid med tre färska och fina poäng. Hur matchen var kan jag inte säga något om eftersom jag inte såg den, men i slutet av dagen spelar ju inte det någon större roll så länge man vinner. Kan dock konstateras att unge Goos verkar ha gjort en tämligen strålande debut. 34 räddade skott är vasst. Så där tycks vi ju åtminstone för den närmsta framtiden inte behöva oroa oss över att vår enda skadefria ordinarie målvakt inte kan spela alla matcher. Kan såklart köra ihop sig lite om inte någon av de andra två hunnit komma tillbaka när Goos åker på jvm om ett par veckor, men den dagen den sorgen.

Ny match redan imorgon. Mot ett Modo som troligtvis är revanschsuget efter att ha åkt på pumpen mot Vimmerby ikväll. Lär bli en tuff drabbning, men förhoppningsvis kan vi få med oss lite skön energi in i den matchen efter kvällens vinst. In och köra bara.

Färdigt och klart

Skickade in de sista jobbgrejerna i morse, så nu är allt färdigskrivet för i år. Gott så, och väldigt skönt såklart. Trodde att jag hade fått iväg det sista igår men dök så klart upp en grej alldeles på slutet. Men det hör väl kanske till. När jag sedan hade tagit dagens promenad och allt sånt hällde jag helt traditionsenligt upp en Fullers Vintage Ale. Väldigt god.

Sedan har eftermiddagen och kvällen varit lugn. Har inte gjort särskilt många knop alls. Man blir alltid lite slö när det är färdigjobbat och man bara kan släppa allt.

Men just det, lovade ju att nämna några ord om wrapped. Hade precis som jag haft senaste åren kent som min mest spelade artist. Eftersom jag i fjol landade på den lite retsamma siffran 7999 minuter med dem hade jag bestämt mig för att komma över 8000 i år, vilket under året sedan reviderades till 10 000 minuter mest bara för att det vore en snygg siffra (och inte krävde mer än några få minuter mer i snitt per dag). Det klarade jag, med viss marginal. Landade på strax över 20 000 minuter. Det motsvarar precis över två veckor totalt, och innebar att jag tydligen är på plats 540 på listan över de som spelat mest kent i hela världen. Inte så illa pinkat ändå. Och ja, tävlingsmänniskan i mig blir givetvis sugen på att försöka komma ännu högre på den listan nästa år...

Annars var det inga större överraskningar. Det var i stort sett the usual suspects bland toppartisterna och de mest lyssnade genrerna. Trots kentdominansen lyckades jag dock med målet att lyssna på både fler artister (2986) och låtar (5063) än förra året. De siffrorna siktar jag givetvis på att höja ännu mer under året som kommer.

Min lyssningsålder? 45, så det var ju inte alltför långt ifrån ändå.

Najs!

Bofors - Vimmerby 4-2 (1-2, 1-0, 2-0)

På många sätt en ganska typisk match mot den här typen av lag. En rätt bra start och ledning följdes av en ganska dålig andra halva av första perioden, lite som att man blev lite för bekväma efter att ha tagit ledningen. Sedan helt okej i andra och tredje perioden även om det fanns stunder där vi blev lite tillbakatryckta eller gjorde misstag som hade kunnat straffa sig. Men vi lyckades vända underläget från första perioden, slog sedan spiken i kistan i tom bur med dryga minuten kvar och så blev det tre poäng in på kontot. Ingen match att, som det brukar heta, skriva hem om. Om ett par omgångar lär den vara glömd av de flesta. En dag på jobbet för både spelarna och publiken, varken mer eller mindre. När Modo kommer hit på lördag kväll lär det vara mer påkopplat på de flesta håll och kanter. Men dessförinnan Mora borta på fredag. Det kan bli nog så marigt det.

PS. Har såklart kollat in Spotify Wrapped, men det får jag be att återkomma till imorgon eller så.

Kvällsjobb och ost och vardag

Så var alltså iväg på kvällsjobb idag. Gick väl okej ändå även om det alltid är lite tungt just när man ska ge sig iväg. Skriver dock färdigt texten först imorgon förmiddag. Någon måtta finns det ju ändå för vad skallen orkar med såhär på kvällskvisten.

I övrigt en ganska ospektakulär dag. Jobbat lite grann. Fick ett ärende på stan gjort på lunchen (läs: kilade in på systemet och fyllde på julölslagret lite till). Det har rullat på i vardagen helt enkelt. Fick en ostkalender av föräldrarna när jag var där i söndags och de två första luckorna har varit riktigt najs. Två goda hårdostar. Hoppas det fortsätter lika starkt. En god ost är ju ändå ganska ljuvligt.

Nåväl, imorgon ska alltså det sista för den här tidningen skrivas färdigt. Sedan är det färdigskrivet för i år. Inte så dumt.