Årets populärkultur

Eftersom jag inet ahr haft något att gröa en liten stund nu så har jag roat mej med att lista lite populärkultur. Här är resultatet:

Årets skiva: Ingen aning, det finns så många bra att välja mellan

Årets låt: Pull Shapes

Årets film: Walk the line

Årets text: Texten till ”Blood thirsty bastards” av Dirty Pretty Things eller ”To me you are a work of art” eller ”You have killed me” av Morrissey.

Årets 60-talssingel: France Gall-Puopée de cire, puopée de son

Årets Illya-ögonblick: A man is a horn-monologen

Årets schlagerlåt: Silvia Night-Congratulations (island)

Årets retropop: The Pipettes

Årets skummaste: Ringdansen till Japonize Elephants på premiären av klubben

Årets jag ser ut som min idol: Gitarristen som såg ut som dregen på edvinfestivalen

Årets bästa köp: The queen is dead för typ 80 spänn

Årets mainstreampop: Scissor sisters-I don’t feel like dancing

Årets Waverly: Jag själv, jag är ju boss

Årets tokmisstag: Kuriren när dom bytte serier

Årets omslag: Le sport-Euro deluxe dance party. Så fult, så snyggt, så fulsnyggt

Årets upptäckt: Billie the vision and the dancers

Årets Morrisseydänga: Everyday is like sunday

Årets spelning: Morrissey i Karlstad 7 augusti

Årets väntan: När festivalen väntade på Babyshambles i juni

Årets biljakt: Aftonbladet när dom jagade bilen som skjutsade Pete Doherty från hultsfreds flygplats till festivalområdet


Det här är för övrigt inlägg nummer 700 i den här bloggen, det är nästan så man borde fira det lite alltså. Men nu hinner jag nog inte blogga något mer i år så jag önskar alla ett gott nytt år.
Själv måste jag gå och röja undan lite grejer och göra mej iordning inför kvällens fest, ska bli ett party utan dess like alltså (eller kanske inte men vi ska ha attans kul åtminstone).