That night we rode
Anledningen till att jag kom att tänka på Tonight we ride när jag stod på skolgårn förut är att den låten var någon sorts soundtrack när jag själv tog studenten. Låten fanns med på skivan till den uncut jag köpte i Aiya Napa när vi var där på klassresa strax innan studenten och jag lyssnade på den några gånger under studentdagen. Att just den blev student soundtracket för min del beror mycket på delar av texten, framförallt raderna "tonight we rock, tonight we roll" samt "tonight we fly" kändes som att dom beskrev just vad vi kände den dagen och kvällen. Det var vår kväll, just där och då kändes det som vi skulle kunna flyga. Lägg därtill textrader som "we rode for three long years" och låten passar ännu bättre.
Jag ska inte försöka mej på någon djupare analys av låten men nämnda textrader (och till viss del även resten av texten) tillsammans med den något vemodiga musiken och melodin framkallar, åtminstone hos mej, just den känsla man hade den där dagen. Det kändes som man ägde världen men ändå fanns där ett stråk av vemod.
Än idag när jag lyssnar på den låten kan jag uppleva dom känslor man kände då, fast ganska mycket svagare naturligtvis.
Jag kom att tänka på den låten på skolgården när jag såg studenternas glädje och känsla av att tonight we rock, tonight we roll, tonight we fly.
Mottagningen var förresten trevlig, även fast det var galet varmt stundtals (eller stundtals och stundtals, hela tiden). Speciellt i solen var det, förvånande nog, jävligt varmt. Och jag blev ju så klart sittande i solen när dte var mat så jag blev ganska svettig och så där, men det gick bra ändå.
Det serverades även tårta och den tårtan var verkligen supergod, helt fantastisk. Det dracks också en del vin men jag blev inet berusad vilket nog var rätt bra. Dock drog det hela ut lite på tiden så jag hann aldrig gå till wictoria men det står ju kvar liksom.
På tal om den första delen på det här inlägget (den med prettovarning) så är det lite konstigt att samma tankar och så där inte dök upp förra året när Malin tog studenten men jag kanske var så upptagen med att klaga över värmen och var mer uppe i hela grejen för att kunna betrakta det hela på samma sätt som jag gjorde idag.
Där på skolgårn såg jag förresten några gamla klasskamrater men dom stod så långt bort och det var så varmt så jag orkade aldrig gå och prata med dom.
Jag ska inte försöka mej på någon djupare analys av låten men nämnda textrader (och till viss del även resten av texten) tillsammans med den något vemodiga musiken och melodin framkallar, åtminstone hos mej, just den känsla man hade den där dagen. Det kändes som man ägde världen men ändå fanns där ett stråk av vemod.
Än idag när jag lyssnar på den låten kan jag uppleva dom känslor man kände då, fast ganska mycket svagare naturligtvis.
Jag kom att tänka på den låten på skolgården när jag såg studenternas glädje och känsla av att tonight we rock, tonight we roll, tonight we fly.
Mottagningen var förresten trevlig, även fast det var galet varmt stundtals (eller stundtals och stundtals, hela tiden). Speciellt i solen var det, förvånande nog, jävligt varmt. Och jag blev ju så klart sittande i solen när dte var mat så jag blev ganska svettig och så där, men det gick bra ändå.
Det serverades även tårta och den tårtan var verkligen supergod, helt fantastisk. Det dracks också en del vin men jag blev inet berusad vilket nog var rätt bra. Dock drog det hela ut lite på tiden så jag hann aldrig gå till wictoria men det står ju kvar liksom.
På tal om den första delen på det här inlägget (den med prettovarning) så är det lite konstigt att samma tankar och så där inte dök upp förra året när Malin tog studenten men jag kanske var så upptagen med att klaga över värmen och var mer uppe i hela grejen för att kunna betrakta det hela på samma sätt som jag gjorde idag.
Där på skolgårn såg jag förresten några gamla klasskamrater men dom stod så långt bort och det var så varmt så jag orkade aldrig gå och prata med dom.
posted by Nicklas R at 23:10
0 Comments:
Post a Comment
<< Home