Från Belgrad till Hultsfred

Det slog mej förut när Perrelli uppträdde här nere i parken att det måste känns jävligt tragiskt på nått sätt sätt att först stå på scen i esc-finalen med några hundra miljoner tv-tittare och sen en vecka senare uppträda i en park Hultsfred för något hundratal i publiken.
Det är ju liksom så brutala kontraster. Visst hon får säkert väldigt bra betalt för att åka runt på småorter för att spela 3-4 låtar och skriva lite autografer men ändå, man tycker ju det borde kännas så hopplöst på något sätt.