Vuxit ur Karlskoga (fortsättning från förra inlägget typ)

Det kan låta märkligt att jag tycker mej ha vuxit ur Karlskoga när jag bor i Hultsfred som är ganska mycket mindre än vad Karlskoga är. Men jag menar inte att jag vuxit ur stan storleksmässigt utan mer på jag vet inet riktigt vad man ska säga men ett mentalt plan kanske, om ni förstår hur jag menar då. Jag klarar liksom inte folket och den faktiskt ganska inskränkta mentalitet som finns här. Det finns liksom någon sorts jävla ideal här i stan som jag inte kan ställa upp på. Exakt hur det här idealet ser ut kan jag inte riktigt beskriva, eller rättare sagt kan jag beskriva det väldigt väl men jag kan inte sätta ord på det om ni förstår hur jag menar. Men det är på något sätt som att det idealet är allt det som jag inte är och inte vill vara, man kan säga att om jag är pop så är idealet kukrock och landsortsdisco (ingen särskilt bra liknelse egentligen men bättre än inget).
Visst kunde jag märka av det här redan när jag bodde här men nu efter att ha bott i Hultsfred några månader har jag fått lite perspektiv, ser det utifrån, och då blir allt så väldigt mycket tydligare. Nu låter det säkert som att jag ahr börjat hata Karlskoga men så är det inte, däremot har jag som många andra som flyttat från sina hemstäder fått ett rätt komplicerat förhållande till stan. Det är trots allt hemma men ändå känns det på något sätt kvävande.
Nu kanske ni inte blev så värst mycket klokare av det här men hoppas det finns nån som förstår vad jag menar i alla fall.