Kvällens klubb

Så var jag hemma igen efter premiären för Klubb Perfektion på Statt. Det gick tråkigt nog inte alls så bra som jag hade hoppats. Snarare tvärtom. Vi hade hoppats på succé men fick den sämsta publiksiffran någonsin. Känns rätt tungt så klart men för att tänka positivt så kan det ju bara gå bättre nästa gång liksom. Det är, för att använda ett sjukt slitet uttryck, bara att bryta ihop och komma igen.

Dom fem som faktiskt tittade på bandet verkade dock tycka dom var bra och det är ju kul. Man vill ju att det man bokar ska uppskattas liksom. Dessutom var bandet riktigt bra, trist bara att inte fler var där och fick se det. Men dom (bandet alltså) verkade hur som helst tycka det var kul att komma och spela hos oss och det är ju trevligt.

Eftersom det var rätt lite folk var det också rätt tomt på dansgolvet och det kändes lite som att man slösade bort en kanonfin spellista. Men dom sista 30-40 minuterna var det folk uppe och dansade i alla fall.
Brukar faktiskt vara tiden som är kvar efter att bandet spelat som är den bästa perioden på dansgolvet under kvällarna. Det är liksom lite som att folk blir kvar där efter konserterna (plus att man så klart spelar dom svåraste grejerna tidigt och dom ösigaste/mest publikfriande på slutet, vilket säkert påverkar en del).
Kvällens roligaste var dock att Elenette gick hem riktigt bra (åtminstone efter förutsättningarna) på dansgolvet, båda gott inför nästa gång.

Känner mej inte alls så trött dock som jag trodde jag skulle göra med tanke på att jag varit uppe sedan 06.00 imorse. Visst känner jag mej lite trött och ska gå och lägga mej i stort sett direkt nu men jag är inte så där svinigt trött liksom.
Men ska som sagt sova när som helst så jag återkommer imorgon. Kanske med lite mer från kvällen, kanske om något annat, den som lever får se. Gillar för övrigt hur fruktansvät ofokuserade dom här "nu är jag hemma igen"-inläggen alltid blir.