Tragik coming up

Ser mörkt ut på festfronten inför morgondagen. Just nu kutar det till och med åt att jag kommer ägna min midsommar åt att glo på tv, umgås med morsan och farsan och känna mej allmänt tragisk. Fett trist, är sugen på fest men just för tillfället ser det alltså inte ut att bli någon fest. Något som nog kan sägas vara smått tragiskt bara det med tanke på att vi bara är några över 20 och fortfarande befinner oss i den ålder då livet till stor borde bestå av fest, dekadens och allmänt osunt leverne och där ingen möjlighet till fest går förlorad. Men folket här är tydligen upptagna med annat (för att skona era nerver kära läsare ska vi inte gå in på några detaljer) och då är det väl som det är liksom. Inte mycket att göra åt utan jag får sitta här i min tragik och umgårs med mina föräldrar. Hade jag vetat det på förhand hade jag nog allvarligt funderat på att stanna kvar i Kalmar även över midsommar, fast i och för sej finns nog risken att det hade känts ännu mer tragisk att sitta hel själv i ett övrigt tomt kvarter och tristesskolla på tv.
Fast inget ont som inte har något gott med sej, nu kan jag ju vara bitter och tycka synd om mej själv ett tag och det är ju aldrig fel. Och i ärlighetens namn är det väl inte helt superspikat ännu att det inte blir någon fest utan helt säkert hur det blir vet jag först imorgon, men för tillfället tyder det mesta på att det inte blir något festande. Tyvärr.