En före detta grusväg

Här utanför finns en liten grusväg. Kanske dryga 50 meter lång och utan korsande vägar. Den har funnits där så länge jag kan minnas, och antagligen längre än så. Men nu finns den inte mer. För idag under morgonen har den asfalterats. Lite tråkigt tycker jag. Den där grusvägen har liksom varit en del av charmen med kvarteret där jag växte upp (när morsan och farsan flyttade härom året flyttade dom bara från ena änden av grusvägen till den andra). En asfaltsväg förändrar på något sätt karaktären på området. Man förlorar det knastrande ljudet av bilar som kommer, den lite sjavigt rustika känslan av förritin försvinner och sådär överlag känns en svart asfalstväg mer opersonlig och intetsägande.

Visst är asfalt praktiskt och så vidare och att åka längre sträckor på grusväg kan bli ganska enerverande (inte minst sett till ljud och skumpighet), men det är 50 meter vi pratar om. Så sjukt onödig asfaltering.