Torsdag, Lucia, McDonalds, Jurassic Park

Idag är det torsdag. Och Lucia. Fast att det är Lucia har ju inte haft någon praktisk betydelse sedan man gick i grundskolan och tittade på Luciatåg i typ gympasalen eller aulan (vill minnas att det varierade mellan lokalerna). Enda undantaget då var väl i sexan då det var min klass som, om jag minns rätt, stod för Luciatåget. Vi fick exempelvis åka och lussa på McDonalds, och fick då varsitt Happy Meal eller Lilla Menyn som tack. Slutade med att alla killar valde Happy Meal medan tjejerna valde Lilla Menyn. Utåt sätt var valet av Happy Meal naturligtvis ironiskt (även om vi då var för unga för att vara bekanta med begreppet ironi), men egentligen ville vi nog bara ha leksaken. Sen är ju faktiskt Happy Meal generellt sett lite festligare, det är också ett värde. På tal om McDonalds och leksaker minns jag när Jurassic Park kom, då kunde man köpa någon form av Jurassic Park-meny och om man gjorde det fick man en häftig plastmugg med Jurassic Park-motiv. Dessa muggar var naturligtvis hög status bland oss i klassen, hade man en sån som vattenmugg var man helcool. Delvis låg denna status i att det inte fanns något McDonalds i Karlskoga på den tiden, utan skulle man ha en sådan mugg var man tvungen att åka till Örebro. Naturligtvis fanns det på andra ställen också, men Örebro var det närmsta. Det skapade en exklusivitet i och med att möjligheterna att få tag på en mugg krympte.

Efter mycket tjat lyckades jag till sist övertala mina föräldrar om att vi skulle åka till McDonalds och att jag skulle få en sådan mugg. Så vi kommer till McDonalds i Örebro, eftersom jag var rätt liten minns jag inte exakt vilken McDonalds-restaurang det var men den låg längs med en större väg i alla fall, och vi beställer. Vad jag ska ha är det defintivt ingen tvekan om, jag ska ha Jurassic Park-menyn så jag får en sånd är häftig mugg. Men jag får ingen häfig mugg. Vi får beskedet att Jurassic Park-muggarna tagit slut. En enorm besvikelse. Vi åt upp maten, jag blev proppmätt (det var en stor burgare och jag var ganska liten) och kladdig om händerna, vi åkte hem, jag fick aldrig den där muggen. Det känns fortfarande lite sorgligt att tänka på. Inte för att jag tror att mitt liv blivit så himla mycket annorlunda varken till bättre eller sämre om jag fått en sådan där mugg, utan för att jag kan minnas känslan av den bottenlösa besvikelse jag kände just då. På den tiden var skillnaden mellan djup besvikelse och euforisk lycka en billig plastmugg med Jurassic Park-motiv. Rätt skönt ändå att man inte hade större bekymmer än så som barn.

Men Lucia var det ja. Får nog dagen till ära bli en julmust när jag tittar på julkalendern framåt kvällen. Men dit dröjer det ännu. Först ska jag göra min dagliga jobbletarrunda, gå och handla, diska, göra mat, äta och försöka fylla tiden däremellan med något vettigt.

För övrigt måste trädgårdssnubben i området tycka det är himla roligt att köra plog. Han har nu plogat mer eller mindre oavbrutet i tre dar trots att det inte snöat sedan början av veckan.