Legenderna droppar av

Fan, Prince alltså? Det var oväntat, to say the least. Det bör väl erkännas att jag aldrig riktigt haft den där superstarka relationen varken till Prince som artist eller till hans musik, varför vet jag inte riktigt. Det har helt enkelt bara inte blivit så, jag har sökt mig åt andra håll i mitt musikintresse. Men det är ju en artist som alltid funnits, som man inte kunnat undgå att förhålla sig till, som mer än man kan ana påverkat oerhörda mängder av den musik man lyssnat på genom åren. Så, trist helt enkelt.
Och så läste jag precis att Eva Henning gått bort också. Inte lika oväntat med tanke på att hon väl var en släng över 90, men likväl trist. Särskilt som jag råkar ha en stark relation till ett antal av de filmer Eva Henning medverkade i under 40-talet. Inte minst de hon gjorde med Hasse Ekman. Framförallt Flickan från tredje raden och Flicka och hyacinter. Inte minst i den sistnämnda är hon oförglömligt briljant som den olyckliga och ensamma Dagmar Brink.

Så det får väl bli till att spela Purple Rain och se om Flicka och hyacinter.


För att helt byta ämne så hade bostadsrättsföreningen årsmöte idag. Jag var inte där. Visserligen hade det varit spännande att få veta hur styrelsen lyckats öka föreningens ekonomiska förlust med mer än 2000% (vilket onekligen är en prestation med tanke på att intäkterna ändå ökat), men att sitta där i typ en timme och lyssna på massa annat babbel jag inte är särskilt intresserad av kände jag inte att jag hade varken tid eller energi till. Dessutom hade jag velat ha en riktigt bra förklaring till den bisarrt stora ökningen av förlusten för att inte rösta nej till ansvarsfrihet, och jag har ingen större lust att riskera att hamna i en "gör det bättre själv då"-situation eller skapa osämja i kvarteret.

Vad som händer imorgon får vi se då, men enligt horoskopet i Aftonbladet ska det tydligen bli passionerat. Det låter spännande.