2018 års första inlägg

Nyårsfirande igår alltså. Det var kul. På sätt och vis anspråkslöst, men väldigt trevligt och en klart rolig kväll. Gött tjöt, musik, vin, tv-spel och en liten skvätt punsch. Och självklart lyckades jag glömma mitt paraply när jag gick hem, vilket jag kom på när jag kommit ungefär halvvägs. Så det fick jag kila förbi och plocka upp idag när jag gick ut på den årliga nyårsdagspromenaden. Under kvällen igår kom vi för övrigt på den lysande idén att man borde göra ett fightingspel med indiepopstjärnor istället för superhjältar. Att vara typ Liam Gallagher och möta Damon Albarn, det är ju ett spel man skulle vilja spela.

Och idag alltså nyårsdagen. Den enda dag på året då man med säkerhet kan säga att nästan allt man ser och upplever på samma gång är årets hittills bästa och sämsta.
Min vana trogen de senaste åren har jag inte varit nämnvärt bakis. Började ju köra alkoholfritt mousserande vid tolvslaget för ett par år sedan, och sedan dess har nyårsdagarna varit betydligt lättare att bära. Lite trött och slö har jag varit, men inte så det stört.
Klev upp vid halv ett, drog igenom den vanliga internetrundan lite snabbt, tog min promenad. Efter det har jag väl mest hängt i soffan. Läst tidningen, kollade på någon halvdålig film som gick på tv, lite slözappande, säsongspremiären av bron. Och jo, jag var klyschig nog att beställa hem en pizza. Jag är uppenbarligen inte alltid så indie och motvalls som jag kan verka.