Wednesday, March 11, 2020

Fan!

Timrå - Bofors 8-3 (5-1, 2-1, 1-1)

I säsongens viktigaste match gör vi säsongens sämsta insats, och chanserna att vinna slutspelsserien är i stort sett borta innan den knappt hunnit börja. Lite pinsamt, fast det svider inte så mycket som det borde. Mycket av glädjen och peppen inför slutspelsserien försvann redan på förhand i och med beskedet om att större publika evenemang förbjuds. Det innebär i praktiken att resten av slutspelsserien antingen kommer ställas in eller spelas med tomma läktare. Visst skulle man kunna tänka sig att matcherna spelas med den publik som tillåts enligt reglerna, men det blir ju inte riktigt samma sak. Man vill alltid ha mycket folk på matcherna, men i synnerhet den här typen av matcher ska ju kännetecknas av fulla läktare, mycket känslor och ett jäkla liv. Med 500 på läktarna (i praktiken färre då även spelare, domare, funktionärer och journalister rimligtvis räknas in bland de där 500) blir ju stämningen därefter, plus att det skulle bli jäkligt svårt att faktiskt lyckas bli en av de där kanske 400 som släpps in. Kanske inte lika svårt nu som om BIK vunnit eller tagit poäng mot Timrå, kvällens förlust bör ha påverkat intresset negativt, men det skulle ju likväl bli riktigt hård konkurrens om platserna. Vi är ju trots allt en släng över 2000 som är där varenda match.
Därtill får det ju hemskt negativ påverkan på klubbens ekonomi. Det är stora publikintäkter som försvinner där, utan att kostnaderna för ett matcharrangemang sjunker i motsvarande grad. Blir det spel inför tomma läktare kan man ju alltid hoppas att ligan åtminstone ersätter klubbarna för de kostnader de har för matcharrangemang och dylikt.
Samt såklart ett tråkigt slut på säsongen för oss som brukar stå där. Man vill ju få applådera grabbarna för säsongen liksom, tacka för i år. Blir det 500-personersgräns ska jag nog åtminstone försöka knipa en plats, även om det innebär att jag kommer behöva vara på plats redan när de öppnar hallen.

Angående själva beslutet om att förbjuda större evenemang i sig så tja, jag antar att de har goda grunder för det. Det är svårt att ifrågasätta. Samtidigt har jag svårt att riktigt komma undan tanken att det känns lite populistiskt, och som ett sätt ett visa handlingskraft. Jag vet inte, jag är själv inte ett smack orolig och börjar tröttna på den här krispanikhysterin. Jag fattar också att vi måste göra vad vi kan för att skydda riskgrupperna, men på vissa låter det som att det skulle vara en farsot a la digerdöden på steroider det handlar om. Chilla lite, och sluta bete er som neurotiskt panikslagna South Park-invånare.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home