Punschen dracks

Var ute i går. Puben, givetvis. Några punsch. Det blev på det hela taget en riktigt rolig kväll. Lite smådimmigt på slutet, men det hör ju till. Dock inte dimmigare än att jag klarade mig från nämnvärda dagen efter-symptom. Undantaget då kanske att man ju sover rätt dåligt efter sådana kvällar och jag följaktligen varit klart trött under dagen. Smällar man får ta antar jag.

Har annars haft en lugn och rätt vanlig söndag. Kollat lite OS och sådär. En medalj om dagen såhär långt, känns väl ändå som ett helt okej facit för svensk del. Svider ju dock lite att hon som tog judobronset förlorade semin på domslut. Säkert korrekt (alla som kan något om judo, vilket jag definitivt inte kan, verkar ju överens om att det var ett riktigt domslut) men så oerhört drygt sätt att förlora på. Särskilt som jag upplevde det som att hon verkligen förde matchen. Men ändå, vilket prestation. Så ung, redan så grym. Kan bli riktigt roligt i framtida OS. Håller bara kroppen och motivationen att satsa vidare lär hon ju åtminstone 2-3 OS till i sig. Vid OS 2036 kommer hon ju trots allt inte vara äldre än 30.

Och Rissveds, vad ska man säga? Grymt jobbat. Visst hade man hoppats att hon skulle dra det längsta strået i kampen om silvret, men bara att ta en medalj är ju stort med tanke på historiken och hur hon kommit tillbaka. Bara att applådera.

Blev förresten sittande och tittade på lite fäktning igår. Slog mig då att jag nog aldrig sett sabelfäktning tidigare. Lite mer actionfyllt än värja får man säga. Lite småtjatigt kanske med alla avbrott och videogranskningar, men i själva fäktandet ett helt annat tempo än man är van vid från andra grenar. Är sånt jag älskar med OS, hur man bara snubblar in på något oväntat, fastnar en stund och sedan snubblar vidare. Eller ibland fastar en god stund och plötsligt finner sig djupt engagerad i någon sport man fram tills dess bara hade en vag aning om att den existerade. Det och hur de mindre idrotterna får en chans att skina och hur någon idrott som vanligtvis för en tynande tillvaro för ett ögonblick, om det skulle råka finnas en utövare som gör fina resultat, kan engagera ett helt land. Som judon igår, som bågskytte 1996, lerduveskytte 2000 eller triathlon 2012.

Imorgon har jag inget alls inplanerat. Det känns skönt.