Ett besök i en ishall

Var alltså på ispremiär i dag. Småtrevligt som vanligt. Ska bli kul när drar igång på riktigt även om hockeysuget just nu när det fortfarande är sommar och OS pågår och allt är ganska måttligt. Kan dock inte påstå att jag är särskilt såld på de nya matchtröjorna. Lite för mycket vitt i hemmastället, och designen som helhet känns till lite för stor del som att man tagit över överblivna Leksandströjor och sytt dit en BIK-logga. Man lär väl vänja sig men första intrycket är två av fem.

Om gårdagen till sist blev en rätt bra svensk OS-dag har väl den här inte varit något vidare. Än så länge i alla fall, den femte och avgörande matchen i pingisen är ju inte avgjord än och vinns den blir dagen såklart genast bättre. Besvikelse i brottningen, surt nederlag i handbollen, misslyckande av Ståhl, och seglingen som var dagens bästa medaljchans sköts upp till i morgon pga brist på vind. Att vi inte skulle slå Danmark i handbollen var väl rätt väntat, men när det blev en sådan förlust som det blev med uddamålet och att vi nog borde fått en straff precis i slutet känns ändå förjävla bittert. Fast ska man vara krass var det väl inte här vi vaskade den här turneringen. Slarvet i slutet av matchen mot Spanien som sabbade målskillnaden, och framförallt den usla insatsen mot Slovenien var nog vad som kostade oss att få spela om medaljer. Hade vi gjort jobbet där hade vi antagligen fått en betydligt behagligare kvartsfinalsmotståndare. Lite extra synd att vi åkte ut med tanke på att det annars nog hade funnits en inte helt orealistisk chans på guld sedan Frankrike förlorade sin kvartsfinal (och vilket avgörande det var där, herrejösses). Men till skillnad från vad man trodde efter nämnda Slovenienmatch föll vi i alla fall med flaggan i topp, det är väl alltid något antar jag.

Att Ståhl skulle missa medalj var inte heller helt oväntat som säsongen sett, men man hoppades ju ändå att han skulle få på säsongens kast (ungefär som den där jamaicanen som skrällde hem guldet och nog aldrig kommer kasta lika långt igen) eller i alla fall plocka med sig ett brons. Och ser man till förväntningar inför säsongen går det ju inte att säga annat än att en sjundeplats är ett ganska stort misslyckande, även om förväntningarna givetvis sjunkit under säsongens gång. Ärligt talat tror jag det är tappet av Vesteinn som tränare som slagit igenom och fått rejäl effekt den här säsongen, och fan vet om det inte blev lite av ett energitapp när Alekna inledde säsongen med att slå världsrekordet man ändå känt att Ståhl jagat. Men det är givetvis bara gissningar och spekulationer från min sida.

Just nu ser väl inte pingisen särskilt lovande ut heller (underläge 1-2 i set). Får nog hålla fast vid mitt möjligtvis pessimistiska tips att det blir en fjärdeplats där. Även i damhandbollen tycker jag att det, som jag nämnde häromdagen, finns en doft av fjärdeplats (men hoppas jag såklart jag har fel på båda). Är nog beachvolleyn och seglingen vi får lägga vårt största hopp vid under fortsättningen. Kanoten ska nog inte räknas bort helt heller. I övrigt får vi nog hoppas på skrällar om det ska bli några fler medaljer (med reservation för att jag inte har fullständig koll på exakt vilka svenskar och chanser som finns kvar). Tycker känslan generellt är att Sverige inledde OS väldigt starkt, men som att det blivit lite mer stolpe ut och motstuds nu de sista dagarna. Annars brukar det ju vara lite tvärtom att man väntar och suktar efter den där första medaljen och sedan rasslar det till och kommer några till av bara farten.

Såg förresten lite konstsim förut. Fascinerande sport. Vissa enskilda rörelse är kanske inte helt omöjlig för en någorlunda vältränad och vattenvan person att utföra att klara med lite övning, men att fixa alla övningar efter varandra, i rätt ordning, med den höga klassen och dessutom synkroniserat i lag där alla vet exakt vad man ska göra i varje ögonblick och dessutom gör det, det är så otroligt imponerande. Sådan exakthet och kroppskontroll, sådan kondition och styrka, och hela tiden med precis rätt ansiktsuttryck för att matcha det man vill förmedla, hela tiden med artisteri och fullt fokus. Full av beundran över hur sjutton de klarar att göra vad det gör. Måste vara fruktansvärt jobbigt.

Och på tal om beundransvärda prestationer: i morgon börjar den rytmiska gymnastiken. Det är också en sport som får en att bara gapa över vilka makalösa prestationer de tävlande utför.

UPDATE: Han vände pingismatchen, vi vände från underläge 0-2 i matcher. Otroligt. Jösses. Ny medalj säkrad. Det räddade dagen. (Att det högst sannolikt blir förlust mot Kina i finalen tycker jag inte vi behöver tänka på just nu).