Könsord!

Bofors - AIK 1-2 (0-0, 0-1, 1-1)

Vi gör väl egentligen en ganska skaplig match och hade lika väl kunnat vinna, men hade inte riktigt marginalerna med oss. Ett par mer eller mindre billiga utvisningar i fel lägen av matchen, några lägen som är nära men pucken inte vill studsa rätt, en oturlig spelvändning just när vi plockat målvakten (AIK gjorde 0-2 med drygt 40 sekunder kvar, sedan reducerade vi med 15-16 kvar, och hade vi sedan bara haft några sekunder till på oss ser jag det inte som alldeles otänkbart att vi också fått in en kvittering alldeles på slutet). Sedan har man ju en motståndare också och det är klart att AIK gjorde det bra det kan man inte säga något om. En jämna match som hade kunnat gå hur som helst. Dock kan man väl konstatera att det var lite fel läge av säsongen för oss att möta just AIK. Vi i vår värsta svacka för säsongen, de i en närapå hysterisk formtopp med jag vet inte hur många raka segrar. I sådana lägen blir det ju lätt att flytet väger över lite till fördel för det lag som kommer med god form.

Annars kan konstateras att vår offensiv fortsätter hacka, och att vi fortsätter dra på oss alldeles för mycket utvisningar. 12 minuter, varav åtta i sista perioden, är några för mycket. AIK gör också båda sina mål medan vi har en spelare i utvisningsbåset. Riktigt vad som är felet i offensiven vet jag inte. Vi har bara så förtvivlat svårt att göra mål just nu. Känns som att det skulle behövas en match med rejäl proppen ur för att få fart på det igen, få upp självförtroendet och känslan att det går att göra mål. Även om ingen av de som är skadade nu är några direkta målsprutor skulle det nog inte skada att få tillbaka några spelare från skadelistan. Det höjer konkurrensen och även om de som är borta inte själva öser in mål är det flera av dem som ger andra möjlighet att göra mål genom hårt jobb, driv mot kassen, skymningar och annat sådant som inte direkt syns i protokollet. Skapar ytor och ger utrymme.

I alla fall kvar i serieledning, om än bara på målskillnad. Så där får vi väl tacka Södertälje för att de lyckades ta extrapoängen efter straffar mot Djurgården. Faktum är att vår målskillnad är en jäkla styrka. Vi har 14 plusmål gentemot Djurgården, och då har de ändå näst bäst målskillnad (efter oss då) i hela serien. Vi är det enda lag som ännu släppt in färre än hundra mål (vi har släppt in 90, de som släppt in näst minst antal har 109), så defensiven och målvaktsspelet är det verkligen inga fel på. Nu väntar Tingsryd borta på söndag. Ett Tingsryd som kämpar vilt för att undvika negativt kval så det blir definitivt ingen enkel match. Men förhoppningsvis fortsätter vi vara täta bakåt och lyckas stänka in några framåt så vi åker därifrån med tre goa poäng. Det vore välkommet inför avslutningen.

Och vi måste prata lite om bedömningsnivån som råder. Jag förstår att jag låter som en dålig förlorare nu eftersom vi delvis faller på utvisningar ikväll, men det här handlar inte specifikt om kvällens match utan om en känsla som växt under hela säsongen. Jag kände redan i början av säsongen att det var låg ribba för slashing, och det känslan har definitivt inte minskat, snarare tvärtom. Just nu är bedömningsnivån alldeles för låg. Det blir liksom inte roligt att titta på, matcherna blir alldeles för sönderblåsta och det blir ryckigt när det blir alldeles för mycket powerplay och boxplay åt alla möjliga håll. Låt dem spela, smågrejer som kanske rent formellt är regelbrott men som ingen överhuvudtaget mer än domarna reagerar på och ingen alls på läktarna ens lägger märke till borde inte rendera utvisning. Känslan är att man gått så långt med att stävja så kallat spelförstörande moment att det i sig blivit spelförstörande. Tar vi kvällens match som exempel var den inte särskilt grinig eller ful, utan det var två lag som ville spela hockey. Ändå delas det ut totalt nio tvåminutersutvisningar. Det är faktiskt inte rimligt. Nivån måste upp, ribban för vad som är en slashing måste höjas. Just nu förstör bedömningsnivåerna matcherna.