Arbetets påverkan

Har mest jobbat idag. Det ska jag göra i morgon också är tanken. Då behöver jag dessutom kliva upp hemskt tidigt eftersom jag ska iväg på ett jobb på morgonen som kräver lite restid. Är ett ställe jag varit på förut så själva jobbet kommer nog gå rätt smidigt, och att ta sig dit är inget problem utöver att det tar lite tid. Men att kliva upp tidigt är ju alltid segt. Om än så kanske mer på förhand än när klockan verkligen ringer. I alla fall om man har sett till att komma i säng någorlunda hyfsat. Sedan tycker jag att det överlag är bisarrt att vi accepterar hur mycket vi låter jobbet styra våra liv. Förstår inte hur det inte kan ha blivit uppror mot en sådan ordning. Behöva jobba större delen av dagen och sedan bara få några få kvällstimmar för att hinna göra sådant man verkligen vill göra, och på de timmarna ska man dessutom hinna med massa annat skit som matlagning och handling och telefonköer och gud vet vad. Dessutom ska man komma ihåg att man i praktiken faktiskt inte är fri att göra vad man vill under de där timmarna. Skulle man få för sig att vilja ta en spontanfylla en vardagskväll påverkar det arbetsinsatsen nästa dag negativt och det går ju inte för sig. För att ta ett exempel. I en rimlig värld hade det folkliga missnöjet över lönearbetets tyranni varit betydligt större än vad det är. Vi är så lurade av idén att det skulle vara arbetet som ger livet mål och mening. It's the greatest lie kapitalet ever told.

Sjukt att det bara är en vecka kvar till första esc-semin.