40

Så är man 40. Det har på det stora hela varit en ganska stillsam födelsedag. Unnade mig att vara lite halvledig under dagen och har mest tagit det lugnt. Knallade ner till morsan och farsan på eftermiddagen. Käkade middag. Gratulerade farsan. Blev gratulerad. Fick lite presenter såklart, men de "stora" grejerna var inte särskilt paketkompatibla utan i pakten var det typ fingodis och ett par strumpor. Annars fick jag biljetter till en restaurangpromenad i november (vilket jag visste sedan tidigare eftersom jag fick boka biljetterna själva härom veckan) och utlovade bidrag till typ köksgardin, taklampa och kaklingen av badrumsväggen. Så som sagt, inte så paketkompatibelt. Men trevligt och bra såklart.

Har inkommit en del grattishälsningar under dagen. Från släkt och vänner såklart, men också en hel del från företag jag någon gång varit kund hos och som nu använder födelsedagen som svepskäl för att försöka sälja saker till mig genom särskilda rabatter och erbjudanden bara idag. Sådan är ju den tid vi lever i.

Att nu vara 40 känns på det hela taget ganska odramatiskt. Har ändå varit försonad vid den tanken ganska länge. Oroade mig mer för att fylla 30 när det begav sig. Tittar tillbaka på vad jag skrev då och att jag då uttryckte det som att livet blev mer When We Were Winning än Whirlwind. Jag kan förstå hur jag menade och tänkte då, och jag kan inte säga att det var fel, men jag ser också när jag tittar tillbaka på de här tio åren att det verkligen inte saknats stunder av Whirlwind heller. Jag ser bara när jag bläddrar i boken min kompis sammanställt över de senaste tio åren att det varit väldigt många roliga kvällar, glittrande nätter och muntra upptåg även efter att de 20 lämnades bakom mig, och jag är ganska övertygad om att det kommer ännu fler sådana kvällar och nätter under de kommande åren. Visst är det segt att åldras och ju äldre man blir kommer dagarna då man vaknar upp och inser att ens ungdom är borta, att ens spegelbild ser ut som skit och allt som förut var så enkelt har blivit svårare, men jag tror också att man mer och mer inser att åldern i sig är ganska irrelevant.

På många sätt är det först de senaste tio åren jag verkligen hittat vem jag är, blivit trygg i mig själv och blivit bekväm i det. Jag har någonstans inte bara funnit utan lyckats karva fram min identitet och vem jag är, fått insikter och lärdomar längs vägen, kunnat bli och förverkliga det som jag innan kanske inte riktigt kommit underfund med eller i alla fall inte hur jag skulle gestalta det. Hittat min stil. Även om jag också tidigare hade en idé om vad jag ville uttrycka upplever jag att det blivit tydligare och mer särpräglat med åren.

Nu ska det bli spännande att se vad åren som 40-nånting kommer bära med sig. En trolig gissning är att jag kommer fortsätta leva ungefär som idag. Sträva mot att nå målet att jobba så lite som möjligt. Fortsätta läsa, fortsätta se filmer, fortsätta lyssna på musik. Fortsätta besöka puben, och för all del andra bardiskar, närhelst tillfälle ges. Fortsätta odla såväl min stofilitet som min trendkänslighet. Det kommer, som jag var inne på ovan, säkerligen bjudas fler roliga kvällar, och det kommer säkert komma riktigt pissiga dagar. Perioder av tungsinne, perioder av lätthet. Jag är den jag är, och det förändras ju inte bara för att man byter ut en siffra i åldern. Och jag har nog aldrig varit så bekväm med mig själv eller avslappnad inför tillvaron som jag är nu.

När det här publiceras är födelsedagen över, den har varit lugn, skön och bra. När jag kom tillbaka från föräldrarna drack jag ett litet glas födelsedagspunsch, såg sedan en film. Någon gång framöver när jag åtminstone fått badrummet fixat kommer det bjudas in till kalas för att fira såväl lägenheten som den hämna födelsedagen. Redan om några få veckor kommer det firas och uppvaktas mer då syrran med barn planerar att komma till stan. Det ser jag fram emot. Ska bli roligt att få premiärträffa Bobbo Slacke. Idag är det ju för övrigt, på tal om det, två år sedan jag träffade Tutta för första gången. Det var en riktigt bra födelsedag.

På tal om årsdagar var det igår förresten ett år sedan biljetterna till kentkonserterna släpptes. Det var en riktigt stressig och utmattande dag. Biljettjakt, lunch på restaurang med familjen, middag på lokal med vänner. Framförallt biljettjakten och stressen kring det tog på krafterna. Inte minst mentalt. Och så vill jag minnas att jag dagen innan det blivit sittande och druckit vin med syrran så var inte alldeles pigg till att börja med. Var i och för sig rätt trött och sliten på gårdagens årsdag också, men det var ju av helt andra skäl.

Då har an fyllt år igen. Mot nya äventyr.