Seger med mer att önska!

Bofors - Södertälje 2-1 förl. (1-0, 0-0, 0-1, 1-0)

Skönt med seger så klart, men känslan är likväl att vi borde vunnit det här på ordinarie tid. Är ju dock som det varit på sistone att vi inte gör några mål. Äger spelet, skapar chanser men gör inte mål. Vinner skotten 36-17 på ordinarie tid, ändå står det 1-1 när tredje perioden är slut. Med normal utdelning hade vi gjort 3, 4, 5 mål under de 60 minuterna. Som jag var inne på senast behöver något göras. Kanske en rejäl omvaskning i kedjorna till att börja med för att se om det får någon effekt. Kändes ändå som att det skulle kunna bli lite islossning när vi gjorde 1-0 redan efter strax över minuten men sedan blev det som vanligt, nära men inte riktigt. Det är frustrerande. För i slutänden spelar det ju ingen roll hur mycket man driver matchen om man inte får in pucken. Det är trots allt målen som räknas. Vore så skönt om vi kunde få en match framöver där vi gör sju mål framåt, sätter allt och de som ska göra mål får hänga dit en eller ett par kassar var så att det släpper lite grann. Ibland kan man känna att vad synd att just den killen fick det där toppläget som inte är någon naturlig målskytt, just nu känns det som att det kvittar vem som får öppet mål för vi sätter ju inte pucken ändå. Det kan låta som en onödigt bitter sak att säga efter att ha vunnit men det går inte att komma ifrån att vi är alldeles för dåliga på att göra mål för tillfället. Med normal utdelning och normal pp-effektivitet hade vi antagligen haft nio poäng de senaste tre matcherna, nu fick vid med oss två. Så ja, vi firar segern men måste också inse att vi behöver lösa gåtan varför vi har så förtvivlat svårt att få pucken i nät.

Måste även tillägga att Fransén, som jag ju haft en del synpunkter på under säsongen, gjorde sin troligtvis bästa BIK-match hittills ikväll. Inga tabbar bakåt och båda målen framåt. Så får han gärna fortsätta.

Kan därtill även nämnas att domare nummer 8 fortsatt är en av de domare jag har svårast för i serien. Utvisningen på Barkemo för målvaktsinterference var bedrövlig. Där tycker jag gott det kunde tittas på i efterhand om målvakten förstärkte, för det såg så ut från läktaren.

Kul annars att se spelarna i sina moderklubbars tröjor under uppvärmningen. Dock inte utan att det blev lite svårt att känna igen vissa när de inte hade sina vanliga nummer och så vidare. Lite nostalgiskt också att se en Team B/K-tröja, även om den såg ut att vara av lite nyare modell än den jag spelade i en gång i tiden. Den som dåvarande sportchefen i BIK (och tror jag ordförande i Team B/K) kallade Värmlands finaste (det var den inte, den var i själva verket rätt ful) när han skällde ut oss för att vi som lag dragit på oss för många matchstraff. Vi hade några killar i det laget som hade ganska kort humör och inte riktigt drog sig för att gå över gränsen när det brann till i skallen. I just det laget jag spelade var det så vitt jag vet ingen som gick vidare till seniornivå, i förstalaget var det väl en eller två som gjorde några säsonger på lägre nivå. Skulle tro att det är ungefär så det brukar se ut. Många slutar under tonåren eller vid skiftet från pojklag till junior när det behöver bli lite mer satsning, av de som blir kvar faller de flesta bort under eller precis efter junioråren av olika skäl. Det är ju ändå en ålder där man kan börja få andra intressen, välja sin väg och börja utforska andra delar av livet. Plus att det nog är fler som spelar juniorhockey än vad det finns platser att fylla i seniorlagen och ska man fortsätta spela måste man ju få en plats i något lag. Av de som sedan fortsätter som seniorer är det ju i sin tur ganska få som når någon högre nivå. För att konkurrensen blir för tuff i förhållande till ens potential, eller för att man inte har orken eller lusten eller drivet att göra den satsning som krävs för att ha möjlighet att kunna passera nålsögat till att blir något slags elit. Förlåt för stickspår.