Förkylning och årsdag

Fortsatt förkyld. Inte i någon våldsam utsträckning, men tillräckligt för att vara irriterande. Inte haft något halsont idag men däremot snuva och lite gränsfall till feber. Snuvan är värst. Måste nog dessutom köpa en ny flaska nässpray. Den jag har brukar vara skitbra, men har inte varit lika effektiv som vanligt den här gången så misstänker att den kanske börjar bli lite gammal. Eller så är det bara för mycket snuva för att effekten ska bli lika tydlig som den brukar.

Lär inte vara helt kurant imorgon, men med lite tur kanske symptomen har gett med sig framåt måndag-tisdag. Det vore skönt. Sedan lär man väl kanske dröja kvar hosta ett tag, det brukar det ju göra när man varit förkyld, men bara det liksom släpper så pass att man inte känner sig sjuk.

Har av förklarliga skäl haft en väldigt lugn dag. Var ute en sväng kring lunch, handlade lite och så. Annars har jag typ läst, sett ett par filmer, druckit ett par apelsin-mer. Åt den klassiska förkylningsrätten fiskbullar och lätt överkokta makaroner till middag. Det blir ganska milt och mjukt och passar bra när man har förkylningssymptom. Ännu mer så vid halsont. Det river liksom inte särskilt mycket i halsen utan glider ner förhållandevis smidigt.

För övrigt är det idag ett år sedan den första av kentkonserterna. Vid den här tiden då bör jag ha varit på väg tillbaka från konserten, kan nog rentav ha varit ungefär vid den här tiden jag brukade vara tillbaka hos syrran på kvällarna efter konserterna. Det var sex fantastiska kvällar. Tänker fortfarande på dem närapå dagligen. Kan fortfarande minnas känslan av att kliva in på arenan, särskilt den där första kvällen. Doften, ljudet, stämningen. Pirret på vägen mot arenan, känslan när man gick från tunnelbanan mot entrén och barerna längs gatan alla spelade kent. Trängseln på vägen tillbaka till tunnelbanan. En rolig grej just den där första kvällen var att tjejen som stod och kollade så man hade biljett in till ståplats var en släkting till mig. Det borde nog ha kvalat in som årets oväntade möte när jag skrev årslistan vid årsskiftet, men tror jag glömde att få med det där. Även väntan inför konserterna hade något. Stå där på innerplan, se arenan fyllas, vänta på att de som satt sig på golvet skulle resa på sig och att "vågen" fram mot scenen skulle gå. Efter ett par kvällar visste man ungefär hur man skulle positionera sig för att sedan få en bra plats när rörelsen framåt kom. Skulle kunna babbla hur länge som helst om de där kvällarna och enskilda minnen av dem, vägen dit, vägen därifrån, dagarna innan det var dags att sätta sig på bussen, pendeln, tunnelbanan för att korsa stan mot arenan. Men vi nöjer oss så. För nu.

Det som kan sägas är att jag även i fjol blev sjuk ungefär såhär års. Dock först ungefär en vecka senare än i år. När jag kom hem igen efter veckan med kentkonserterna slog sjukdomarna till. Ja, sjukdomarna i plural. Först dålig i magen, och när det rätade till sig kom vad jag misstänker var något influensaliknande. Var i princip sjuk i tre veckor efter att jag kom hem. Minns att jag måndagen eller tisdagen efter hemkomsten skulle till tandläkaren. Just den dagen var jag på det hela taget symptomfri men uppenbarligen inte helt kry, för när jag kommit fram dit - en promenad på ungefär tio minuter - var jag helt slut. Hade ingen ork överhuvudtaget. Att vara sjuk så pass länge var givetvis ingen höjdare, men just den gången var det värt det.