Lönearbete och fritidsläsning

Förhållandevis normal dag. Jobbat en del. Uträttat ett ärende på stan. Därutöver läst. Håller på att läsa en av de tjockare bokreaböckerna nu. Något slags spionhistoria. I sig ingen större litteratur, men lite underhållande och spännande och bladvändaraktigt, om än med vissa lätt störande science fiction-artade inslag. Har inget emot science fiction men när det dyker upp orimligheter som gränsar till brott mot fysikens lagar i en berättelse som i övrigt ger sken av något slags realism drar det ner det hela lite grann. Fast hur som helst svårt att sluta läsa, för man vill ju veta hur det går, och hur vägen till slutet ser ut.

Häromdagen fick jag av någon anledning för mig att scrolla igenom förslagen på konton att följa på instagram, vilket är något jag så gott som aldrig annars gör. Då dök en tjej upp som jag hade en flirt med en sommar för vid det här laget ganska många år sedan. Det överraskade. Så vitt jag vet har vi inga gemensamma kontakter och jag har heller aldrig vad jag kan dra mig till minnes sökt på henne. Så riktigt varför insta tycker att jag borde följa henne vet jag inte. Det blev aldrig ens av att vi följde varandra då. Hur som helst blir man ju alltid lite påverkad, vissa skulle kanske säga omskakad, när någon från förr dyker upp i flödet sådär. Det väcker minnen, tankar. Det var en fin sommar och visst har det under åren funnits tillfällen där tankarna vandrat åt ett "tänk om" eller då man slagits av kanske inte saknad men en vagt angränsande känsla av att gärna ha fortsatt samtalet. Sedan minns man ju alltid sådant med en viss nostalgi och gör det mer rosaskimrande än det i själva verket var. I grund och botten är jag ganska övertygad om att det inte hade blivit särskilt bra eller hållit särskilt länge om det hade blivit mer än det blev den gången. Vi hade en hel del gemensamt och väldigt intressanta samtal, men också väldigt olika värderingar och syn på tillvaron. Hon var kristen och kallade sig konservativ, jag är icke-troende och flammande progressiv. Det går fint när man har ett blott intellektuellt (och förvisso erotiskt) utbyte, men blir svårare om man ska försöka bygga en gemensam tillvaro. Efter att vår flirt ebbat ut den hösten fortsatte vi vårt samtal som vänner en tid, men sedan skaffade hon en kille och med tiden upphörde vår kontakt. Vad hon gör nu för tiden har jag ingen aning om, jag klickade så klart på hennes profil men kontot var låst, men hon hade bytt efternamn så jag antar att hon skaffat sig en make. Jag hoppas att hon är lycklig. Skulle vi mot förmodan springa på varandra någonstans någon gång hoppas jag att vi känner igen varandra, för det hade så klart varit roligt att i så fall säga hej och tja och hur är läget, catcha up, kanske bli påmind om något bortglömt internskämt. Fast alldeles oavsett kommer jag nog alltid minnas både henne och den där sommaren med värme, och kanske är det just så, som ett minne, en sommarflirt gör sig allra bäst.

Möte på kontoret imorgon. I övrigt oklart vad som kommer hända. Vågar anta att jag kommer läsa några sidor till. Mars är här och med det våren. Troligtvis min sämsta årstid. Fast berätta inte det för någon. Risken finns ju att man döms ut som helt tokig i huvudet om man inte älskar våren förbehållslöst.

Något jag däremot älskar förbehållslöst är rubriken "E-Type sitter fast i Dubai". Fick genast bilden av att han fastnat i exempelvis ett skåp eller blivit fastlimmad någonstans och inte kommer loss.