Över.

Bofors - Björklöven 3-7 (0-2, 2-2, 1-3)

Säsongen är över. Vi blev svepta. Det gör givetvis ont. Såhär direkt efteråt är känslan liknande den som efter kvalet mot Rögle 2017. Vi hade lika gärna kunnat vinna de här fyra matcherna. Borde kanske vunnit en eller ett par, inte minst hemmamatchen i måndags. Det har studsat emot, små marginaler, missflyt. Men det är klart att förlorar man med 4-0 i matcher handlar det inte bara om otur. Vi hade behövt lite vassare spets, målvakter som prickat toppformen. Jag vågar påstå att om den här truppen hade kryddats med fjolårssäsongens tre spetsspelare, Bakke, Jansson, Kingen, så hade vi vunnit det här.

I kvällens match blev siffrorna stora, men jag tycker inte det speglar hur matchen såg ut. Vi började bra men så fick vi återigen första målet i baken efter ett pucktapp i egen zon. Strax därefter kom 0-2 efter en målvaktstavla, och redan där var uppförsbacken lite för stor. En svagt, svagt tappad balans i pp blev en spelvänding och 0-3. 0-4 kom i numerärt underläge efter en situation där det som det såg ut från läktaren nog snarare borde varit vi som fått med oss ett pp. Där var det väl i praktiken tack och god natt. Vi gjorde visserligen en push. Fick in två snabba mål, ägde andra perioden därifrån, var nära ytterligare mål och hade vi bara fått in ett till skulle nog Björklöven kunna bli lite skakiga. Istället åkte vi på en oturlig utvisning vid periodens slutsignal och i det följande pp:t i inledningen av tredje gjorde Björklöven ett femte mål. Därifrån var det egentligen bara att vänta in slutsignalen.

Känslan just nu är besvikelse. Jag trodde förvisso redan inför finalserien att Björklöven skulle bli för tuffa (faktum är att hade någon frågat mig inför säsongen vilka som var favoriter att gå upp hade jag nog svarat Björklöven), men det är så jäkla tungt att förlora 4-0 i matcher. Särskilt när det är ett resultat som inte helt speglar hur matcherna sett ut. Som helhet går det dock inte att säga annat än att vi gjort en bra säsong. En inte riktigt lika stark grundserie som i fjol, men vi blir trea i serien, tar oss till final. Det är sammantaget ett bra resultat. Nu är min förhoppning att man lyckas bygga vidare på det här, att man går ut till sponsorerna och säger tydligt att ”nästa säsong satsar vi mot SHL, häng med på vår resa”. Även om vi ännu inte har en aning om hur de färdiga trupperna kommer se ut till hösten ser jag just nu ingen solklar favorit till nästa säsong. Många lag kommer med tanke på omvärldsläge och annat troligtvis behöva sänka sina spelarbudgetar. Leksand som nu kommer ner har ett skakigt ekonomiskt läge och kommer sannolikt inte kunna göra en jättesatsning a la Brynäs eller HV. Samtidigt går näringslivet i Karlskoga bra. Det borde vi kunna dra nytta av. Det är synd att Hall lämnar som tränare, han har trots allt tagit laget ett snäpp längre för varje säsong han varit här och nu finns ju bara ett snäpp till att klättra. Vem som kommer in istället för honom och hur den personen lyckas är avgörande för hur nästa säsong utvecklar sig. Ett tränarbyte är alltid ett osäkerhetsmoment. Fördelen nu är att klubben visste tidigt att Hall skulle lämna och förhoppningsvis kunnat utnyttja det till sin fördel i tränarjakten, och verkligen kunnat göra en noggrann rekrytering.

Truppmässigt är det för tidigt att uttala sig. Man vet att vissa kommer lämna för andra erbjudanden, vissa kommer inte erbjudas nya kontrakt och andra kommer förlänga. Målskyttar känns som att det borde stå på önskelistan, för det har vi lite saknat i år. Har hört ganska få rykten om spelare både in och ut i truppen. Är väl Lawner från Västerås det pratats om (en bra värvning i mina ögon), men annars har jag inte hört något alls om vad som kan vara på väg in. Men det lär ju visa sig med tiden. Sillytiden är kul, men nu vill man först tjura lite över avslutet på säsongen innan man börjar fundera på vilka spelare man vill ha kvar och vad som kan komma in.

Tung förlust ikväll. Sörj. Gå vidare. There's always next year.