En fin helg

Det har varit en fin helg.
Det fina började redan i torsdags när jag lite oväntat fick se Annika Norlin. Lite av en slump hamnade vi på Petters spelning på trädgårn (ett ställe i Göteborg) och då kom hon in och gästade på den där låten där han har samplat hennes fantastiska "någongång måste du bli själv". Jag blev lycklig då, det var en kanonstart på helgen.
Sen fortsatte det med två fina dagar på festivalen. Broder Daniel var vackert och smärtsamt. Det kändes fint att man fick se det. Håkan Hellström var lika magnifik som vanligt. Neil Young var, tja Neil Young. Det fanns många fina stunder under festivalen.

Stort minus för det svajiga mobilnätet dock. Under både Broder Daniels och Håkans spelning fick jag försöka ringa helt galet många gånger (i stort sett i varje låt) innan jag äntligen, under extranummren, lyckades ringa dom jag skulle. Rätt skumt egentligen att det var just under extranummren jag lyckades komma fram på båda konserterna.
Sen under sista låten på Håkans konsert dog nätet helt. Det började inte fungera igen förrän sent på natten. Sjukt irriterande.

Skriver längre om Way out West och vad jag såg och så vidare någon annan dag (sannolikt imorrn), för nu ikväll orkar jag inte riktigt det.