Hösten är här

Det är ett träd här utanför, ner mot tågstationen till, som har blivit alldeles rött. En riktigt stark och klar röd färg, nästan blodrött. Det är vackert. Men samtidigt en påminnelse om att hösten är här. Något som också börjar märkas i humöret.
Nu har jag rent generellt visserligen inget emot hösten utan jag kan till och med tycka att åtminstone den tidiga hösten är ganska trevlig (november brukar däremot vara rätt pissigt). Men visst är det så att man blir lite tyngre i sinnet, lite dystrare när hösten kommer med sitt mörker och sin kyla. Dysterheten går dock lite upp och ner (med nämnda november som någon sorts peak) men är i allmänhet ändå mer påtaglig under hösten än andra årstider.
Men jag ska nog inte gå in djupare än så på det, dels för att jag inte har dom kunskaperna som krävs för att på ett riktigt sätt kunna analysera orsaker och liknande och dels för att jag riskerar att ge dysterheten en skjuts om jag funderar på det för länge (dysterhet föder dysterhet typ).