Dagens resa, den långa versionen

Min dag började med att jag blev väckt av telefonens alarmsignal klockan nollsexnollnoll. Jag klev upp, åt frukost och läste vad lokaltidningen skrivit om fredagens Klubb Perfektion. Dom hade gjort ungefär samma analys som jag att det var riktigt bra spelningar men lite liten publik.
Jag packade det sista, för att få med allt fick jag förutom resväskan, axelväskan och kylväskan även lägg lite grejer i en plastkasse. Fyra kollin allt som allt, det blev tungt och besvärligt och blev ara tyngre och besvärligare ju längre dagen gick men det fick gå. Jag hade just inga alternativ om jag ville få med mej allt.
Jag fick skjuts till busstationen och nollsju tjugo gick bussen mot Örebro. Väl i Örebro satte jag mej på Tåg i Bergslagen/Tågkompaniets tåg mot Mjölby, dit jag anlände enligt tidtabell. Trodde inte jag lyckats somna något under denna första tågsträcka, förrän jag insåg att jag inte mindes någonting från det att dom ropade ut att vi närmade oss Motala till dess att tåget rullade i Mjölby. I Mjölby hann jag köpa Aftonbladet innan jag satte mej på det X2000 som tog mej till Alvesta. Den sträckan finns inte mycket att säga om, jag bläddrade igenom Aftonbladet och resten av tiden satt jag och tjuvlyssnade på den franska familj som satt på andra sidan gången, jag förstod visserligen inte ett ord av vad dom sa eftersom jag inte kan franska men det var spännande ändå.
När jag kom fram till Alvesta hade jag ungefär tjugo minuter på mej till tåget till Kalmar skulle gå så jag passade på att kila in på Pressbyrån och köpa mej en sallad, eftersom jag inte skulle hinna göra mat förrän efter skolan tyckte jag det var bäst att se till att äta något lunchaktigt. Jag köpte en flaska läsk, en flaska jag för övrigt kommer återkomma till längre fram. Det visade sej dock snart att tåget till Kalmar var försenat, först cirka tio minuter och sen cirka fem minuter till. När tåget till sist lämnade Alvesta var vi tjugo minuter sena. Irriterande tyckte jag eftersom jag hade en buss att passa men jag lugnade mej med att vi säkert skulle köra in en del tid och att jag skulle kunna ta en buss som gick to minuter senare om jag missade den första.
Vi körde inte in någon tid, tack vare ett par tågmöten där vi fick vänta blev vi istället ännu mer försenade innan vi kom fram.

När jag trettiofem minuter försenad äntligen steg av tåget i Kalmar slog en doft av gödsel emot mej, hela stan var inbäddad i denna långt ifrån angenäma doft. Kanske var det ett tecken på hur den närmsta dryga timmen skulle arta sej.
Det var nämligen då det stora busskaoset infann sej. Hade jag varit i tid hade jag tagit fyrahundratolvan som går tretton och tretton för att vara här hemma omkring tretton och trettio och sen ta fyrahundratolvan tillbaka mot stan tretton och femtionio för att hinna med fyrahundratvåan som går från centralen fjorton och tjugonio till skolan. Men eftersom jag var cirka 35 minuter försenad fick jag ta fyrahundratolvan som gick från centralen tretton och fyrtiotre, jag missade därmed den buss som går härifrån tretton och femtionio men jag tänkte att jag istället kunde ta fyrahundraelvan som går härifrån fjorton och tio och även då förhoppningsvis hinna med fyrahundratvåan och tjugonio. När jag kom fram till min hållplats kände jag mej dock ordentligt stressad, tiden var knapp och jag blev inte direkt mindre stressad av att buschauffören som körde fyrahundratolvan inte gasade på som busschaufförerna brukar göra utan låg och småfjösade hela vägen. Så jag skyndade mej allt jag kunde ifrån busshållplatsen skräddaretorpsvägen för att dumpa väskan och sen hinna ner till busshållplatsen stallgärdsgatan innan fjorton och tio, jag blev svettig och trött och det var jobbigt, jag hade ju massa packning att släpa på.
Så när jag är vid sista svängen innan busshållplatsen tittar jag på klockan och ser att hon är fjorton noll sju, yes jag skulle hinna. Men när jag svänger runt kröken står redan bussen där. Jag lägger naturligtvis på ett kol extra och går så fort jag kan samtidigt som jag desperat försöker etablera ögonkontakt med busschauffören. Men det var förgäves, när jag endast var 5-10 meter bort rullar bussen iväg. Två minuter innan utsatt tid! Skandal. Jag har aldrig varit med om att bussen härifrån gått tidigare än vad som står i tidtabellen förut men naturligtvis hände det idag, när jag hade skyndat mej allt jag kunde för att hinna i tid och därför var galet varm, svettig och trött. Då rann ilskan över mej och jag kastade den läskflaska (av plast bör tilläggas) jag hade i handen så hårt jag bara kunde rakt ner i marken, det enda som hindrade mej från att skrika ett ”fan”, ett ”jävlar” eller ett ”fitta” var att det kom någon gående på trottoaren från motsatt håll. Jag var förbannad på SJ för att tåget var så försenat, jag var förbannad på KLT och jag var, kanske framförallt, förbannad på busschauffören för att hon hade lämnat hållplatsen innan utsatt tid och för att hon inte hade vett att inse att jag skulle med bussen när jag kom ångande i ett furiöst tempo, desperat stirrande på bussen.
Uppgivet plockade jag upp läskflaskan och vände mej om för att gå mot hållplatsen skräddaretorpsvägen för att ta fyrahundratolvan som gick fjorton och tjugonio för att sedan byta till fyrahundratvåan med avgångstid fjorton och fyrtionio från centralen och sen få skynda mej som attan från hållplatsen till skolan för att inte komma försent. Men när jag var ungefär halvvägs mellan hållplatserna slog det mej, fyrahundraettan! Den går ju från Skälbyallén ett femtiotal meter bortanför hållplatsen stallgärdsgatan och kanske kanske skulle jag ha sådan tur att det skulle gå en fyrahundraetta så jag skulle hinna ner till centralen i tid till att ta den fyrahundratvåa som går fjorton och tjugonio.
Jag hade tur. Jag var vid hållplatsen Skälbyallén fjorton och tolv och nästa fyrahundraetta gick därifrån fjorton och femton. Gött, tänkte jag då. Har aldrig åkt fyrahundraettan förut men nu gjorde jag det. Jag fick stå nästan hela vägen in till centralen men det gjorde inget, jag var bra oändligt nöjd över att jag skulle hinna med fjorton och tjugonio-bussen och slippa springa som en dåre från busshållplatsen till skolan.
Jag bytta till fyrahundratvåan och stoppade in ipodens hörlurar i öronen, fram till dess hade jag inte kommit mej för att använda den under resan men just då kände jag mej sugen. ”Förhoppningar och regnbågar” var den första låt som slumpades fram. Och när jag satt där på bussen kände jag tröttheten skölja över mej. Det hade varit en lång, hård dag men än var den långt ifrån över. Jag hade ju både skolan och resan därifrån och hem kvar.

Skolan är inte mycket att säga om, gästföreläsning av en kille som driver bio och nattklubb i Nybro. Vi slutade två timmar tidigare än vad som stod på schemat.
När jag skulle hem tog jag återigen fyrahundratvåan, fast den här gången till centralen istället för från densamma. Väl nere på centralen var jag helt inställd på att ta fyrahundraelvan med avgångstid sexton och tjugotre men medan jag stod och väntade slog det mej att jag behövde handla, jag hade ju ingen mjölk hemma. Och eftersom Netto, den affär som ligger närmast mej, ligger i stort sett precis bredvid hållplatsen Skälbyallén kom det sej som så att jag för andra gången på samma dag åkte med fyrahundraettan.
Väl på Netto köpte jag tre liter mjölk, betalade och gick därifrån. Under den relativt korta promenaden hem slog det mej att jag nog fått för mycket växel tillbaka. Med risk för att låt omoralisk och som en dålig människa var jag alldeles för trött och sliten för att gå tillbaka och påtala det. Det jämnar nog ut sej, tänkte jag. Eller så tyckte kassören att jag behövde en tia extra.
Väl hemma la jag in mina matlådor i frysen, hade ju inte hunnit det tidigare då jag fått skynda mej för att hinna med bussen, och sen slog jag på datorn för att kolla mejlen då jag inte gjort det på hela dan.
Jag fixade mat, åt och somnade en kvart på soffan. Jag vaknade strax före sju, kollade rubrikerna på text-tv och satte mej här igen. Och ungefär där befinner vi oss just nu. Som ni kanske anar har dagen och resan varit lång, vad kvällen har att bjuda på vet vi inte ännu men den blir nog lite lugnare än vad dagen varit. Ugly Betty och Desperate Housewives på tv, lite av den supersmarriga rulltårtan jag fick med mej hemifrån, sounds like a plan.