Att väcka sej själv

En gång, jag minns inte exakt när det var men jag bodde i Karlskoga i alla fall så det är några år sen, vaknade jag av att jag skrek till i sömnen. Exakt vad jag skrek minns jag inte mer än att dte var argt och att innebörden i princip var dra åt helvete eller något åt det hållet. Jag drömde alltså något och när jag skulle skrika i drömmen tog jag i så jag även skrek på riktigt. En ganska märklig känsla att vakna av att man själv har skrikigt till faktiskt, normalt när man blir väckt mitt i natten brukar man ju vilja någon eller något att skylla på och bli lite sur på men att skylla på sej själv funkar ju inte riktigt. För att inte tala om förvirringen dom första sekunderna innan man insåg att man faktiskt hade skrikigt så man väckte sej själv.
Nu har det hur som helst hänt igen att jag väckt mej själv. Naturligtvis råkade jag nick till när jag la mej på soffan för att se om det var något sevärt på tv när jag läst klart tidning (note to self: dålig idé att lägga sej på soffan om man vill undvika att sova på eftermiddagen) och vaknade av, inte att jag skrek men väl att jag fick ur mej ett anmärknignsvärt ljudligt hm. Ni vet som när man får hröa en nyhet man inte riktigt gillar och utstötter ett smått irriterat hm, så ungefär. Jag vet inte riktigt varför jag utstötte ett sådant ljud en antagligen drömde jag igen.
Och nu kommer jag inte på något bra sätt att avsluta det här inlägge men vi kan ju låtsas att jag precis skrev den bästa avslutning någonsin.