Sommarnattens leende

Igår när jag hade stängt av datorn och det var ungefär en halvtimme kvar tills MacGyver började gick jag ut ngåra minuter. Jag behövde svalka mej lite ås jag gick ut och tog en promenad runt kvarteret.
Det var en fantastisk sommarnatt, det började precis ljusna, det var lagom ljummet, helt folktomt alldeles tyst så när som på fågelsång. Innan jag gick in igen ställde jag mej på trappen och bara kände in natten. När jag std där kom jag att tänka på den gamla filmen "Sommarnattens Leende" (bra film för övrigt, se den), och medan jag stod där på trappen kändes det i sanning som om sommarnatten log. Jag hade kunnat stå där hur länge som helst.