Torsdag, arbetade och missade Annika

Torsdagen kan sammanfattas med ett ord. Jobb.
Jag jobbade i princip 14 timmar i sträck under torsdagen. Från 10 på morgonen till omkring midnatt. Det var så klart slitsamt och så trött som jag kände mej på kvällen har jag sällan känt mej.
Jag infann mej alltså vid 10 och då började det med att jag, på grund av personalbrist, blev skickad till Hawaii (scenen alltså) för att hjälpa till med att lasta in The Killers grejer. Dom kom med tre stora, fullastade långtradare så det var en del att lasta in. Det var liksom allt möjligt, belysning, instrument (ja, jag har rört The Killers instrument, visst är jag häftig), mixerbord, palmer (!), ja allt dom skulle ha på scenen liksom. Det var naturligtvis ett rätt tungt arbete i och med att det var en del som skulle bäras och så där men ändå ganska intressant att se hur mycket dom reste med och så där. Och så var det kul att stå på Hawaii också förstås.
Innan jag gick därifrån hann jag också med att hjälpa till med att ställa fram pianot Regina Spektor skulle använda, det ni.
Hur som helst så gick jag därifrån vid halv fyra för det var så länge jag skulle göra just det.

Så när jag hade bytt skor (man var tvungen att använda skyddsskor under inlastningen) och suttit och pustat ut ett tag kom en av huvudfunktionärerna för artistområde och sa att dom skulle låna mej en stund. Dom behövde nämligen lite extrahjälp med disken i artistrestaurangen.
Och redan där insåg jag nog att min förhoppning om att kunna sluta runt halv sex för att se Hello Saferide nog skulle spricka. Och sprack kan man lugnt säga att den gjorde, som jag nämnde tidigare kom jag inte därifrån förrän runt midnatt. Jag ska inte gå in på exakt varför det drog ut så på tiden för jag är inte helt säker på det själv, men i grunden handlade det om att det var mycket att göra och så där.
När jag jobbat klart var jag så klart väldigt tröt och väldigt sliten, för att inte tala om hur hungrig jag var (jag hade ju inte hunnit äta något sen frukost). Så jag såg till att ordna så jag var ledig dagen efter, jag kände nämligen att jag behövde en ledig dag efter mitt 14-timmarspass. Det var inte så svårt att ordna utan jag sa typ bara ”jag tar ledigt imorrn och jobbar lördag förmiddag istället” och så var det fixat.

När jag kom tillbaka till tältet åt jag upp en burk gulaschsoppa jag hade liggande (det var fett gott med något att äta kan jag säga) och var lite social en stund innan jag gick och la mej. Och märkligt nog somnade jag nästan direkt när jag gått och lagt mej även denna kväll.

Eftersom jag jobbade hela dagen missade jag så klart alla band jag hade velat se under torsdagen. Mest bitter är jag så klart över att jag missade Hello Saferide, jag menar Annika vill man ju bara inte missa liksom. Men det känns även trist att jag missade Regina Spektor, Peter Bjorn & John (som jag nog dock hade missat även om jag slutade i tid eftersom dom spelade ganska tidigt) och Hatcham Social. Även Killers hade varit kul att se faktiskt, visserligen är jag inte så intresserad av deras musik men med tanke på alla grejer dom hade med sej känns det som att det lär ha varit en rätt fet show.
Hörde för övrigt i stort sett hela Hello Saferide medan jag stod och diskade, det lät som det var fantastiskt (vilket gjorde at man blev ännu lite olyckligare). Men som jag skrev i ett sms till min goda vän Emma får jag försöka trösta mej med att Annika ju faktiskt spelar två gånger på Putte, och då ska jag bara inte missa henne (inte någon av gångerna).

Dagens kändisspaning: Maia Hirasawa som gick förbi på avstånd. Sen kan jag faktiskt ha sett Annika bakifrån och på avstånd också men jag är helt galet osäker på om det var hon eller inte. Oavsett vilket så diskade jag nog nästan säkert hennes (och dom flesta andra artisters) disk i alla fall, alltid något.